Workoholic!

Ramlat in genom dörren precis efter ytterligare 12 timmar, plus ett snabbesök hos mamma för och testa klänningar till på lördag. Resultatet var oerhört deprimerande. Jeans tanktopen jag köpte på Macys var alldeles för tight men det räknade jag nästan med, sista i sitt slag och väldigt liten och jag som tog en wild guess när jag inte provade den innan. Däremot de två klänningarna jag köpte från EliteLadies i början av sommaren var bägge FÖR TIGHTA! WTF! De satt perfekt när jag fick hem dem men hann aldrig använda dem innan jag åkte till New York. Dan innan vi åkte hem räknade vi ut att jag gått upp ett kilo ungefär, kändes lite tight runt BHn men inget mer, och kläderna hemma satt bra fortfarande. Och sen nu helt plötsligt har jag lagt på mig 3 kilo eller mer sen hemkomsten? Vafan ska det här betyda, nån sorts Post-New-York-Sudden-Fatness? Där åt jag all möjlig skit och inget hände, nu när jag äter normalt, sväller det både här och där. Förbannat lustig kropp jag har.

Allt sätter sig ju i boobsen med, märker på jobbet att de är i vägen när jag står och fixar nåt med händerna. Skitstörande. Man sträcker armarna efter en handduk och armbågarna slår in i brösten. Båda på samma gång. Det gör fan ont.

Så ja, jag fick ett litet psykbryt där innan jag till slut fick erkänna att tja, det har ju faktiskt varit lite si och så med motionen, samt detta småätande under kvällen som jag fick med mig från NY. Trodde jag kunde köra på som vanligt och fortfarande vara faboulus, men icke. I take the hint. En av klänningarna satt iaf skapligt pga att den var stretch, den andre kanske en kan ta ut lite för den var extremt stel iofs. Sen efter helgen får jag skärpa mig med mat och motion. Visst gillar jag mina kurvor men när jag inte kan ha mina fina nyinköpta kläder, då är det ju rätt så surt.

Det gäller att fixa vettig mat i helgen nu med för nästa vecka startar jag ett jobb-maraton, som består av hela elva pass. I rad. Går på tisdagen och går av torsdagen veckan efter. Samtliga utom ett pass innebär tidig morgon. Jag kommer vara ett socialt missfoster runt mitten av detta maraton, om jag inte lyckas klämma in nån de dagar jag slutar "tidigt", och inte är på genomruttet humör på grund av tröttheten. Det är ju vida känt att Rebecca Andersson somnar så fort hon sätter ner sin förtjusande bak i nåt sittdon som är ens nån procentgrad bekväm, efter ca 3 dagars jobb med tidiga mornar. För och inte tala om efter 4 eller 5 dagar, då är jag knappt kontaktbar förrän runt tvåtiden på eftmiddagen, lagom till trettonde koppen kaffe. Tänk då 11 dagar.

Det är nåt inprogrammerat i min kropp helt enkelt, hur tidigt jag än lägger mig är jag så sjukt morgontrött fram till lunch att jag somnar så fort jag är stilla. Illa illa. Och nu har jag ju dessutom inte världens mest hektiska jobb heller. Det gäller och ladda mobilen med olika tankenötter och spel som kan stimulera det stackars intellektet lite.

MEN!

Jag ska självklart inte klaga :) jag bad om fler tider och fler tider fick jag. Behöver alla pengar jag kan få. Gäller bara att ha järndisciplin och fixa vettig mat och mellanmål, och ge mig ut så mycket som möjligt. När de elva dagarna är slut är det helg och sen är jag förhoppningsvis på väg till Irland för en liten minisemester igen.

Nu ska jag försöka vara lite social mot min försummade vän här på Skype som får lyssna på mitt knattrande i en timme innan det går att prata vettigt med mig. Jag är ju en liten skam för kvinnosläktet som failar så dant på att inte kunna göra flera saker samtidigt. Och speciellt inte prata och skriva för då blir det bara skit av det hela som citeras på Facebook...