Budapest, part 1

Sådär! Onsdag och mitt i semestern (eller ja, sjukskrivningen som det vart nu, enligt läkarens ordination) och mitt i stundande ösregn också så idag blir en perfekt dag att sätta ihop lite blogginlägg om Budapest. Datorn jag hade med mig brakade nämligen samman, förmodligen under flyget, så fick öka min aktivitet på Instagram istället. Igår kväll satt jag och gick igenom alla bilder och idag kan jag börja blogga igen. Hell to the yeah.

Vi lämnade ett Sverige med en temp på stadiga 16-17 grader och blygsamma moln och flyget tog ca 2 timmar. Köpte dricka och en chokladfylld croissant, som var lika uppblåst som mig efter en pizza och som jag lite nervöst funderade över om hela världen skulle sprängas om jag öppnade den. Knivar, vattenflaskor och  trubbiga föremål i all ära, men i en sån här kan du säkert gömma allsköns sprängmedel i som detoneras bara med ett stadigt tryck.

_DSC0002

Vi anlände till 38 graders värme som formligen fetknockade dig i ansiktet, och blev upplockade av hotelltaxin som uppvisade förarskills i stil med  komplett dårskap och fick de irländska chaufförerna att se ut som osnutna barnungar bakom ratten. Herrejävlar vad det gick undan, från stopp till 100 på tre blankt och hopp in emellan bilarna, cyklisterna och filerna, hopp, hopp, hopp, en fotgängare TVÄÄÄRRRNIIIIIT, in igen, hopp, hopp, GAAAASAAAAAA och så TVÄÄÄRRNIIIT och hopp, runda korsningen - rinse and repeat. Det var bara att hänga med och se oberörd ut och absolut inte fästa blicken på de objekt som befann sig runt och framförallt framför bilen...

Vårt hotell hette Aquinqum, ett femstjärnigt hotell med förkärlek för ekfanér och som rekommenderades av brudparet. De har ett eget spa som vi tyvärr inte hann besöka, men vårt rum var väldigt fint och fräscht med utsikt över Donau. Dock låg hotellet lite off, vilket var synd eftersom vi spenderade i stort sett varje dag inne i stan och tog taxi fram och tillbaka, vilket ju blev en liten extra kostnad även om det var billigt. Området bakom hotellet var inte världens mest attraktiva heller, så jag skulle rekommendera ett hotell som ligger mitt i city istället. Spa är ju nice men ska man bada i Budapest så ska man göra det i de varma baden som är just inne i stan.

_DSC0045

Femstjärnigt, om än inte så pompöst just här, var lite överväldigande för oss common folk. När vi kom in genom dörren kommer genast en portier som erbjuder sig att ta väskorna, och vi, helt överrumplade, mumlar nåt om att näe tack det är så bra så,vi släpar själva på de här otympliga fanskapen men tack så mycket!

Han tittade efter oss som om vi var efterblivna.

Såååå orutinerat - vi skulle ju gått all in och låtit alla ta hand om oss som sig bör och totalt utnyttjat varenda spets på de där fem stjärnorna. Ah well.

Vrålhungriga som vi var så lämpade vi av väskorna på rummet och gick ner till hotellresturangen för att käka vår allra första måltid i Budapest. Resturangen var tom sånär som på ett annat svenskt par som satte sig bredvid oss. Såklart.

Servitören såg precis ut om Al Bundy från Våra Värsta År och betedde sig lite därefter. Engelskan var det inte mycket bevänt med. Maten tog rätt lång tid med tanke på att det bara var vi där inne, men när jag fick mitt förrätt var allt glömt och förlåtet - ankbröstfilé med sallad på blåmögelost och granatäpple. Lätt med i topp tio över godaste saker jag ätit.

_DSC0007

Som huvudrätt valde jag klassikern gulaschsoppa. Tänkte det var lika bra att få den avklarad med en gång. Jag älskar ju gulaschsoppa överlag så förväntningarna var skyhöga. Och ja, soppan var också mycket delikat - lite väl mycket morötter kanske, och inte lika kryddig som jag hade väntat mig. Men helt klart godkänd.

_DSC0011

Adde beställde in sirloinstek med pommes - trodde han iallafall, men "fries" här var stekt potatis istället, vilket ju går ner det med. Förvirringen of the year dock när maten kom helt utan sås och servitören stod som ett frågetecken när vi efterfrågade en sådan. Tydligen ingenting de äter på regelbunden basis i det här landet. Han stirrade oförstående på oss och försökte på knagglig engelska att förstå vad för sorts sås vi egentligen tänkte oss. "Any sauce! Like, pepper sauce?" utbrister Adde frustrerat och servitören ger oss en sista förvirrad nick innan han lommar iväg, och kommer tillbaka tio minuter senare med den här.

_DSC0016

Nån form av vit sås med grönpeppar i. Typ ihopvispad på måfå. Vete fan alltså. Men det var bara och tacka och ta emot. Tyvärr var Addes stek väldigt senig och alltför rare för hans smak så han delade inte riktigt lika bra smakupplevelse som mig.

Jag avslutade med en dessert och valde citronpaj med gröna-äpplenmousse och fick en mördegskaka med nån form av kräm i som absolut inte smakade citron och några gröna fiskägg som visserligen smakade mycket äpple när man bet i dem - men konsistensen var lite off. Påminde mig bara om överfulla finnar som behöver klämmas. Inte många rätt där tyvärr

_DSC0023

Hela kalaset gick på omkring 500 spänn för oss två, vilket är rätt dyrt jämför med hur billig maten annars var - men så var det ju hotellresturangen också. Vi åt inte något mer där sen.

Istället gav vi oss ut på upptäcktsfärd och spanade in den fina kyrkan bakom oss och hittade svenska ord lite överallt.

_DSC0032

_DSC0034

Adde skulle ha tag i cigaretter eftersom de nu tydligen har slutat sälja tobak och alkohol till dem som reser inom EU på Skavsta (!) men det visade sig vara lättare sagt än gjort. Inte en enda kiosk eller mack sålde cigg. Vi vandrade runt, runt på jakt efter alla tänkbara affärer men det var helt kört överallt.

Dock fanns det gott om suspekta alkoholställen - sexigt värre att handla i blodrött sken.

_DSC0038

När vi frågade efter tobak för fyrtioelfte gången i en liten närbutik som låg mitt emot röda placet så var det en cykelhjulsbärande ungrare som förbarmade sig över oss och sa att han skulle visa oss vart man köpte cigg. Adde fick lite nippran och var halvt om halvt övertygad om att vi antingen skulle bli ledda till svarta marknaden där jag skulle få sälja ett öra eller till ungerska maffian som klubbar ihjäl oss för sitt höga nöjes skull. Inget sådant skedde - visserligen blev vi ledda igenom ett kvarter som var allt annat än ett ungerskt Östermalm, men killen var väldigt trevlig och tillmötesgående. Det visade sig att regeringen/styrelsen/presidenten, vad det nu var, hade bannat försäljning av tobak i dagligvaruhandeln och att man bara kunde köpa från specifika tobaksaffärer. Som regeringen/styrelsen/presidenten hade privata kontakter med. Surprise surprise.

_DSC0042

Vi kom fram till tobaksaffären och Adde kunde köpa på sig ett par limpor och krisen var avvärjd. Bredvid låg ett litet ölhak som ungraren förklarade var hans favorittillhåll och bjöd oss in på några öl. Så kom det sig att vi satt där resten av kvällen och drack ungerskt öl för 8 kronor flaskan och diskuterade invandringspolitik med Tjaba (yes, han hette verkligen så) och senare hakets ägares flickvän som även hon var oerhört trevlig och hjälpsam. De fixade oss en taxi hem sen och vi kom helskinnade tillbaka till hotellet, med alla kroppsdelar i behåll och ett fint minne av den ungerska gästvänligheten.