Helpdesk calling helpdesk

Vilken dag. VIL-KEN DAG.

Jag hatar att vara den som ska sitta med en stor jäkla Murphys Lag som gör en bitchslap i fejjan på dig. Jag försöker minska ner på mitt snack om detta eftersom jag bara blir bitter och alla andra runt mig blir bittra på mig och sen blir det bara bittermandelpaj av det hela.

Men nu måste jag bittra lite.

Tänk dig att du kommer in på morgonen klockan tio i sju. Du har inte sovit särskilt väl av outgrundliga orsaker; det verkar som att till och med min kropp går emot mig när jag öppnar fönstret på vid gavel, får in massor av kall, fräsch luft, bäddar rent i sängen och har heeeeeela alldeles för mig själv att sträcka ut mig i, så likförbannat ska den vägra och somna. Bara för och göra nån slags revolt.

Men iallafall, tio i sju. Eftersom jag hatar att stressa på morgonen har jag allt öppet bara och slå på skärmen. Öpnnar upp min notepad och vårt register med användare i och knapprar in lösenordet till remotemiljön. Sjåkar lite med kollegorna. Idag kommer de ringa som FAN, men vi ska fixa det.

Kommer till vårat inlogg till ticketsystemet, som är nästan det viktigaste instrumentet vi har för och logga ärenden och kolla upp dem. Loggar man inte ärenden har man arga kunder, förvirrade kollegor och en dålig statistik för mig själv och hela teamet. Inte så bra.

Så då fladdrar det till lite i magen när man skriver in sitt lösen och trycker på OK och den här jävla mongorutan kommer upp:

Ooook... men, ingen fara på taket, jag lånar bara en kollegas inlogg. Sagt och gjort.

Och då funkar inte det heller??

Nu börjar det koka en aning i mina ådror och pulsen stiger - det är en knapp minut kvar tills jag ska sitta i avail, vi är kanske två pers till som strax kommer in så jag kommer behövas direkt eftersom det inom kort kommer rasa in samtal. I panik försöker jag med flera kollegors inlogg och det funkar inte det heller. Så skriks det då att vi ska in i avail och jag kastar mig huvudstupa in jag med. De första samtalen går bra - det är för det mesta lätta password resets som jag kan logga senare. Sen kommer det ju såklart en lika bitter jävel som jag som vill ha en ominstallation av Lotus Notes, NU! Plus Acrobat Professional, NU! Han har självklart inget ärendenummer och hävdar bestämt att han blivit LOVAD en ominstallation när han var utomlands förut. Jag sitter och pingar mina lika upptagna, stressade kollegor och min teamleader försöker hjälpa mig hitta ärendena i samma program som jag fixat mina pend ärenden i men så funkar självklart inte det eller!

Under tiden sitter Herr Bitter och ragear i telefonen om hur oacceptabelt det är att han inte får en ominstallation av mig dirr, på studs, asap, POFF med trollflöjten så är det fixad, och varför dröjer det så länge och varför har hans Acrobat slutat funka och varför får han inget nytt, nu, dirr!

Till slut får Herr B nog och säger vad han tycker och att jag ska höra av mig när jag kan fixa allt detta. I samma veva har jag lyckats få fram ärendenumret på hans ominstallation (som självklart ligger hos resolvers som ska ringa upp honom, inte vi, som jag sa till honom fyrtioelva ggr) från en snäll kollega som kollade upp det åt mig, så jag åtminstone kan ge honom det.

Jag som normalt sett tycker jag är rätt stresstålig var inte mycke och hänga i julgranen som helpeskagent nu alltså. Jobba utan ticketsystemet var grymt stressande. En annan kollega offrade sin rast för och installiera om applikationen, men icke.

Då fick jag alltså sätta mig och ringa en helpdesk. En amerikansk helpdesk. Det var en riktigt intressant upplevelse. Det kändes helt fel, JAG ska inte ringa till en helpdesk och uppge mitt användarnamn. Det är ju för sjutton jag som ska fråga efter det istället. Men ja, jag fick prata med en trevlig jänkare kallad Troy eller nåt, förklarade mitt problem så gott jag kunde (när det involverar citrixklienter, IPadresser och server, ja ni hör ju själva. Tur att man är van vid detta nu annars hade det blivit jobbigt).

Han testar först med och sätta om mitt lösenord, så standard som det kan bli :) skriver in hans lösen och sen ska jag sätta ett nytt.

Självklart vill inte detta heller funka.

Efter tre ggr börjar detta bli pinsamt. Fel på gamla lösenordet och användarnamnet står det, och jag VET att jags skriver rätt. Men nu befinner jag mig exakt i den situationen som jag själv brukar befinna mig i med mina kunder - fast tvärtom då. Jag kan nästan se framför mig hur han sitter och himlar med ögonen och snackar skit om mig till sina kollegor; "Stupid girl cannot even type her password right and It´s her own name she´s typing! Mohahha!"

För och rädda situationen försöker jag mig på att vara lite skämtsam med jänkarn, och när han ber mig prova ett nytt lösen igen så börjar jag räkna upp vad för reliker det finns omkring mig och upplyser honom om att jag väljer Fantaflaskan. Han skrattar lite artigt. Självklart funkar det inte med det heller... Fanta123, ffs...

"Try putting the numbers first" säger Troy. Då funkar det. Mirakulöst.

Inte.

Fortf samma meddelande. Då skickar han ut en länk till en databas till min TL så hon får lägga en beställning på ny access. Inte för att jag tror att det hjälper, eftersom det nog inte är nåt fel på kontot eftersom mina kollegor inte heller kan logga in på just min dator. Men men.

Så nu sitter jag här och tar samtal occassionally som jag inte kan logga och kommer få avsätta några timmar till och logga nån dag sen... och tjatar på mina kollegor på Sametime och pastear en Wall of Text till dem så får de logga. Och jag sitter med Pend tickets. Igen.

Klart jag ska vara så jäkla speciell att jag får såna här roliga saker och deala med... jäkla noob.

Jag försöker hämta lite tröst hos min söta deskkamrat Elin. Men hon bara tittar på mig med sorgsna ögon och säger:

"Ja. Vilken dag. Det enda jag var sugen på idag var vaniljkaffe. Men det hade de inte. Så jag fick ta hasselnötskaffe istället. Suck".

Lagen om alltings jävlighet.