En Boman, en massa, massa ätande och några nedrans pepparkaksgubbar

När man inte trodde att man kunde få en konstigare vinter, så har vi det varmare nu än på midsommar och istället för snö så får vi ett stormpar som bara sprider bråk och förödelse omkring sig - torgets stora gran vippade över ända och en av våra balkongdörrar hoppade ur sin skena av trycket och stod och slog i otakt mot balkongräcket lagom till läggdags. Hopplöst.

Nu har det iallafall lugnat ner sig med blåst och storm och jag kan ånyo gå till bilen på morgonen och inte få psykbryt för att vinden rätar ut min nylockade hårman på fem sekunder blankt.

Ännu en mysig adventshelg har gått och även den har varit fullspäckad med sociala aktiviteter. Under fredagen var det julbord med jobbet, men jag fastnade inne på Bishop Arms med aiolipommes och den här gynnaren istället.

_DSC0262

Yes, Boman is back in town - eller ja inte nu längre. Nu har han gett sig ut på en Asienresa och landade i Bangkok under söndagen. Men under fredagen virvlade han förbi Linköping i allafall och jag fick äntligen nån att snacka objektiv och kamerainställningar med.

Jag var helt slut efter denna vecka - det flyter på mycket bättre på jobbet nu och jag har grymt bra avlastning, men by the end of the day så är jag ändå rätt urlakad mentalt så det var skönt att ta ett glas vin och bara slappna av. Så pass att jag i princip satt och nickade till. Tur att mitt sällskap bestod av mer eller mindre introverter så man inte behöver vara alert och pratsam klippt hela tiden.

_DSC0263

_DSC0268

När vi fick in våra drycker så märktes det direkt vem av oss som precis kommit hem från Dublin. Dessa underlägg är en gyllene regel där och inget bord är utan minst ett dussin av dem. I Sverige får du hämta själv (Boman var den enda som gjorde det) och det klack till lite i hjärtetrakten när jag insåg att jag legat av mig med denna - för mig - irländska lilla sed.

_DSC0274-2

De andra beställde in hamburgare och stek och Bishop Arms supergoda sötpotatis - jag nöjde mig med pommes och aioli för jag "skulle ju gå bort till julbordet en timme eller två sen". Det slutade med att pommesen kom in tio minuter innan jag skulle gå, jag var glupande hungrig och slukade allt på fem röda och satt sen med pommeskoma och försökte förgäves förmedla styrka till min kropp att resa sig och gå och äta ännu mer. Tröttheten vann till slut.

_DSC0283

Lite piggare vart jag efter obligatorisk Irish Coffee.

_DSC0284

Fnissigt öl-namn.

_DSC0287

_DSC0288

Runt elvahugget hade jag fått nog och det var dags att bryta upp, säga hejdå och ge lyckönskningar till Boman, och dra hem för och sova.

På lördagen skulle jag nämligen upp skapligt och förbereda lite sötsaker att ta med till det här stället på kvällen. Det vankades knytis och julklappsspel!

_DSC0290

Sämsta bilden ever på mina cellofanpåsar med hemgjort godis men jag hann inte ta en bättre bild innan Talitha kom hem till mig och jag var supersen som vanligt och stressade iväg. Det var iallafall lite kolor, knäck, mozartkulor, marängfudge med mera med mera... och de nedrans pepparkaksgubbarna med polkagrisstänger. Vi kommer till dem sen.

_DSC0291

De andra tjejerna hade gjort massor av gott - bland annat egenhändigt gjord sushi. Det var rätt märkligt måste jag säga och äta sushi utan ätpinnar, kändes jättekonstigt. Ibland saknar jag dem faktiskt. Måste packa upp det par jag köpte tror jag.

_DSC0298

Och nu är även Talitha introducerad i gänget!

_DSC0302

_DSC0308

Skrållan tyckte julklappshögen var till för hennes egna höga nöjes skull, precis som det anstår en katt - och kunde inte alls förstå varför vi hela tiden pillade ut snörena ur munnen på henne.

_DSC0311

Massa massa god mat. Köttfärspaj, Talithas goa sausage rolls i mittenpannan, krämig kycklingwrap, munsbitar med räkor och röror som jag aldrig kommer ihåg vad de heter... och ost, kex och annat plock såklart.

_DSC0314

Hungriga brudar som hade radat upp sig och väntade på att jag skulle komma farande med kameran och ta kort på maten innan de högg in. De är luttrade hela bunten nu.

_DSC0315

Yum yum YUM!

_DSC0320

Sen var det dags för huvudattraktionen - Julklappshögen med stort J - att komma upp på bordet.

_DSC0327

Sanna hade inhandlat en ny äggklocka just för detta ändamål men ville testa om ringningen fungerade och plötsligt visade det sig att en tredjedel av oss inte hade en aning om hur man testar äggklocksfunktion på korrekt sätt och tänkte att vi skulle sätta den på några minuter och invänta dess reaktion.

_DSC0342

Men sen var vi igång! Det inledande spelet var faktiskt rätt segt, de där jäkla tärningarna vägrade visa samma färg (vi körde med Unotärningar, tror jag det var) men alla fick iallafall minst varsin present och öppna.

_DSC0345

Och sen brakade det loss fullständigt som det brukar göra när fighten kommer igång på riktigt! Ingen vart skadad (fysiskt iallafall) och ingen av oss slogs - men Malin bröt ut i tårar och jag blev så aggressiv i mitt tärningskastande att de studsade på bordet och försökte påverka resultatet genom att ideligen "släta till" duken när de landade - utan och ens tänka på det. Jag håller på och utvecklas till fulspelare av rang verkar det som...

Jag fick iallafall det bytet jag ville ha från början - ett kakfat! Och så en jättehärlig handkräm som bonus.

_DSC0348

Sedan skjutsade jag hem några av tjejerna och återvände till en Malin som satt och spelade upp massa glada 50-talsdängor till Sannas stora förtret. Vi drack lite mer must och vin och jag åt alldeles för mycket brieost och sen var det åter dags att åka hem och däcka. Jag har i varje fall inte haft några som helst sömnproblem de här helgerna.

Och på söndagen stod jag i köket igen och svängde ihop eftermiddagens adventsfika - butterkaka med mandelmassa och saffran, kladdkakecupcakes med pepparkaka och Pinterestgranar, och en handfull saffranspraliner, mozartkulor, kolor och jordnötsbräck.

_DSC0366

Tycker butterkaka är så himla fin i sin enkelhet, ännu finare med den gyllengula saffransfärgen och rikligt med topping.

_DSC0373

Granarna är färgad vit choklad som spritsats ut på bitar av grillpinnar och dekorerats med strössel och stjärnor. Pinterest inspo som faktiskt funkade!

_DSC0362

En enda pepparkaksgubbe hade jag kvar, och han fick stå och vakta glöggfatet tills Thea kom och fick honom i present. De här tjommarna hittade jag också på Pinterest och bestämde för flera veckor sen att jag skulle göra. Jag jagade runt i hela Motala efter den rätta formen men av nån anledning har vi den fullständigt monstertråkiga pepparkaksMANNEN istället med långa, smala armar och ben och pyttelitet huvud som ALLTID fastnade i bordet när jag var liten och resulterade i att pepparkaksmännen fick oproportionerligt långa halsar och äggformade skallar. Jag hatar dem. Värsta är att jag hade ju stått och fingrat på den rätta gubben på Panduro i Linköping men inte köpt den, eftersom den var av koppar och kostade hutlöst dyra 40 riksdaler och jag i min enfald tänkte att den måste ju finnas hemmavid med till billigare penning. Att jag aldrig lär mig.

Nåväl, svindyra koppargubben inhandlades sen ändå och jag skrev ivrigt till verket hemma. I receptet på Pinterest för de chokladpepparkakor, men jag tänkte att det går nog lika bra med lite tjockare pepparkaksdeg helt enkelt. Så jag pillade upp alla gubbarnas händer så de låg där och såg ut som om de alla unisont såg ljuset under ett väckelsemöte (vilket de visserligen gjorde inne i ugnen sen -  hehehe) men ni som har bakat pepparkakor i ett par omgångar kan säkert räkna ut vad som skedde. Samtliga väckelsemedlemmar sänkte sina armar, insåg bluffen och krävde inträdesavgiften tillbaka så att säga - och jag tog ut dem igen illa kvickt och stod och blängde ilsket på deras halvljumma uppenbarelser och försökte komma på vad jag missat.

En snabb genomläsning av receptet igen så insåg jag att jag lyckats skumma förbi den mest betydelsefulla detaljen - att bloggerskan hade en hel hög med ätpinnar som hon lät sina gubbar ligga och krama i ugnen, så att när de var färdiggräddade sen så kunde hon bara byta ut pinnarna mot polkagrisstänger lite snabbt och smidigt medans de ännu var varma och mjuka.

Snacka om rookiemisstag. Läsa igenom nya recept ordentligt är liksom bakvärldens ABC. Hade jag gått i ettans bakskola hade jag fått stå i skamvrån med en sockertopp på knoppen.

Jag hade ju då en väsentlig brist på ätpinnar. Men skam den som ger sig! Jag testade med en lång, okokt penne-pasta på en av gubbarna. Han kramade den så intensivt att den flöt in i magen på honom. Inte så julmysigt.

Så då drog jag fram min stash av neverending grillpinnar, bunta ihop dem om fyra och lät gubbarna krama trä som värsta miljöaktivisterna. Och se på fan, det funkade - hjälpligt iallafall. Till nästa gång ska jag inhandla lite grövre blompinnar eller nåt. Jag plockade småflisor ur händerna resten av dagen efter att ha brutit av femtioelva grillpinnar på mitten.

_DSC0363

Och sen följde ju då det vanliga tugget av allt gott, glöggdrickande och snicksnackande. Nästa helg är sista adventsfikat eftersom vi kommer vara på väg hem från Västerås den 4e advent, så nu får jag brainstorma fram något litet extra som avslutning. Och förhoppningsvis vara tidseffektiv nog och göra det mesta i förväg så jag inte står fram till gryningen med mina degar och smetar. Men det e la min grej antar jag.

_DSC0397