Belfast del två

Efter alla memorials fortsatte vi på den katolska sidan och fick se ännu fler väggmålningar - dock inte bara med politiska motiv. Jonas fick till sin stora lycka posera vid en Celticmålning, fan som han är :) Vi fick skriva våra namn på den här sidan också, som inte alls var lika klottrad på. Faktum är att våra namnteckningar var det enda som syntes just nu på den här delen av muren.

Sedan åkte vi vidare till mitt intresseområde, nämligen hamnen och platsen där Titanic blev byggd. Jag växte upp med pappas vurmande för Titanic och jag har nog ärvt lite av det intresset. Det var supermäktigt att stå och titta ut över den enorma hangarliknande torrdockan och drömma sig tillbaka till hur det kan ha sett ut när hon byggdes.

Det fanns inte så mycket att köpa i souveniraffären men jag inhandlade iaf ett par fina kort och en obligatorisk kylskåpsmagnet att lägga till min växande samling på vårt kylskåp.

 Efter att vi blivit avsläppta vid den smalaste puben jag sett, och där vi sen skulle tillbringa sista timmarna,  av vår guide och vi bockat och nigit för den superba åkturen, gick vi in till Victoria Square, som är ett flera våningar stort köpcenter. Vi åkte allra längst upp så kunde man se ut över hela staden, det hade dock vid det här laget börjat störtregna så kunde inte ta några vettiga bilder. Vi strosade runt där inne ett tag, pojkarna fick tålmodigt stå och vänta in mig medans jag smet in på Claires och inhandlade ett par söta örhängen - med cupcakes ofc! ;)

Det bestämdes att vi skulle hitta till ett Off License (typ som systembolaget) för att Markus skulle hitta whiskey till sin farsgubbe så vi traskade runt, runt efter ett sådant. Nu fick pojkarna känna av den mörka sidan med att vara på utflykt med en tjej - i vanlig ordning hade jag struntat i logiken och det sunda förnuftet och tagit på mig klackskor, i tanken att "SÅ mycket kommer vi väl ändå inte gå?". Jo tjena. Det visade sig att det var stört omöjligt att hitta ett Off License i denna stad och vi trajade på utan nån större lycka. Dock hittade vi en ren Disneyaffär till min stora lycka! :D För er som inte vet så är jag ett stooooort Disneyfan. Favoriten? Lady och Lufsen såklart... ;) och Kalle Anka!

Självklart skulle nåt inhandlas här också. Det blev en jättefin Kalle Anka-mugg som jag numera sippar mitt blåbärste ifrån <3

Sedan inträffar en typisk Rebeccagrej... Markus som var skyldig mig lite pengar erbjöds sig och betala för min mugg. Kassörskan frågar om vi vill ha en påse. Nej tack säger jag och pekar på min redan befintliga, exklusiva tyg påse från Cosmopolitans plastomslag. Men när vi ska gå ser jag att påsarna är väldigt fina. Faktiskt riktigt, riktigt coola. Så coola att Rebecca ångrar sig. Hon vill ha en påse nu. Markus och Jonas, som överraskande nog har begåvats med änglars tålamod och överseende, övertygar mig om att ställa mig i kön igen och be om en påse. Sagt och gjort. Bara det att det då självklart säger SWOOOSH och så har jag ca 4-5 pers dirr bakom mig. Och självklart ska påsen kosta några ynka jäkla pencemynt som ligger ihopblandade med alla mina hundraelva euromynt. Jag hivar fram en tvåpundare men kassörskan har inte växel till detta. Hon ber om pencemynt och jag gräver frenetiskt i min plånbok bland alla förbannade j*la kopparmynt, utan någon större succé. Bakom mig börjar det lågmält surras i en rätt hotfull ton. Kassörskan, som också har änglatålamod, tar över min plånbok och börjar plocka ur alla småmynt hon ser. Varav 90% är euro. Nu börjar det surras allt högre bakom mig och pojkarna går och skruvar lite olustigt på sig och tittar upp in taket. Efter vad som kändes som en tredjedels evighet och ytterligare 2 surrande, surmulna kunder som tillskott till den redan uppretade flocken, hittas äntligen en halvpundare som hon kan ge mig växel till, och jag får min välsignade påse och kan skynda mig ut från affären med blossande kinder och minst 14 onda ögon i ryggen.

Föremålet för all denna uppståndelse:

Sen fortsatte vi traskandet, och traskade oss hela vägen genom regnet till en suspekt pub som hette Hercules-nånting där vi bestämde oss för och käka lite. Jag ville ha en Irish Coffee att värma mig med men det hade de inte, så beställde in en Baileys istället, plus en starter i form av en tacotallrik, lika sotr som en huvudrätt. Intressant kombination.

Kände för lite mer traskande efteråt och vid det här laget kändes det som att nån hade fullständigt massakerat mina fötter och jag började förbanna min ytlighet rejält. Ungefär samtidigt insåg grabbarna att det var dags att slänga in handduken och skita i Off License och dra till den smala puben istället och öla lite. Sagt och gjort, vi spatserade tillbaka (Bill och Bull högtidligt travande först och en moloken, grimaserande olyckfågel med en lustigt skev gångstil bakom dem) och lyckades hitta puben ifråga igen. Där slog vi oss ner och öl beställdes.

Här inne hände nånting magiskt. Jonas fann att detta var ett mecka för alla ölälskare och satte genast igång med att beställa in mörk öl som smakade snus och lakrits för mig, men som han tydligen uppfattade som rena himmelriket. Jaja. Men den som uppvann Nirvana var fan Markus. Han beställde in whiskey och från den stunden som han först fick detta guldglänsande, lena livets vatten på sina läppar, uppnådde han ett tillstånd av evig, sinnlig frid.

Själv fick jag en halvliter öl att slurka i mig och den räckte hela vägen fram tills vi skulle åka hem :) Markus hann med två whiskey och Jonas två öl när jag hade kommit halvvägs. Sen sprang jag på toa hela kvällen kändes det som. Men det var en riktigt mysig pub, vi satt nog där en två timmar och tjåkade innan vi tog taxi tillbaka till tågstationen och påbörjade vår resa hem, och lämnade Belfast, muren och alla målningar för denna gång.

Dagens tre bästa quotes från mina resekamrater:

Jonas: "Å fy fan vad äckligt, jag skulle känna mig VÅLDTAGEN!" (Av nån anledning kom vi in på ämnet sperma, fråga mig för guds skull inte hur, och vad man kan gör med den, och Jonas har förklarat begreppet "Spiderman" för mig; att killen tar sperman i sin hand och mular in i ansiktet på tjejen. Mysigt värre. Så jag replikerade med att vi tjejer kan vara lika evil tillbaka och ta allt i munnen och sen splasha ut det i ansiktet på killen. Jonas finner uppenbarligen detta  riktigt kränkande.)

Markus har också en saying i detta och hävdar gravallvarligt att:

"Ja, jag AVSKYR ju min egen säd!"

(Medicinsk benämning: Spermatophobia  )

 Och lite senare, inne på Meckat, sitter Markus och tittar drömmande förbi mig en stund och suckar till slut;

"Åh, jag skulle kunna stirra på den där hyllan hela dagen..."

*följer Markus blick och väntar mig få se ett par riktigt schyssta rattar*

Och får se att han menar detta...

Over and Out!