Waaaaah!

Fy satan, var länge sen jag var såhär nervös både med och snacka jobb och prata engelska... en halvtimme tog det i förmiddags, samme kille ringde upp och frågade mig lite om mitt CV, vad jag jobbat med innan och vad mina arbetsuppgifter var, vad tyckte jag om hos de jobben och vad tror jag att jag kommer vilja göra hos IBM. Samtidigt var det en rätt brusig linje och han pratade supersnabb irländsk engelska så det gällde och sitta med örat klistrat mot telefonen. Eftersom jag är självkritisk först och främst så kände jag att jag kunde ha gjort mycket bättre här med, stakat mig mindre, inte upprepat så mycket, tagit mig tid till och finna rätt ord istället för o babbla på jättesnabbt för o visa att jag kan typ... men nu är det en intervju kvar som han skulle försöka boka in mig på nästa vecka, och det är där jag ska ge järnet. Välskrivna formuleringar ska ner på post-it-lappar som jag sen ska träna på hela veckan. Samtidigt ska jag ju söka andra jobb med, det här skedde bara så snabbt och kom i total fokus nu.Men det är skönt det med, nu slapp jag vänta flera veckor på svar och kommer antagligen slippa vänta på och få veta om jag får jobbet eller inte. Sen när jag sa till killen att jag gärna vill ha några veckor på mig att fixa det sista här hemma men att jag kunde komma direkt om det behövdes, så sa han att han tyckte det var bäst för båda parter att jag i så fall började i januari. Det ger mig en jäkla energi det här iaf, är lika mycket uppe i varv nu som igår :) Nu ska bara Andreas från jobbet komma förbi en stund så får en sitta o snacka lite skit och hundar, sen blire en rejäl långpromenad i snöstormeriet.