2 månader

Precis klivit ur ett välbehövligt bad, ruskar lite liv i livsandarna igen och fått rensa näsan med lite väldoftande oljor som Tina lämnat efter sig. Börjar faktiskt bli bättre nu, halsen kliar fortfarande och jag får snyta mig ett par ggr per dag men min malariafeber och mina hej-jag-håller-på-och-avlider-lite-här-bort-hostningar försvinner iaf.  Ska bara sanera mitt skrivbord på jobbet nu efter alla snorpapper som fortplantat sig under veckans gång. Min kära kollega Elin upplyste mig för ett tag sen om att en timme med headset på sig ökar bakteriefloran i örat ggr 700! Tänk då jag som suttit och frenetiskt muteat under samtal för att hosta av mig säkert 100 ggr varje dag och inte alltid kommer ihåg att fälla upp micen; mitt headset måste vara en veritabel smitthärd of doom! Under kvällen käkade familjen indiskt, helt okej, om de kunde minska ner lite på sötman och den lustiga eftersmaken av ingefära i alla såser. Jag körde på lite av varje, chicken tikka, duck malai, seekh kebab & tandoori jumbo räkor med sallad, koriander & mint chutney. Tror det var den sistnämnda som förstörde lite, annars var det gott. Tog en bild på härligheten men kebabrullarna liknande lite väl mycket nåt väldigt oaptitligt, så det får vara ;) däremot kan jag visa Addes roliga friterade räkor som ser ut som att nån friterat dem i halm och skruvat ihop dem i ändarna :D

Annars så firar jag som sagt 2 månader i detta land idag. Ska jag skriva nåt slags tal om eftertanke, reflektioner och självutvecklande? Nja. 2 månader är ändå en rätt kort tid, dock känns det som att jag varit här mycket, mycket längre. Värst är fortfarande och vara ifrån hundarna. Det går inte en dag utan att jag tänker på dem, och saknar att ha en tyst, stadig och hårig klippa bredvid mig som man kan klappa för att lugna ner sin egen själ, och kväka ur sig livets orättvisor till och få en blöt puss till svar :) Jag har nog bestämt mig för att stanna ett år. Om det går att ta om blodprovet för hundarnas rabiesvaccinering, och med ett halvårs idiotisk hey-gäller-bara-i-UK-och-Irland-för-att-vi-är-så-jävla-special-väntetid, kommer jag ha ca 4 månader kvar här kanske när det är färdigt. Är  det nån idé och ta ner nån av dem då? Kan inte riktigt spekulera i det just nu, det händer mycket under ett halvår så får återkomma till det om några månader.

Saknar alla vänner med ofc, läser deras bloggar om alla mysiga saker de gör och förbannar det faktum att ingen uppfunnit fungerande teleporter ännu... jag vill också promenera igång graviditeter, fika i mängder och ha filmkvällar med vin och massa gött igen! :) Men snart fyller vi 25 och jag SKA hem och gå på våran fest, om jag så ska flyga dit samma dag och åka hem bakfull morgonen efter...

Sen väntar ju en hel del besök framöver, föräldrar, vänner i omgångar, så nån brist på det hemtama har jag ju egentligen inte :) dessutom träffar jag ju nya, goa människor här nere med och har mina små sambos att tjafsa med ;)

Jag skulle säga att livet ändå rullar på förvånansvärt lätt här. Nu är det ju inte direkt nåt kulturchockland jag har flyttat till men det gick överraskande fort att anpassa sig till en slags vardag här. Jobbar, käkar ute med folk, festar ibland, slappar oftast bort helgerna eftersom jag är överraskande dödstrött efter jobbet ockå. Väntar dock fortfarande på att kunna börja samla ihop lite pengar och börja resa runt på helgerna, en liten dröm jag haft att kunna åka till ett land efter det andra över en weekend på regelbunden basis :) snart så!

Lustigt hur livet kan gestalta sig är det iallafall. Alla som var med mig i somras och höstas vet att det var rätt slirigt i mitt liv på vissa punkter. Jag ville sticka ifrån allt, kunna börja om på nytt. Kom hem från New York med en vision som utvecklade sig till en helt annan. Nu bor jag tillsammans med min, efter hur det utvecklat sig, längsta och närmsta vän, och med Adde, vi tre boendes ihop är ingenting jag ens hade kunnat föreställa mig efter våra helger tillsammans i Orsa :) En vänkrets som är i det närmaste utbytt, men som jag vet väntar hemma i Sverige och som man kan återvända till utan att det känns som att det faktiskt flutit mycket tid emellan alls, och som bryr sig. Att jag har så pass underbara föräldrar som ställer upp för att jag ska kunna jönsa ända bort till Irland för och göra något jag skulle gjort för flera år sedan. Jag har fan mycket och vara tacksam för just nu <3

Med allt det här sliskeriet ska jag ta och önska godnatt, och lägga mig i soffan med en bok och min torsdagssötsak; Häagen-dazs glass! Praliner och pecannötter, godis i glassform! Natti natti