Från pest till Budapest

Tja tja bloggen! Nu har de varit en himla händelserik vecka sen sist. Många gånger har jag tänkt sätta mig ner och skriva och fixa med bilder men har helt enkelt inte orkar. Igår var go-live-datumet för projektet jag varit involverad i och sista dagarna nu har jag suttit på kvällen och pysslat med diverse work instructions och annat smått och gott som jag vill ha med i dokumentationen. Och nu förhöll det sig som så att jag tillbringade den här go-live-dagen med att vara sjukskriven. Wunderbar timing där.

Sjukskrivning tänker ni, vad har hon nu gjort... sist var det ju min onda arm som gav mig respit från och arbeta, är det månne ett spattigt ben den här gången? Slamrande ögonlock?

Näe, faktiskt så är det nacken. I lördags var det nämligen min tur att vara med om en krock. MENDETÄRLUGNT!  Inget brutet eller mosat eller ens blåmärke-igt. Men jag kan ju ta det hela från början...

För det börjar faktiskt med ett scenario som ni alla är bekanta med just nu, iallafall ni som varit med ett tag. Det börjar ju närmast likna en tradition, inte sant? Saker-som-alltid-dyker-upp-när-jag-allra-allra-minst-villha/behöver/har råd. Eller ja - jag varken vill ha, behöver, eller vill ha råd till skiten.

Skodan brakade ihop såklart. Lite. Bara lite. Det gick typ inte och lägga i backen. Eller ettan. Eller någon växel. Det blev en liten scen med en liten blondin i  en liten röd bil i en styck rondell och det gick inte och lägga i ettan och den lilla tjejen kunde ha gått ut och knuffat bilen ur vägen med ren adrenalinrush och  vitglödgat raseri. Kort sagt så vart det tjall med kopplingen eller växellådan och alla vi som har ägt eller äger en bil känner genast hur det knyter sig i snåltarmen när vi tänker på vad just DE sakerna kan krypa upp i för summa och reparera. Skodan är ju i det stadiet nu att kostnaden för vissa reparationer är högre än vad bilen egentligen är värd, så hen har tyvärr ganska så begränsat utbud av "godtagbara" fel att välja på.

Den här gången orkade jag inte ens psykbryta - ja förutom den lilla incidenten i rondellen. Men annars så var det liksom... jaha. Dags igen. Några tårar klämde jag väl fram för sakens skull, men nu är min ståndpunkt ganska fast i att nästa bil ska komma från ett lån och en auktoriserad bilhandlare som gör minst en reklam på Mix Megapol. Så beslutet och skippa Skodan är ganska lätt.

Åke är ju våran go-to-släkting för bilkoll så tänkte att han kunde få ge sin input med innan jag dömer ut Röda Faran. Han skulle anlända under söndagen, och Skodan valde att strejka på tisdagkvällen. Så fram till söndagen fick jag lösa mina dagliga reserutter medelst fordon med olika workarounds.

Allt gick bra fram till lördagen, då jag skulle åka till Råssnäs och gå med hundarna och sen handla på Östenssons och hade lånat Addes Toyota medans han sov. Det var när det var dags för det sistnämnda som jag körde i sakta mak på en 30-sträcka med en SAAB 9-3 bakom mig på OK avstånd. Vid infarten till affären hade jag mötande trafik och saktade ner för att till sist stanna helt, eftersom denna också skulle svänga in på samma infart från höger. Och då får jag en jävla knuff i arslet och bilen hoppar framåt och först tror jag att jag får världens motorstopp eftersom dieselbilar ger dig intrycket av att de håller på och självdetonera när du får kärringstopp och orsakar hjärtsnörp hos föraren. Sen registrerar jag att jag faktiskt vart knuffad och fortfarande rullar framåt och jag ser i backspegeln att SAAB:en svänger in till högerkanten och dessutom saknar kofångare. Den hade definitivt kofångare när jag ögnade den i backspegeln sekunderna innan.

Så ja, jag går ut och då är det en finsk tjomme som varit på ölhandlarresa till Tyskland dagen innan och inte sovit på 24 timmar. Bra val. Så han hade haft ögonen på allt annat än mig där på raksträckan.

Han tog dock på sig allting och vi har gjort varsin skadeanmälan och skrivit under och allt det där är fixat. Men fy fan. Det här var "bara" en krock bakifrån i 30km/timmen men det KÄNDES. Mitt huvud gjorde den berömda whiplash-rörelsen så det är anledningen till att jag nu är sjukskriven - på min egentliga semester. Hela nästa vecka och en röntgen ska jag boka in med, bara för och vara på den säkra sidan ifall nåt djävulskap i nacken infinner sig om 6 månader eller så.

När jag begav mig hemåt sen efter att det här inträffade - handlingen på Östenssons blev ju inte riktigt av - så rullade alla möjliga känslor över mig i efterhand. Chocken över att det ens hände, jag har ju aldrig varit med i en krock av någon form innan. Oro över vad Adde ska säga nu när jag varit ute och kört hans bil in i fördärvet (helt irrationellt och ogrundat eftersom han självklart bryr sig mer om att jag är hel, och Toyotan klarade sig med en högerbuckla i baken medans SAAB:en numera saknar front) och såklart snurrade tankarna runt om att är det såhär en krock i 30 känns, hur var det då inte för pappa och de andra i somras på motorvägen... fy fan. Jag var inte i mitt bästa skick när jag snorandes och snörvlandes väckte en sovande Adde hemma kan jag ju säga.

Men men, det där är ju ordnat nu, och Åke kom sen på söndagen och trollade lite med kopplingen och vips så går Skodan bra igen. Eller ja, order bra är ju relativt i det här sammanhanget. Den går, helt enkelt.

Och så fick jag en krocka-Toyota-blomma av Adde som tröst..

_DSC0614

_DSC0624

Och idag åker vi till Budapest och 30 graders värme och strålande sol. Underbart säger alla mina beståndsdelar utom nacken då, för den ska smörjas med en smörja som kan ge brännskador om du vistas ute i solen efter applicering. Wehu! Jag och Adde kan numera ligga och smörja våra nackar ihop vid läggdags som ett annat pensionärspar. Heja romantiken i det!

Nu ska jag sörpla upp det sista av morgonkaffet och sen ska vi ge oss av till flygbussen i Linköping och återse kära gamla Skavsta igen. Denna gång åker vi inte med RyanAir dock, utan dess original till kusin, WizzAir! Det blir spännande detta. Jag tänker mig flygplanet ungefär som räsergrisen.

_DSC0575