Födelsedagsfika, födelsedagsfest, och ett frieri

Jag har inte riktigt haft ro till och sitta ner och skriva de senaste veckorna. Det har varit fullt upp, både dag och kväll så den lilla tiden som blivit över har jag bara ägnat i soffan eller sängen med hjärndöd sysselsättning, typ scrolla Instagram. Men jag har hur mycket fina bilder som helst och en hel del och skriva om så nu får jag ta mig i den berömda kragen lite.

Framförallt har jag en händelserik helg att förtälja som nog en del av er är rätt nyfikna på.

Det var ju Addes födelsedag i tisdags, och jag ägnade hela måndagkvällen innan åt att baka en pytteliten prinsesstårta och slå in presenterna hos mamma eftersom det ju är betydligt svårare att försöka smyga med sånt när man har max fem meter till den andre i lägenheten. Dessutom hade jag fullt sjå med att smuggla in en påse frallor och gömma på säkert ställe så han inte nosar upp dem OCH så de inte går och blir torra och träliga under natten. Vilket sjå.

Tisdag morgon väcker jag min gamle kärlek med skönsång och frallor med kaviar, den lilla tårtan och nybryggt kaffe. Min gamle kärlek hör inte ett skit och snarkar vidare. Jag sätter mig bredvid honom och låter min klingande röst vibrera tätt intill örat på honom. Inte en muskelryckning. Då knuffar jag honom romantiskt i sidan och gapar "JAMÅHANLEVA!!" och DÅ sätter han sig upp med ett ryck och jag hinner precis rädda undan brickan och dess brinnande teljus i kattljushållaren och mysiga födelsedagsmorgonen kan äntligen börja.

På kvällen sen käkar vi plankstek och dricker kaffe hemma hos Jonas där jag kelar med Chili som nu är en Idun i Sagastorlek, och sen tog firandet en paus på ett par dagar och drog igång igen på lördag eftermiddag då den inleddes med fika.

_DSC0321

Hade ju såklart stått uppe och bakat halva natten i sann tidsoptimistanda. Mazariner hade Adde beställt.

_DSC0322

Och jag fixade daimsnittar som numera är en permanent medlem av kakfatet här hemma, både i snitt-och-cookieform. Beroendeframkallande!

Samt dessa nya godingar - mjuka, fluffiga chokladkakor med en gömma av kola-och-jordnötssmör.

_DSC0337

Bullarna var en riktig hit - jag har gjort dem på ett briochedegsrecept som jag hittade i en amerikansk blogg, ska försöka hinna översätta det i veckan och lägga ut för det är verkligen en ny favorit!

_DSC0339

Våra fikagäster var mamma och Lasse, och svärmor Karin och Kent, syster Sofie och systerdotter Thea.

_DSC0343

_DSC0352

Jag tog bild på syskonen ihop med men de lyckas båda två och blunda på varenda kort så jag väntar tills jag gör ett blogginlägg om sömn eller nåt annat passande.

_DSC0374 (2)

Idun placerade sig på lämplig post.

_DSC0338 (2)

Tårtan var en riktig beslutsångestkälla men till sist bestämde Adde vilken han skulle ha, och det vart en lite roligare tårta för och göra Thea förtjust. Det är verkligen ingen liten bi-sak!

_DSC0385 (2)

Det bidde onekligen en del surr när tårtan kom på bordet.

_DSC0384-2

Adde och Thea skar upp tårtan under glatt bi-fall från omgivningen.

_DSC0393-2

Sedan blev tårtan helt bi-ndgalen, fick bi-håleinflammation och fick ett bi-drag och stödja sig på för och klara bi-ffen. Nu ska jag sluta.

_DSC0422-2

Ok, EN till - Idun fick till sin stora lycka chansen och bi-ta!

_DSC0401

_DSC0406

Sedan var alla proppmätta och satt och skvallrade och löste världsproblem tills det var dags att byta ut dem mot nästa firargäng. Fikabrödet plockades undan till förmån för chips i mängder.

_DSC0448

Addes polers droppade in en efter en, och till slut kom ett gäng som hade med sig en stor svart tunna i present. Och det var inte direkt tunn-sått med godsaker i den, hehehe!

_DSC0470

Massa öl. Lakritspipor. Vingummina gick hädan rätt tidigt.

_DSC0478

Chiiiiiips!

_DSC0481

Adde var mycket nöjd!

_DSC0483

Sen var det bara och börja lasta i allt igen. Nu står den här tunnan i vardagsrummet och tauntar oss med sitt förrädiskt lockande innehåll.

_DSC0488

Det mest fotogeniska gänget av dem alla.

_DSC0486

Adde plockade fram sitt nyinköpta brädspel från Ullared - 3 Snabba hette det och går ut på att man ska nämna tre saker som är nånting som man läser ifrån ett kort. Exempelvis mjukt. Och du har bara fem sekunder på dig.

Jag kom in lite senare i spelet än de andra och fick vara en deformerad kapsyl.

_DSC0493 (2)

Spelet var riktigt roligt och riktigt svårt ibland, även för en ordbajsare som jag - när du är stressad som fan så blir det världens kortslutning även vid de enklaste frågorna.

Bäst var Jonas brainfreeze när han skulle nämna tre saker som började på "SEX".

"Eeeeeeh - SEX!"

Och när jag skulle räkna upp tre frukter man skalar innan man äter och drar till med melon...

_DSC0489

Sedan var det dags för frågesport. Adde hade på förhand bestämt att jag var den som skulle läsa frågorna. Sagt och gjort. Alla frågorna handlade om var och en av oss i rummet. Frågan om mig var vad mitt familjesmeknamn var och det var faktiskt några som lyckades pricka in det.

Sedan skulle allting rättas och Marcus var vinnaren som fick nåt slags cylinderskumgummiskjutande vapen... och så vart det lika poäng mellan Kurtill och Hugoo. Detta skulle då avgöras i en utslagsfråga. Och det är här, mina vänner, som det händer grejer.

Utslagsfrågan fick jag i ett rosa, förseglat kuvert, Oscargalanstyle, och den löd:

Efter en blöt kväll på barerna i Prag så vinglade Kurtill, Hugoo och Andreas hemåt. Andreas hade bestämt sig för något.

Han gapade högljutt upprepade gånger att "De är klart","Det är redan bestämt", "Det är ingen diskussion".

Vad hade Andreas bestämt sig för?

Hugoo är den som ropar snabbast och högst och får således ordet. Jag sitter och stirrar förväntansfullt på honom för jag är bombsäker på att det är något typiskt Adde-banalt, typ att han ska äta 10 cheeseburgare i veckan fram till jul eller nåt och jag är nyfiken och ivrig att se om jag hade rätt.

Då tittar han istället på mig och säger "att han ska gå ner på knä och fria till dig".

Och då ser jag Adde till vänster om mig gå ner på ett knä, räcka fram den lilla, lilla asken och yttra de sex orden: Vill du gifta dig med mig?

Alltså jag tror inte ni kan ta in den chocken jag fick. Det var så fullständigt, fulländat överrumplande, det finns inte en chans i världen att han kunde ha valt ett mer överraskande sätt och göra detta på. Med vår historia, alla våra turer, vi har pratat om förlovning ibland men varit överens om att det finns en tid för allt och att vi inte har bråttom, är inte förlovningstyper. Och där sitter jag på en stol framför alla hans vänner och brister ut i storgråt och har blivit religiös i och med att jag åkallar Herren Guds namn upprepade ggr  och hulkar fram ett "ja såklart!" och dänger utslagsfrågepapprena i ansiktet som nån slags skyddande mask och hulkar nåt om att fulgråta inför allihopa. Precis lagom bubblig i kroppen av två glas vin för att jag ska bli hundra ggr mer känslofull på det liksom. Sen följer kramkalas och grabbarna ryggdunkar och går ut och tar en cigg och jag skickar bild på ringen till mamma som ringer och påpekar att jag satt den på fel hand (höger, måste omedvetet flyttat den i mitt chockade tillstånd) och sen är det bara leenden och lyckogråt all the way. Mitt i allt ändrar jag min relationsstatus på Facebook för att jag "vill ha med det här som livsevent!" för det är liksom en priosak att göra i dagsens samhälle och sen blippar det hela dagen och natten och ända fram till idag av folk som önskar grattis. Jag blir överlycklig över att Facebook väljer att visa en bild på mig, Adde och Sara från S:t Patrick´s Day över eventet och det hojtar jag i skrift till henne med. Ja ni hör ju, jag var helt nipprig. Det trodde jag aldrig om mig själv.

_DSC0503

Grejen är ju den att vi på senare tid har varit fullständigt på det klara med att det kommer vara vi framöver. Dagarna då allt bara var en ond knut i magen av osäkerhet är förbi och som jag sa i inlägget om vår årsdag så pratar vi barn och grejen med en lätthet som bottnar i att vi båda vet att det kommer bli den naturliga utvecklingen nu. Då har vi ibland snuddat vid giftermål men ingen av oss har väl känt nåt "sug" eller vad man ska säga. Och jag har alltid sagt att jag inte är nån giftastyp, aldrig har fantiserat om mitt bröllop. Då har jag ju inte fantiserat om frieri heller, och det var nog det som bidrog till hur chockad jag blev. Chockad över hur starkt det kändes och vilken stor gest det var trots våran självsäkerhet om varann. Och på ett så kreativt sätt med, helt perfekt.

Nu har vi två tunna, släta guldringar som ska bytas in hos juveleraren till de riktiga ringarna - eftersom jag så sällan bär ring var det inte lätt för Adde och välja storlek så därför garderade han sig med de här "låneringarna". Så idag bär det av till Levins för och införskaffa the real deal!