Uppdrag hundkläder - och valpfilosofi.

Fy satan vilken tråkig dag detta. Bara går runt och hostar, snorar, och till råga på eländet, blir så hes att det känns som att jag ska tappa rösten IGEN. Blir galen. Spenderat kvällen med att gå igenom ännu fler kartonger. Anledningen till att jag skriver om det så ofta är att jag har extremt svårt att få ändan ur vagnen o faktiskt bli klar med alla... jag tar ett par stycken, det tar världens tid, allt ligger på hög i mitt lilla rum och jag blir helt matt bara av och se alltihop. Det mesta jag går igenom nu åker i soporna faktiskt, jag orkar inte spara på allt och stuva in kartongerna i varenda liten vrå i huset som har plats. Mitt i allt tar jag iaf en paus och browsar lite hundkläder - Idun behöver ett nytt, bättre täcke. Det skulle kunna vara en rolig uppgift men det finns ett så otroligt stort utbud, och för en beslutsångestare of doom som jag är det ett rent helsike och hitta det perfekta täcket. För trots utbudet, så är det få som matchar mina krav; varmt, täcker nacke, bak och mage, "cool" stil, färggrann, med reflexer. Antingen har de reflexer men har astråkiga färger då. Eller så hittar jag jättefina, men de är bara till för småhundar. Och få av dem går att knäppa under magen. Det lutar åt att jag bara beställer en till slut som åtminstone håller henne varm, plus kanske en liten stickad tröja att ha de dagar det är lite varmare ute. Tror det får bli nån av de här:

Den vita är rätt tråkig men att den knäpps med knappar i sidan och täcker magen är ett stort plus - kardborreband funkar inte för en snöplogsgris som Idun som ska hoppa runt i snön hela tiden :) kappan är lite överdriven men den kan man ta bort. Kan man kanske sy fast nåt roligt på täcket så det piffar upp lite? Typ massa döskallar, blingbling och "Betongsuggan!" skrivet med stora glittriga bokstäver ^^

Sen blir det nog den här också, orkar inte leta runt mer efter en tröja och den här hade perfekt passform.

För mina hundintresserade vänner så kommer kläderna från www.hundzonen.se De har rätt billiga grejer och mycket reor för tillfället.

Appropå hundar, hade lite roligt när jag pratade med Jenny i telefon tidigare idag och hon delade en anekdot om Sookies passion för kattskit som sen oundvikligen ska spys upp igen, självklart på den minst passande platsen som finns, allt enligt lagen om alltings jävlighet. Samtidigt som hon berättar detta passar lillskruttan på att bevisa detta faktum genom att göra både nummer ett och nummer två på en och samma gång, liksom för att understryka samtalsämnet ;) jag skrattade så jag tjöt, även fast det nog var hesa kraxanden för Jenny eftersom min röst inte riktigt bar. Så tänkte jag på hur snabbt man egentligen glömmer allt detta när man har vuxna hundar, som förvisso fortfarande har en passion för att äta vidriga saker men det är mer begränsat, och man slipper ha hökögon i både nacke, hals, rygg, fötter och hela spektaklet som man får ha med en valp som ska SMAKASMAKASMAKA allting, i alla former, i alla konsistenser.

Och så får man en lite rosaskimrande slöja för sinnet när man tänker på sina hundars valptid, det var ju såååå mysigt och rumsrenheten, ja men det fixade sig på nån månad och visst är det massa jobb och djävulskap med valpar men de är ju så himla söta så de kommer undan med det. Jovisst, självklart är det så.

Och jag har många ggr funderat på att ta mig en tredje hund, börjar bolla lite med olika raser och kanske kollar lite kennlar och sen sitter man där och den lilla dagdrömmen har plötsligt växt till ett ofantligt moln av valpdyrkande, planer, namnförslag, man målar upp situationer som är så perfekta att man kräks och att allt faller på plats på ett magiskt sätt och habegäret är så starkt att om valpar fanns att klicka hem i en kundkorg och sen betalas med kort så skulle jag praktiskt taget ha ett hundzoo här. Det har hänt mig ett x antal ggr den senaste tiden.

Sen kommer jag på - ett minne, när Idun (som var fullständigt bedårande som valp och förvånansvärt lätt för och vara staffe) hade vuxit sig stor nog att lämnas ensam, inga olyckor skedde mer än nån gång i månaden och man såg ljuset i tunneln efter hennes lilla slyngelperiod - då vet jag att jag sa "nästa hund blir en vuxen, eller åtminstone en unghund". Jag vet att jag var väldigt bestämd på den här punkten, och att jag hade goda orsaker till att säga det - men jag kan inte minnas vad?

Varför i hela friden vill jag välja bort förmånen att kunna forma en liten vappe tultandes omkring hemma med sina små valpfasoner och kunna forma denne redan från start? Det har jag helt enkelt glömt, det har fadeat away med tiden, precis som det tydligen gör med gravida kvinnor som fött barn och mitt under det heliga vrålat ALDRIG MER!! och två månader efteråt börjar planera för nästa unge :) Det måste vara nåt liknande med valpar.

Samtidigt som Jenny svor över att hon lyckats trampa i härligheten och jag skrockade och tänkte för mig själv att gud vad skönt att det där stadiet är förbi - så kände jag ändå ett litet styng av saknad. För visst har man stått där och inte vetat om man ska skratta eller gråta eller både och, jag har slitit mitt hår och skrikit och varit färdig att lämna tillbaka hundjäveln och många förtvivlade nätter då man ifrågasatt sig själv som matte, sitt val av ras, och det dåliga samvete har varit nära och ta kål på en och hundfan varit ÖVERJÄVLIG vissa gånger - men när jag tittar tillbaka på deras valpbilder så smälter hjärtat och man kommer ihåg hur mysigt det ändå var och att ingenting slår en liten varm, trött valp som kurar ihop sig i armhålan på en <3

Så vad mina argument än var till att skaffa en unghund nästa gång- klart det finns möjlighet att jag gör det, man ska aldrig säga aldrig - så kommer de säkert dyka upp när jag redan sitter där med en till valp och jag kommer tänka "visst fan!" Men då är det ju redan för sent ;)

Och Jenny, hoppas du inte tar illa upp att jag använder dig och Sookie som material här, ni var faktiskt väldigt inspirerande :D Jag ska ta med lite julgodis till den lilla som tack nästa gång vi ses - ingenting i stil med kattskit dock ;)