En stolt 9-åring

Idag för nio år sedan föddes min allra trognaste följeslagare <3 idag är det nio år sedan vi åkte hem från Göteborg under en ljuvlig förlängning av semestern med en ylande krake i baksätet som vägrade sitta stilla och som då hette Skrållan i besiktningspapprena - vilket ändrades rätt omgåendeVärre olycka stod inte och finna enligt den lilla valpuschlingen med för stort halsband. Först när vi stannade på en rastplats och hon kände fast mark under tassarna igen, en försäkring om att jorden har inte försvunnit - då lugnade hon ner sig lite. Men bara lite.

BF2-2201

Vid den här tiden bodde jag fortfarande hemma och jobbade på Dometic, och mina trevande förfrågningar om och kunna skaffa mig en egen hund hemma i huset mötte förvånansvärt lite mostånd. Ett helt livs planering, drömmar och förberedelser skulle alltså äntligen bli verklighet - och jag var helt lost. Jag visste fortfarande inte vad för hundras jag ville ha, trots att jag samlat på mig fakta och raskunskap sen jag var gammal nog att ens kunna dregla fram ordet hund. Min lågstadielärare, som gav mig det ypperliga om än tyvärr icke beprövade knepet att sätta upp post-it-lappar med ordet HUND på överallt i huset för och få mina päron och förstå behovet av en sådan, skulle varit besviken på mig här.

Den ständiga favoriten dock har alltid varit colliehundar och ett tag vurmade jag för en Australian Shepherd. Jag slog dock den varianten ur hågen rätt snabbt när jag insåg att jag aldrig skulle kunna tillgodose det arbetsbehov den rasen har. Tillbaks på ruta ett då.

Det jag visste säkert iallafall var att jag noga skulle välja ut en ras som passade mig och den livsstil som jag förhoppningsvis skulle bibehålla de närmaste 13 åren eller nåt. Jag ville kunna kolla röntgenresultat och mentaltest från föräldradjuren och få mig ett skinande blankt medlemskapskort från Svenska Kennelklubben. Allt skulle gå rätt och korrekt till.

Men så en dag, 15 minuter innan jag skulle till jobbet, så får jag för mig att för skojs skull surfa in på Blocket och kolla efter collieblandraser. Jag hade hittills inte ägnat blandraser någon större tanke just på grund av ovan orsaker, men jag har ju alltid varit svag för vackra saker och hundar är inget undantag - och collieblandisar har en viss skönhet som är svårslagen.

Så när jag sitter där och snabbscrollar så ser jag henne - som en visuell käftsmäll rätt i mitt anlete. En färgsprakande stjärna mitt ibland sina svarta, intetsägande syskon. Isblå ögon som stirrar rätt in i mina och en spräcklig päls som genast signalerar blue merle till mina synapser i hjärnan som lagrat dussintals färgbeteckningar och hemlighetsfullt klassat just denna som estetisk top notch.

Det var kärlek vid första ögonkastet. Jag brydde mig inte ens om att beskrivningen av hennes raser upptog två hela rader i annonsen. Eller att hon befann sig i nån liten obskyr by utanför Göteborg. Eller att ett köp av denna individ skulle gå emot all den struktur och säkerhet jag så noggrant förberett mig på inför min första hund.

spa503571

Utan och ens tänka lyfta jag luren och slog numret. Jag kommer inte ihåg samtalet, mer än att kvinnan sa att de funderade på och behålla henne själva (NEJ!) och jag kan inte alls dra mig till minnes om jag ställde alla de där seriösa hundägarfrågorna som var så livsviktiga för femton minuter sen. Jag vet att vi sa att jag skulle ringa upp lite senare, vilket jag gjorde under första bästa rast sedan och där och då tingade jag henne. Utan och ens ha möjlighet till och titta på henne, eller hennes föräldrar. Än mindre röntgenresultat, och MT tror jag inte ens de visste vad det var. Men jag vet att jag kom tillbaka till bandet helt euforisk, jag kunde inte sluta le, och jag fick äntligen yttra de magiska orden "jag har skaffat hund".

Och här sitter jag nu, nio år senare, och vilken resa vi har varit på, Saga och jag. Sällan har jag älskat ett djur så mycket, eller gråtit floder över vissa stunder - som när hon matvägrade i nästan ett år och jag började tro att hon på riktigt hade en önskan och dö.

Aldrig har jag mött en hund som är så komplex och har sådan integritet som Saga. Som är djurvärldens svar på introvert. Hon är så lik mig på så många sätt så det är skrämmande ibland. Trots hennes minst sagt brokiga ursprung och släktträd så för hon sig som den mest värdiga champion.

Nio år idag och det "firade" vi med ett veterinärbesök och nya ögondroppar, men också med en rejäl skål potatis och gräddsås och en skogspromenad bland stockar och sten, där hon är som allra lyckligast. Ja, förutom med en boll i munnen då.

Grattis min älskling på 63-årsdagen <3 hoppas få ha kvar dig vid min sida i många, många år till.

IMG_0098