Godsaker, snack och stenar.

Nyss hemkommen, lite lagom trötter och dåsig av vin och pizza och prat, prat och lite mer prat, men det är så det ska vara för en lyckad kväll. Löser man inte världsproblem så diskuteras det nostalgi och folks senaste förehavanden. Allt ackompanjerat av lite fyllesms från folk som är ute och super till riktigt redigt ;) Jenny bjöd på supergod blåbärstårta och ett fat med kakor som stod inom farligt nära blickfång varje gång man fyllde på kaffe. Så det fick bli ett par såna med bara för och få det överstökat. Lyckades kära ner mig i en fullständigt underbar svart mopsflicka som snarkade omkring mellan benen och kröp upp i knät på mig och trampa som en katt när hon blev kliad. Bestämde mig på stört att jag skulle lägga till mops överst på listan över potentiella nya raser att införskaffa om några år. Har börjat inse fördelen med att ha små, behändiga vovvar, även fast jag alltid kommer älska och föredra de stora, raggiga typerna. Men en mops är speciell, det är mycket hund i liten förpackning och ingen liten ettrig peruk precis.

Efter tårta fick magarna vila nån timma innan det blev pizza och inköp av diverse godis och chips att lägga till dagens meny, om man mot förmodan skulle känna att man inte fått ner tillräckligt med godsaker. Dock hann jag inte ens öppna min påse med ekologiska Änglamarkchips (fynd från Vadstenas Konsum), det kom för mycket snack i vägen. Blev en glad överraskning när jag skulle hem sen och återupptäckte dem. De kommer nog väl till hands nu när jag sitter här med lite lätt huvudvärk av vinet och en lagom dos seghet och överväger att parkera mig framför TV:n en stund.

Lägenheten ser ut som Jerusalems förstörelse men jag har lite tid imorrn innan besök som jag säkert kan panikstäda på. Vi diskuterade att ha en kväll då alla får plocka ur sina garderober och ta med och ha lite klädbyte, en riktigt bra idé kläckt av alltid lika kreativa Malin.

Dock satte denna lilla idé igång världens rullning i huvet på mig, på grund av att om jag plockar ur garderoben, måste jag ju plocka ur de andra med och rensa dem. När jag ändå kommer på kan jag ta byrån med. Och städskåpet. Och lådorna. Och bokyllan. Och sen har det blivit världens jävla grej. Blir matt bara av och tänka på det. Tänker på den där killen i nån story som rullade en sten uppför backen, och sen när han väl var uppe så rullade stenfan ner igen. Om och om igen, och blev bara tyngre för var gång. Och ändå fortsatte snubben. Hade det varit jag hade jag ju försökt 3 ggr och sen fått ett psykbryt och sparkat skiten, fått ont i foten och satt mig ner och tjurat. Lite så blir det med hela den här städgrejen.

Men det måste göras, annars kommer den där stenen vara enorm sen den dagen jag verkligen måste rensa hela lägenheten.

Se där vilken metafor jag fick till. Tror minsann jag fick lite inspiration av mig själv där, ska nog ta ett varv och plocka undan det värsta och sen slå mig ned med mina chips med någorlunda gott samvete. Det känns ju trots allt bäst så :) Gonatt!