Förbannad vare biljäveln...

Mardrömsscenariot jag väntat på i hela mitt bilägande (och därtill pessimistiska synsätt på det) liv har äntligen anlänt en frusen novembermorgon klockan halv sju på morgonen - bilen startar inte! Och jag börjar jobba klockan sju. Tack gode gud att vi är så pass många på jobbet ändå så att ingen drabbas särskilt nämnvärt över att jag inte kommer i tid men det är ju träligt som fan... :( ringa och väcka mamma, släpa ut henne till Väster nyvaken och i tio minusgrader för o knuffa och puffa på min bil - vad skulle man göra utan föräldrar. Så nu sitter jag här och väntar och kan inget bättre göra, mer än att fundera ut vilken sorts blombukett jag ska köpa till henne sen. Och hur snabbt jag egentligen kan göra mig av med biljäveln innan jag sticker till Irland... man kanske skulle hoppa på kollektivtrafiken istället och pendla med buss sista veckorna. Annars är risken stor att jag gör skrot av plåthögen med hammaren jag hittade igår och då får jag ju ut ännu mindre från den... förutom aggressionerna då.