Läges check

Natten: Sambo som studsade runt i sängen och hostade och snarkade om vartannat så jag tog min tillflykt till soffan. Skulle precis somna in när jag hör Idun smacka och slicka på suspekt vis inifrån sovrummet. Då har hon krupit upp till min huvudkuddsdel av sängen och kräkts upp gräs. Tack för den. Torka hundspya halv tre på natten. Sambon vaknar och undrar vad jag håller på med. "Torkar spyor" konstaterar jag sakligt. "Dina eller hundens" replikerar han sömnigt. "Hundens".

"OK..." och somnar om.

Vardagen: är rätt lättmjölkig just nu. Jag är trött och lite sliten och även fast jag älskar hösten så gör det här annalkande mörkret att tröttheten övergår i orkeslöshet just nu. Det är intensivt på jobbet och det har varit intensiva helger med, mina batterier har liksom gått halvladdade så just nu är det mer soffläge än nånsin, surfandes mellan samma bloggar, forum, Imgur och tre appar. Jag har till och med börjat slötitta på Promzillas på TLC om kvällarna - så stor är min hjärnkapacitet nuförtiden.

Dock har det varit underbara höstdagar de senaste två veckorna nu så jag har försökt åka iväg ofta och njuta av färgerna, doften, mystiken och stillheten i skogarna under helgerna nu. Bäst och mjölka så mycket det går innan allt bara blir en grå, blöt filt om axlarna.

_DSC0038

Pirret: Tre veckor och två dagar kvar till Japan. Så nära men ack så långt bort! Jag längtar verkligen efter att få kasta av mig den här yllefiltsvardagen just nu och dra iväg till fjärran land och möta en helt ny kultur, äta massa spännande och konstiga saker och fylla mina väskor med allsköns krimskrams bara för att det gör en glad. Våra Japan Rail Pass anlände förra veckan som ger oss tillgång till och åka tåg kors och tvärs i en veckas tid. Igår bokade jag tåget upp till Oslo, 1a klass och allt bara för att, och idag inhandlade jag en backpacker rygga som ska tjäna som smidigt bagage. Nu återstår en fjärrutlösare till kameran och nya Converse att blända alla med under kvällspromenaderna.

Uppgivenheten: Jag försov mig igår och tog således bilen till jobbet. Vid något tillfälle har Oil Maintenance lyst på instrumentpanelen och just nu den här morgonen när jag redan var tillräckligt trycka-frukosten-i-käften-på-vägen-till-bilen-stressad så kommer jag halvvägs innan lampan går all in och lyser upp hela panelen, och stannar så - ett tecken på att nu kommer du snart hamna i skiten lilla vän, om du inte gör något. Med min bilhistoria blir jag såklart supernojig och ågrenar järnet hela vägen till OKQ8 där jag parkerar med extrem försiktighet, som om bilen skulle implodera vid minsta felaktiga gastryck. Jag konsulterar Toyotaboken och den säger åt mig att testa och byta olja. Så olja inhandlas, jag får be om hjälp med tanklocket för det sitter som en övergödd hamster i toarulle. Oljenivån var låg så allt blev frid och fröjd efter att den får sörpla i sig lite. Trodde jag. Den där förbannade lampan lyser fortfarande. Och enligt Adde indikerar det här att den ska få service istället. Vilket den redan borde ha varit på när jag köpte den. Vilket kan innebära en hel radda olika scenarion. Lås oss fokusera på drömscenariot just nu: att jag ringer Rejmes idag och de säger "ahmenherreGUD vi hade ju HELT missat och kolla allt oljegrejs, kör in bilen till närmaste verkstad så fixar det allt och så skickar vi fjorton lådor Paradisask på posten också som plåster på såren!"

_DSC0534

Kärleken: Vi var hos Levins förra veckan och beställde våra ringar. Nu håller jag tummarna att de hinner komma innan Japan. Titanring med en liten guldrand i mitten. Jag som inte alls är guldmänniska egentligen föll egendomligt nog för denna rätt omgående. Den symboliserar liksom nåt vackert inbäddat i en hård och säker yta.

Adde har för övrigt köpt McDonalds till mig två dagar i rad nu när livet varit lite extra bitchigt. En hel meny i måndags och det första jag fick när han mötte upp mig vid bilen efter jobbet igår (för och dubbelkolla oljan och felmeddelandet) var en cheeseburgare att tröstäta på medan han räknade upp de övriga scenariona utöver den drömmiga varianten. Jag ser en aptitlig trend här.

_DSC0002

Reflektionen: Folk som går på toa och gör tillräckligt mycket affärer för ett helsideuppslag i Wall Street Journal och sen går ut och stänger dörren efter sig. Alltså varför. Då håller man ju hela stanken inlåst och cirkulerandes i luften där inne för nästa offer. Det enda rätta är och åtminstone glänta på dörren så eventuell odör kan smyga ut istället för och bitchslappa övriga besökare vid ingång.

_DSC0540

Reflektion nummer två: Jag har hamnat i kvinnomagasins-limbo. Det finns inga vanliga, tjejinriktade tidningar som riktigt passar mig. Jag är way past Veckorevyn och Solo. Jag behöver inte veta tio olika sätt att tillfredsställa killen med lillfingret eller en fyrtioelva sidor sminktips för alla scenarion på dygnet. Jag gillar lyxigheten med Elle men halva tidningen består av modeannonser för kläder som kostar som en årsförbrukning av grillchips. Jag blir bara deppig över att de tydligen förväntar sig att deras läsare har råd och köpa Prada-tumvantar för 7k.

Tara och Damernas - där är jag inte riktigt än. Damernas ger mig överklasstantsrysningar.

Jag gillade faktiskt Cosmopolitan trots att de kom med samma slentrianmässiga skit som VR ibland men så lade ju den svenska versionen ner - och jag läser gärna den brittiska men då blir jag istället avis på alla snygga River Island och New Look-kläder jag inte längre har gångavstånd till.

Mama kan jag av förklarliga skäl inte riktigt ta till mig heller och Femina verkar vara snarkmaterial. Då återstår helt enkelt Amelia. Nu har ju jag lite medelåldersvibbar av Amelia eftersom mamma prenumererade på den (no offense mamma) och jag har liksom alltid sett den i handen på fyrtioplussare. Jag stod länge och väl och bläddrade i den och reflekterade över alla de ggr jag snott den innan mamma hunnit se att den kommit. Då var det liksom OK för då lånade jag den i egenskap av allmänt tillgänglig lektyr. Nu skulle jag själv köpa den för eget bruk - för att innehållet tilltalar mig. Gudars, är jag redan medelålders på insidan?

Men så insåg jag att tja, den har inga topp-tio-saker-killar-tycker-tjejer-gör-bäst-med-stortån-i-sängen, inte en massa sminkinstruktioner med tillbehör jag aldrig hört talas om, bra tips om fina vantar som jag faktiskt har råd med... ja, då är väl den här tidningen för mig helt enkelt så får jag svälja mina magasinfördomar ihop med grillchipsen jag köpte för pengarna jag sparade in på höstklädsel.

_DSC0575

Möbeln: Såhär vart då äntligen skänken när den var färdig och på plats. Jag har lärt mig mycket av denna skänk. Aldrig stå i ett garage och måla. Alltid ha extraextrastark belysning för vitt är pain i the ass att måla rent allmänt för ALLT syns och du kommer behöva nån form av terapeut om du inte kan bortse från det ettusenfjortonde mikroskopiska lilla dammkornet i högra hörnet. Att kvisthål i möbler är djävulens påfund till hemmafixarna. Och att bananflugor, husflugor, spyflugor - kort sagt flugor av alla dess slag, är jävligt hooked på ångorna av oljebaserad färg.

Men fint vart det iallafall.

_DSC0443

Shit-pommes-fritten!: Jag har beställt ett nytt objektiv. There, I said it. Jag har funderat och funderat hela sommaren och velat fram och tillbaka och förpestat Niklas på jobbet med alla tänkbara hållbara och icke-hållbara argument till att jag ska införskaffa ett till när jag typ köpte ett alldeles nyss. Men i förrgår så gjorde jag slag i saken och nu är paketet på väg hem till mig, hiskeligt dyrbart och mäktigt och jag kommer ha sån grov ångest i Japan över och få minsta lilla dammoln på linsen men jag tror den kommer vara så jäkla värd det.

_DSC0050

Over and out!