Alcatraz ER - dinera med ett dockhuvud och ät bröst av ris

Nähä mina vänner, ska vi se till och sparka igång några inlägg om Japan kanske? Jag kikade lite på vad jag redan hade skrivit och det var ju bara en fjärtdel av vad jag har och berätta! Med lite drygt 3000 bilder ska jag ju kunna producera minst ett dussin temainlägg liksom. Skärpning.

En av restaurangerna som jag pratade vitt och brett om innan vi åkte var ju Alcatraz ER (Shibuyadistriktet) - mentalsjukhus möter fängelsehåla och inte så särskilt ljuv musik uppstår. På riktigt - i högtalarna skrålade gamla 90-talsdängor modell eurodisco. Lite malplacerat på det här stället, hade gärna sett att de kört med mer suggestiv sådan typ bakgrundsljuden i Amnesia- The Dark Descent eller skrämma-skiten-ur-dig-stil typ Left for Dead. Men man kan inte få allt.

Stället kan vara lite svårt att hitta eftersom det låg lite undangömt i en backe med lite annan skit runtomkring men det sitter stora plakat runt öppningen av byggnaden. När vi väl var inne och på rätt våning så tog det oss ett bra tag att haja vart ingången var, eftersom de inte öppnar förrän 17 och det inte fanns minsta indikation ens på dörren innan dess. Så rådet är att komma dit prick 17 eller efter.

Vi fick vänta en liten stund innan de släppte in oss, och under tiden fick vi sitta i en nästan kolsvart hall med rostiga burar innehållandes diverse avhuggna huvuden och skelett. Alltså jag älskar ju sånt här så jag satt där och njöt på ett nästintill perverst sätt av hur jäkla creepy det var - höjden av lycka hade ju varit om nån tjomme hade suttit i ett hörn och sett halvdöd ut och stönat och jämrat sig! Undrar om förbättringsförslag skulle tas väl emot? Finns väl dock säkert nån mesig klausul i hyreskontraktet om att man inte får komma upp i hjärtattacksgränsen för gästernas blodtryck...

När vi väl blev insläppta så fick vi betala 500 yen för själva inträdet, och blev sen ledda till vår cell. Jag hann inte ta kort på vägen dit men tänk er en mörk och ruffig industrilokal, med blodsplatter på väggen, röda lampor med giftigt ljus och ihåligt golv med glasfönster där likdockor och likdelar med tvångströja ligger och kikar upp på dig. Pretty sweet, huh?

Kolla in här om ni vill se mer bilder av detaljerna där inne.

_DSC0273

Här vart vi då inlåsta, i en liten cell med väldigt lågt tak och ett järnrör i kedja som vi fick slå mot gallret om vi ville någonting.

_DSC0283

Vet inte riktigt vad det är Stefan försöker sig på men han ser inte ut och vara i någon större nöd att komma ut, sitt järngrepp kring gallret till trots. Vi hade ju sett på onlinemenyn innan att det skulle serveras rice boobs så... vad gör väl några timmar i en cell om man har sådan förströelse att hänge sig åt.

_DSC0281

Så han släppte sitt grepp och grabbade tag i menyn istället för och reda ut vad denna kulinariska sensualiteten skulle ackompanjeras av,

_DSC0276

Vi fick våra drinkar - min tequilacocktail kunde få vem som helst att tappa huvet, och Stefans... prideprovrör? - utgjorde en makabert färgglad kontrast. Stefan hade försökt övertyga mig om och ta spermajuice och annat äckelpäck men till syvende och sist bestämde jag mig för de mer makabra alternativen än de rent äckelpäckliga.

_DSC0285

Och här är Harriet Huvud med lite av vårt käk - Stefans inburade kycklingar och så en lever. Riset och min köttpanna utgjorde det enda normala i den här måltiden.

_DSC0320

Den här levern alltså - den är helt enkelt en formad omelett som färgats röd och serveras i en kirurgskål och den var så satans förbannat trovärdig att jag på riktigt mådde illa när jag såg den.

Harriet Huvud häcklade min tveksamhet.

_DSC0299

Så jag gav den ett försök och högg in.

_DSC0302

Fullständigt löjeväckande att försöka äta skiten med pinnar. Det blev till att grabba tag i härligheten och hugga in Hannibal Lecter-style - minus finliret. Sekunden efter att den här bilden togs så släpper jag ner denna tingest i skålen igen med ett SCHLOMP! och avsäger mig ansvaret att äta upp den, ever. Harriet Huvuds stumma förakt fyller hela cellen but I don´t give a shit - det här var så råäckligt enbart för att den både såg och kändes så äkta. Den till och med smakade metalliskt, som om det verkligen var blod som vätskade sig runt den. Uääääck!

_DSC0296

Och här har vi Stefans välsignade risbröst som servitören serverade med ett menande "oooooh booobiieeees hehehhee!" och när han satte ner tallriken på bordet så rullade ena bröstvårtan iväg och snubben höll på och förgås av garv och glada, högljudda rop. Den här personalen kan nog aldrig ha tråkigt.

_DSC0331

Det här var mitt mer normala käk, en gott skivat kött med massa ris och grillade grönsaker. Maten var helt OK, ingen kulinarisk Nirvana direkt men så kommer man väl inte riktigt hit för en sådan heller.

Jag vet dock inte vad det här överdimensionerade strösslet var för något. 100-åriga gamla naglar?

_DSC0323

Mitt i allt så fick vi jelloshots, bara sådär. Svindyra på notan sen säkerligen men vi tog glatt emot allt som gavs som ett par riktigt duktiga turister.

_DSC0328

_DSC0329

Bästa var ju ändå att sörpla cocktail från Harriet Huvud. Kompositionen i den här bilden är så klockren, jag som ska suga sugrör med blåst-blondin-blick och totalt missar munnen och Harriet får Stefans sugrör uppkört i hela näsryggen.

_DSC0306

Sådärja. Fish style.

_DSC0309

När (den rätt starka) cocktailen var slut tyckte jag Harriet var rätt schysst ändå. Bruden har onekligen huvudet på skaft, eller eeeh - järnring.

_DSC0311

Tyvärr delade inte Harriet Huvud min något mer välvilliga inställning och argumentation utbröt.

_DSC0332

Vilket eskalerade helt åt huvudstupa - det går helt enkelt inte att ha ett civiliserat gräl med ett jäkla dockhuvud och jag skyller helt och fullt på tequilan och den osunda mentala atmosfären för att jag ens försökte.

_DSC0337

Vi lämnade Harriet Huvud till sitt öde och gick och betalade. Utanför cellerna stötte vi på fler Harriets och Harrys och det här fullt normala objektet.

_DSC0340

_DSC0343

Inte ens inne på toa fick man vara ifred för nervkittlande illusioner.

_DSC0344

Japp...

_DSC0345

Så ja - rekommenderar jag stället? Absolut. Meningen med Japan är ju och göra crazy shit och det här stället går ju onekligen under det epitetet. De har ett event som de kör, förmodligen senare på kvällen, som innebär att allt släcks ner och en siren ljuder och nån stackars sate blir offer för ett skådespel som jag inte riktigt fått grepp om men jag tror det innefattar fastspänning på bår, plastdildosar och ett dropp i diverse kombinationer. Inget sånt hände när vi var där och det var lite tråkigt, det hade gett mitt pervojag lite extra spänning att få sitta där i komplett mörker och lyssna på skrik och sirener. Såvida man inte själv blir den som skriker då...