Sömning morgonhistoria.

För en gångs skull har jag kommit upp lite tidigare o kan sitta och dricka lite te innan jag ger mig av till jobbet, somnade sent trots trötthet men vaknade (relativt) pigger. Och det är kallt, kallt kallt, fy satan. Hoppas det blir lite varmare under dagen så man kan ge sig ut en stund åtminstone. Hur kallt det än är så är tolv timmar inomhus snäppet värre. Det var verkligen inte min kväll igår. Dagen gick skapligt bra med och forsla bort all skit. Städa iordning lite, hämta nya böcker att läsa, förbereda för morgondagen. Sen kommer den satans huvudvärken tillbaka. Och den hade med sig en kompis som placerade sig i bihålorna och tröck så fort jag rörde huvudet. Vill inte ha förskylning nu! Och  speciellt inte av den sorten. Nehej men bara och bita ihop då och bruka nässpray och panodil. Åkte runt på lite ärenden och satt i telefon. Skulle bege mig till huset och det hade börjat bli mörkt ute. I stan möter jag en polisbil. Hej hej. När de passerat ser jag i backspegeln hur de plötsligt slår på ljusen och gör en tvärsväng mitt i filerna och lägger sig bakom mig. Jaha? Blir lite nervös. Vet att jag har en lampa nånstans där bak som inte riktigt lyser som den ska. Pinsamt att ha farbror Blå bakom sig då.

Kommer ner till McDonalds korsningen och får stanna för rödljuset. Farbror Blå ligger nu VÄLDIGT nära och jag misstänker starkt att de är ute efter mig. Och mycket riktigt... så fort det blir grönt slår de på både ljus och siren och hela kalabaliken o blinkar åt mig att svänga in i en bussficka. Trög som jag är förstod jag inte det först utan rullar lite obeslutsamt fram och tillbaka. Åker till sist in och förbannar lampor och bilar och min egen dumhet ett par sekunder tills polismannen kommer. En rätt ung polis som ser ovanligt bra ut, vilket bara gör det hela ännu mer pinsamt, det var likadant i somras när jag vart stoppad en annan gång.

"Jaha, så du kör runt utan lysen du" muttrar han efter de sedvanliga inspektionerna. Då slår det mig, visst fan! I min jäkla skruttlåda till antik bil måste man ju sätta på lyset manuellt med en knapp. Och jag med partiell senilitet kan ju trycka på den knappen tusen ggr på en dag och sen ändå glömma den vid ett särdeles illa valt tillfälle. Som nu. Ouch. Gav honom vad jag hoppades var ett avväpnande, oskyldigt leende och körde nån slags lilla-dumma-flickan förklaring att jag inte hade haft min bil så länge och inte var van vid att lysena var manuella. Eftersom jag dessutom sagt ärligt att bilen står på min pappa så utgjorde jag säkert ett lysande exempel på dumma kvinnor som inte ska ha bil...

Men nåt funkade iaf eller så var han nöjd med att ha fått något och göra och skrämt mig lite och gjort alkotest på mig (är det standard nuförtiden oavsett vad de stannar en för?), för jag slapp böter. "Lite mer koll nästa gång du!" sa han strängt, och tillade sedan; "Ja och sen låter den ju inte riktigt frisk heller". Wtf? Han måste ha hört min förbannade fläktrem som lever sitt eget liv och skriker närhelst den känner att det är ett passande tillfälle, oftast så offentligt som möjligt, medans den minsann håller käft när vi är ensamma. Pinsamt pinsamt. "Jag vet" fick jag ur mig och stängde sen dörren och visste inte riktigt vad jag skulle känna först. Lättnad över ingen böter, pinsamhet över att jag blev stannad av polis med blåljuskarusell för att jag inte kan sätta på lysena på min egen bil, ett allmänt hat till bilar i allmänhet och i synnerhet alla MINA bilar som det alltid ska ara fel på, etc etc... Klart är iallafall att jag ska sälja min bil snarast möjligt till den krake som vill ta sig an den. Jag tänker inte lägga pengar på att reparera en tredje bil denna höst som jag inte ens ska behålla, och nu när till och med polisen anmärker på det hela får jag väl vara  ännu mer restriktiv med och köra den...

Jaha, det blev ju en underhållande historia såhär på morgonkvisten :) Alltid kul att det händer saker i ens liv när man tycker man har tillräckligt. Nu kan jag gå till jobbet och känna mig lite smågangsta; haffad av Farbror Blå två ggr inom ett halvår, värsta! ^^