Sömnlös i Moskva

Skulle ha skrivit för länge sen egentligen men det var så himla skönt o vara hemma i lördags, och söndagen ägnades åt att packa upp och mysa med familjen och måndagen bara njöt jag av hundar och promenader och - tystnad. Ensamhet. Balsam för introvertsjälen som sannerligen inte haft det lätt alla gånger de här veckorna.

Vi kom fram till Oslo till slut, efter ännu en sömnlös flygresa trots att jag såg i kors och hade migränvarning på flygplatsen innan avgång. När vi landade i Moskva var jag så väck att jag inte kunde beställa nåt och dricka på korrekt vis ens - jag skulle ha grapefruktjuice men tänkte av nån anledning på svenska blodapelsin och översatte det verbalt till "blood grape juice". Den stackars ryska servitrisen tittade på mig som om jag precis kläckt ur mig att jag var Norman Bates psykotiska avkomma. En annan ryss bakom mig i kön försökte vara hjälpsam och räknade upp olika sorters citrusar på engelska och jag stod där som ett fån och tänkte fortfarande "blood grape" på svengelska innan polletten trillade ner en halv evighet senare.

Glömde dessutom kvar min skinnjacka där inne på caféet och upptäckte det först när vi skulle gå ombord på bussen ut till flygplanet - greps av ren och skär panik när jag insåg det förfärliga och över tanken på att min fina, betald-med-loppispengar-där-jag-fick-lite-mer-än-Adde-för-och-kunna-köpa-just-den-jackan ska ligga alldeles ensammen i RYSSLAND av alla ställen. Tvärvänder och frågar vakten om jag kan springa igenom gaten en gång till för och leta reda på den. Upp tio trappor till sagda gate vilket resulterar i att jag är så andfådd när jag kommer dit att jag bara kan väsa ur mig några pipande raspläten där passkontrollanten vagt uppfattar "jacket" och "forgot" och har skills nog att kunna tyda mina flämtningar och tar passet som pant medans hon vinkar iväg mig. Tack och lov hänger jackan kvar och jag återvänder glädjestrålande och flåsar - fortf andfådd - fram ett lyckligt "found it!" Passkontrollanten ler ett ansträngt leende som verkar återspegla tanken över om jag är lite långsam i sinnet eller bara allmänt knäpp...

Väl ombord på det lilla planet med Gud-vet-vad-flygbolaget lyckades jag äntligen slumra till lite - precis då kommer en av flygvärdarna och trycker en plastlåda i bröstet på mig med ett uppmanande "sandwich and kaffeeee!" och jag fladdrar med händerna och njet njet, ingen macka och kaffe tack låt mig bara få sova herreGUD! Men näe, äta skulle vi, och han väckte även Stefan fast jag försökte förklara att han förmodligen inte var intresserad heller. Stefan somnade sen med lådan i händerna och jag åt upp osten och försökte slumra om, i samma minut som den välsignade sömnen äntligen kom - så återvänder Herr Sandwichkaffeeee och rycker bryskt lådan ur händerna på mig och väcker mig igen. Spasiba...

Anyway... att några timmar senare få lägga mig raklång hemma i Stefan och Rachelles bäddsoffa och vila huvudet mot en rejäl kudde, närmare Nirvana kommer jag inte i mitt liv alltså.

Tyvärr vaknade jag upp till nyheterna om Paris och det fruktansvärda som hände samtidigt som mitt välsignade sömntillstånd - vårat plan från Japan till Moskva skulle fortsätta till Paris och jag undrar om någon av dem ombord skulle, hann komma, till den konserten eller hade anhöriga som var där. Paris är ett av de drömresemål jag har kvar, en stad fylld av elegans, skönhet och högtidliga fransmän - gärningsmännen visste exakt vad för skada de gjorde också på resten av världen när de valde att riva ett stort, otäckt hål i den tavla av sinnesro och sorglöshet som Paris representerar. Världen känns oerhört osäker och mer och och mer otrygg och mina tankar är både med de drabbade, deras anhöriga, och vart det här sker härnäst...

Därför kändes det extra i hjärtat och komma hem till min alldeles egna välkomstkommitté <3

_DSC0080

Tomteboss, ballonger på hundarna och hela fadderullan. Vilket gäng! Så glad och tacksam över att de finns i mitt liv.

_DSC0084

Nu imorgon bär det av till Norge igen, eftersom Stefan och Rachelle gifter sig på fredag så jag har två och en halv arbetsdag innan det blir minisemester igen. Dock har jag kämpat mot en huvudvärk som inte är av denna värld som inträdde efter bara två timmar på jobbet i tisdags, så nu blir det och boka tid hos Synsam för synundersökning. Nåt vajsing är det. Den sitter fortfarande i, får se om den försvinner under fredagen när ögonen får vila från inkorgar och Exceldokument.

Iallafall, vi hörs väl i Norge nästa gång! Så ska jag ta tag i alla dessa Japan-inlägg med som förtjänar mer plats i bloggen än vad vårt lilla pocket wifi kunde ge.

_DSC0082