Att vara en vuxnare vuxen, Candy Pop och lite nostalgi

Igår efter jobbet var jag ute med Niklas, Emil och Jonathan på en afterwork/pre-Emil´s-date-prepping på Pitchers - Emil lämnade oss strax efter maten var uppäten för och gå på dejt, och uppmanade oss att "sitta kvar ett tag ifall det skiter sig så jag kan gå tillbaka till er".

Jag velade länge mellan och bara beställa in pommes med aioli, som är svingott just här, eller chevre chaud som också är en storfavorit och snäppet mer fancy pants. Men det slutade med ingetdera och en rejäl feting till hamburgare istället, med bacon och cheddarostsås. Hungerna och köttälskaren i mig segrade över fancy pants-Rebecca eller jag-ska-bara-ha-nåt-litet-som-pommesbruden.

Jag hade planerat att ta med kameran för och fota lite men glömde den hemma efter att ha försovit mig på morgonen och varit mer förvirrad än vanligt, så fick ta bilder med mobilen. Och förfasas över hur dålig kvalité det är på den, speciellt i mörker. Huvaligen vad allt liksom smälter ihop.

20150508_172059

20150508_171924

Min kompaktkamera är ju som bekant fortfarande i icke användbart tillstånd och än så länge har jag inte hittat paketet med kvitto och garantin, men jag VET att de finns. Så förmodligen har de hamnar i det svarta hålet som är vårt förråd. Får se om jag orkar ta efforten att vandra in där nu i helgen och kolla. Det är frestande att köpa en ny igen, men den här månaden ska förhoppningsvis nåt stort betalas och sen ska det idiotsparas resten av året, och nånstans där i ekvationen vill jag införskaffa mig ett nytt objektiv till systemkameran. Står det mellan en ny billighetskompaktkamera eller ett dyrare men oh-so-sweet-bokeh-effect objektiv så vinner nog objektivet alltså... även om det skulle vara mer praktiskt med en kompaktkamera.

Jag och Niklas har ju pratat en del om det här med att vara vuxen, och nu när man är 29 bast känns det ämnet alltmer aktuellt. Vad definierar egentligen en vuxen? Är det hur man känner sig eller är det de fysiska faktorerna, eller de attribut man har skaffat sig along the way?

För om det är hur man känner sig så är jag fucked, för jag börjar tro att jag aldrig kommer känna mig 100% vuxen som det är nu, och det är något jag även hör ifrån individer runt omkring mig som i mina ögon ändå betraktas som relativt vuxna. Eller mycket vuxna. Den här andelen som liksom vaknar upp en dag och bara känner hur de sprudlar av ansvarsfullhet och måttlighet och bara all of a sudden vet exakt hur de ska deklarera - de verkar förhållandevis få.

De fysiska faktorerna - tja, saker och ting är ju inte så tight längre om man säger så, och det är väl egentligen ingen som direkt undkommer det faktum att gravitationen - mer eller mindre - gör sitt ju äldre du blir, det vore ju rätt sensationellt. Jag har ännu inte producerat avkomma så den fysiska biten har jag ännu inte genomgått, men det är en milstolpe som jag tidigare betraktat som ett avgörande steg till vuxenlivet - när man per automatik gör sig själv till en förälder, det måste ju ändå vara höjden av vuxenhet? Dock nu när jag umgås med idel föräldrar så börjar jag vackla på den punkten med... de är mamma eller pappa, och vuxna i den bemärkelsen ja - men samtidigt känns de som det gamla vanliga tonårsgänget med, bara det att fulspriten och ICA-chipsen är utbytta mot Foot of Africa och lufttorkad parmaskinka. Och en minivariant av dem själva som sitter och joddlar bredvid. Weird.

Attribut - jag har varken villa eller Volvo, men två vovvar och en samling sticklingar på köksbordet, det kanske går jämnt ut? En viss längtan efter hus har infunnit sig men jag vet inte om det skulle göra mig mer vuxen direkt och ha ett. En annan milstolpe jag tidigare haft är att folk som går till banken och har rådgivningsmöten om diverse lån, DET är ett alldeles megagigantiskt kliv över to the dark side. Men nu har jag ju faktiskt, alldeles på egen hand, gått till banken för två år sen och "förhandlat" om ett lån som jag nu betalar av och det har inte fått mig att känna mig det minsta mer vuxen. Tvärtom, jag har aldrig känt mig mer malplacerad och noobig i hela mitt liv. Men så har ju ekonomi och banker alltid vara ett rätt stort stigma för mig av nån anledning. Skulle jag och Addelito bestämma oss för hus och boka tid med banken för och förhandla om ränta och bolån, då skulle jag nog känna mig lite som en The Sims människa ärligt talat. Jag är så insnöad på att bankgrejer är vuxengrejer och eftersom jag inte KÄNNER mig vuxen, så blir det en krock mellan känsla och attribut och slutar med att jag sitter och känner hur min skillbar för bankgrejer skulle behöva en sån där blå trolldryck man kunde fixa fram för och få instant energi till och lära sig allt i ett svep.

Det är tur att Adde är snäppet mer företagsam än mig på det planet.

Den här bilden jag fick av Niklas för övrigt summerar min känsla just nu ganska så exakt.

i2DAJEy

I mitt Facebookflöde under kvällen dök en bild upp från Sara med, som jag alltid betraktat som en fascinerande blandning av vuxenhet när det gäller och total I-don´t-give-a-fuck-ROCK´N-ROLL! i övrigt och som jag först betraktade som något av en mammaroll för desken när jag började på IBM, och som jag sedan gick ut till skitiga pubar som Fibbers med och hetsdrack öl och högtidligt deklarerade under en alldeles särdeles blöt och insiktsfull kväll att "blir jag nånsin homo så är du den förste jag skulle dra över!" och så kramades vi med hennes nitar och läder och rulltobak mot mina spetsklänningar och berlockarmband.

Den Sara lade upp en fin bild på en delikatesstallrik och ett glas vitt vin, och på bordet stod en vas med vad jag tyckte mig se var pioner och andra fina snittblommor - vad fan är det med snittblommor egentligen för övrigt, de har ju intagit min hjärna med och jag införskaffar nu nästan varje helg och vart fasen kom DEN rutinen ifrån?! - och jag skrev nåt fyndigt i stil med "oj vad du har lvlat i vuxenpoäng här!" som kommentar och räknade upp sagda attribut. Jag tycker det är så intressant och se hur folk utvecklas och hur de får annan smak, och jag undrar så om det här är ett resultat av biologi, miljön man befinner sig i eller båda två? Inte för att jag tror det är biologiskt betingad att plötsligt börja gilla snittblommor och prosciutto när man passerat 28... men ni fattar. Hoppas jag. Det kanske bara är jag som analyserar såhär? Förmodligen ett resultat att den åldersnoja som börjat krypa inpå...

Sen är jag ju inte helt generaliserande heller, jag vet ju självklart att rock´n roll-Sara alltid finns där för det är liksom grunden, och sen läggs det på andra lager along the way. Jag är ju själv ett praktexempel. Wannabe-punk tönten som flyttade till Dublin och blev värsta girly-girl  och bakade cupcakes samtidigt som jag avancerade inom IT-världen och ominstallerade Lotus Notes på löpande band med manikyrerade naglar smattrandes mot tangentbordet och beställde Cosmopolitan på rockbarer och som flyttade hem till Sverige och nu ska bli Problem Manager och har börjat samla på sticklingar.

Alltså... var är min röda tråd egentligen? Min grund är väl att jag alltid är och kommer förbli en tönt och aldrig riktigt har ett genomgående tema i min personlighet, utan jag är så mångfacetterad att det blir svårt och hålla koll på vad som är det riktiga jag egentligen. Shit vad seriöst och svamligt det blev nu då... men på det sättet kan jag känna att jag är lite avis på exempelvis Sara som haft sin grej hela tiden och fortfarande är trygg i det samtidigt som hon går mot en annan lvl av adulthood med jämnmod (är vad jag föreställer mig iallafall i min glorifierade vision) Och nu var det väldigt mycket fokus på Sara här mitt i allt också men det är bara för att du var det närmaste exemplet till hands vännen och råkade komma in i mitt ålderssvamlande - you rock!

Slutpläderingen av det här anförande mynnar ut i att Sara lade ut den bilden, och jag lägger ut denna...

pef4p

Det kanske är safe to say att jag kommer kanske alltid vara den som lite awkwardly står med ena foten i vuxenlivet och vill smutta härlig rosé och äta kanapéer och sen får jag bara adultoverload och kör Luftens Hjältar-maraton en helg helg och äter jordgubbstårta med chips i min wannabepunk t-shirt. Och det har väl sin charm det med kanske.

HUR nostalgiskt är inte Pop Rocks för övrigt då?! Jag hade askul där jag satt med öppen mun och poppade inne på Pitchers och Niklas bara tittade på mig och skakade på huvuet. Jag gjorde en liten raid på Karamello och införskaffade en treat bag till min kära sambo som fredagsgåva, med massor av nostalgi.

20150508_215557

 Och godis till mig själv också - det mest färgglada, artificiella och e-ämnesspäckade godiset som gick att hitta. Komlett med Metrotidning och fötterna på sätet. #rebel

20150508_212959

Nu ska jag gå med mina dogs, åka till loppis och leta lerkrukor till mina sticklingar, och sen bär det av till Borensberg och frozen yoghurt i vårsolen. Jag ska ta 25% yoghurt och 75% godis i min bägare. Bara för att det är en sån härlig sak du kan göra som vuxen- ish.