Bullfest!

Jag dual-wieldar två sorters maträtter på spisen för tillfället och håller mina otåliga hundar i schack med hjälp av ryggbiffrester innan kycklingen äntligen är färdigstekt och jag hällt i wokgrönsakerna, sweet chilisåsen, jordnötterna och sojan i en panna och fräst runt dem och kan bege mig ut på den sista promenaden för dagen innan jag kan placera baken i soffan och inleda den lugna söndagskväll jag initialt hade tänkt mig. Så jag har redan kutat ut till köket tre ggr för att se till fågelskrället medans jag skrivit de här få raderna. För mitt i allt så MÅSTE JAG JU HA ETT INLÄGG OM KANELBULLAR PÅ KANELBULLENS DAG!

Jag har lyckats missa en hel radda andra bakrelaterade högtidsdagar (nuförtiden verkar det finnas en dag för varje ingrediens typ) så nu tänkte jag att jag skulle vara förberedd!

Därför stod jag klockan halv fem i morse och bakade ut kanelbullar med sömngrus i ögonen och en lika sömnig Idun vid fötterna som bara satt där av ren princip, och inte ens orkade göra en rörelse till och äta upp kanelsmörsresterna som föll ner på golvet i strida strömmar.

Rebecca som suttit och spelar kortspel i Linköping i fem timmar och tror sig vara supermänniskan som kan ställa sig och sätta en bulldeg klockan ett på natten när hon kommer hem. Glömmer att hon närmar sig de trettio. Sätter klockan på att larma efter en timme då bulldegen ska ha jäst och lägger sig i soffan. Däckar som en klockad boxare och drar en Adde och stänger av alarmet i sömnen - vaknar klockan fyra i vild panik och stapplar ut i köket där bulldegen, tre ggr större än innan, som bäst håller på och undflyr bunken där den står på spisen. Som är på för lite extra värme så den skulle hinna jäsa på en timme.

En timme till och degen hade kunnat ta på sig hatt och kängor och gått ut.

Nu fick den istället en rak höger ner i bunken illa kvickt, och bryskt utsvept över köksbordet och ihopsnurrad till bullar tio minuter senare. Sen går jag och Fidan - som ändå lyckades samla tillräckligt med effort att slicka till sig en vilsen smörklick - och lägger oss, för att kliva upp fyra och en halv timme senare och skjutsa in bullarna i ugnen. Och när de kommer ut sen och doften av kanel och kardemumma sprider sig i köket och fyllningen fortfarande puttrar lite där i mitten eftersom den är så underbart smörig - ja då var det värt lite förlorad sömn och panikbak.

Det här är samma bulldeg som jag använde mig av till längden jag bjöd Malin på (här) och som jag nämnde från förra veckans födelsedagsfika. Det är från en amerikansk blogg som hittas hääär så ni kan ju ge er in dit och sukta över de superläckra bilderna. Det är ingen traditionell vetedeg utan är istället gjord på briochedeg som gör den mycket mer elastisk och lätt, och innehåller syndigt mycket smör. Den behöver inte knådas mycket alls och bullarna blir väldigt luftiga och nästan spröda i konsistensen. Perfekt i kombination med sin tunga, sockerstinna fyllning.

_DSC0592

Förra gången vart de precis lagom stora för att få plats i formar som jag satt i min muffinsplåt, men den här gången stack de iväg rejält och fick det aningens för trångt och växte på höjden istället. Absolut inget negativt, tvärtom! Det vart som en liten ficka av smör, socker och kardemumma där under. Yum!

Här är receptet då:

Deg

0,6 dl varmt vatten

3 teskedar torrjäst (den röda)

3 matskedar strösocker

1,2 dl ljummen mjölk

1 1/2 tesked salt

3 ägg

7-9 dl vetemjöl

170 gram smör, smält

Vaniljsocker eller en halv vaniljstång, om så önskas

Fyllning

100-150 gram smör

1 dl strösocker

1/2 dl farinsocker/brunt socker

1 matsked kanel

1 matsked kardemumma

1-2 matskedar marsanpulver

How to:

Rör ihop vattnet, sockret och jästen i en bunke och stå i ca 3 minuter. Lägg till mjölken, det smälta smöret, ägg och salt och rör på låg hastighet tills allt är väl blandat. Tillsätt lite mjöl i taget tills du har en smidig deg som släpper ifrån kanterna. Den får vara lite kladdig. Ta ut degen ur bunken och knåda ihop den på mjölat bakbord till en boll, och låt den sedan jäsa i bunken igen under plastfolie i 1-2 timmar eller tills degen har dubblat i storlek.

Under tiden rör du ihop fyllningen av rumstempererat, nästan smält smör, sockret, marsanpulvret och kryddorna. Jag brukar alltid höfta min fyllning så måtten är ungefärliga. Pulvret är där för att den gör fyllningen lite fastare och den rinner inte ut lika lätt under gräddningen.

När degen är färdigjäst - knåda ut den på mjölat bakbord och kavla sedan ut den i en rektangel. Bred på fyllningen och rulla ihop rektangeln från långsidan till en rulle som du sedan skär bitar i av den storlek du önskar. Mina var ca 2 cm. Lägg i formar eller direkt på bakpapper på en plåt, och skjutsa in i kylskåpet där de får stå över natten.

På morgonen sätter du ugnen på 200 grader, penslar bullarna med uppvispat ägg och pärlsocker, och gräddar i 10-15 minuter beroende på hur mörka du vill ha dem. Mina fick sitta i 10 minuter och vart sådär härligt segmjuka. Låt det inte gå mer än 10 minuter efter att de är ute ur ugnen, innan du tar dig ett provsmak med ett stort glas mjölk till.

_DSC0594

_DSC0597

Mina bullar fick omgående fara iväg med mig i bilen ut till torpet där de vart förtärda under söndagsfikat. Nu har jag en handfull kvar som nog får följa med mig till jobbet imorgon istället. Bullar på språng!

Och nu är kycklingwoken klar och blogginlägget klart så nu tar jag mina vildar och dar ett par sprints runt huset innan jag djupdyker ner i soffan med det sista i min godispåse. Må gott!

_DSC0595