Sleten.

Uschan, då var man äntligen hemma i sin lägenhet igen. Kom hem runt två-tiden inatt och skulle upp och jobba klockan sex, eftersom jag inte tänkt på att avskriva mig från vikarielistan och det ramlade in tider medans jag var i Irland. Men alla timmar är välkomna så det är bara och bita ihop, fast det har varit bra motigt. Trött som fasen med allt vad det innebär. Men nu har jag fått ta ett efterlängtat bad och är ledig några dagar som jag ska ägna åt att röja i lägenheten. Det är dags att börja ta tag i saker nu. Adde försvinner till Irland om en vecka och jag har fortfarande några månader kvar här, vill ha det praktiska avklarat så snart som möjligt så jag kan fördela tiden väl mellan det som är viktigt. Det är tråkigt att bli "kvar" men åker förhoppningsvis ner en snabbis till innan året är slut. Vad tyckte jag om Irland då? Först av allt måste jag sluta jämföra allt med NY, då går det genast mycket bättre... Inget kan ju mäta sig med det och drömmen är att återvända dit med. Men Irland är ett mysigt land, och Dublin är en ok stad. Som Motala fast med vissa modifikationer. Det är skönt att det är öppet mycket längre i stan. Klimatet var bättre än jag trodde, svensk sommarvärme i oktober, fast det kanske var vi som hade tur? Pubarna är lite magiska, väldigt mysig stämning och kan se mig själv sitta där på helgen och ta en pint och skråla med i musiken. Hundhållningen var inte alls så strikt som jag trodde, av kanske 5-6 "kamphundar" hade en av dem en munkorg som dinglade bredvid huvudet och en hade nosgrimma. That´s it. Och folk verkade inte bry sig. Överlag var det rätt slappt med lösa hundar och samtliga hade den här klassiska lydnaden jag stött på ofta utomlands - att de helt enkelt struntar i folk och fä och springer inte fram till nåt eller nån. Jag är mer positivt inställd till och ta med nån av hundarna nu än innan.

Irland är en bra mjukstart och lagomt mycket hemifrån. Det blir tomt här hemma nu men förhoppningsvis är mina veckor fyllda med allt jag verkligen vill ägna mig åt.

De hade roligt åt mitt får på jobbet, han fick följa med och visas upp. Det frågades mycket om Irland och hur det hade varit, så skönt med jobbarkompisar som bryr sig och är uppriktigt intresserade. Däremot är jag tydligen fortfarande flitigt diskuterad. Det är lite roligt det där. Antar att det inte finns så mycket annat och prata om atm så de kan väl få det nöjet innan jag åker :) de viktigaste personerna håller sig utanför och jag har rett ut saker med berörda. Bara ta med en klackspark och ett beklagande leende.

Det får räcka för tillfället, går inte och få ihop nåt underhållande när man är sömnig. Tog ett par höstbilder av vyerna utanför jobbet under promenaden idag som får tjäna som ögongodis.