Födelsedagstårtor

Såååå... mina födelsedagstårtor. För en gångs skull var jag ute i god tid, åtminstone med och bestämma design och form för huvudtårtan. Jag var i valet och kvalet om jag skulle göra en enklare dekorerad tårta och en mer avancerad, eftersom Addes mamma och Co skulle komma på fredagen och fika tårta redan då så att jag kunde gå wild and crazy på två tårtor. Eller skulle jag göra en vanlig, icke-dekorerad? Det är tuffa val det handlar om detta.

Nu avgjordes ju det här ganska så omgående under den där katastrofkvällen då det flög misslyckade tårtbottnar i hela köket - jag fick helt enkelt inte tid och göra en till fancy pants tårta, så då vart det en simpel variant. Men det simpla är ju också bland det mest goda, och den här var inget undantag - Pinocchiotårta med vaniljgrädde, jordgubbar och mandemaräng, det slår banne mig aldrig fel.

_DSC0370

_DSC0367

Pinocchiotårta kan varieras i det oändliga med allsköns gott, och jag tog bara ett random recept på nätet - de flesta är nästintill identiska med några småändringar här och var. Här finns ett bra om något är sugen på och testa. Nästa gång ska jag nog ha i lemoncurd också.

Och sen var det ju den dekorerade. Med en uggla på - såklart.

Jag hade redan bestämt färgerna sen innan. Jag älskar turkosa, rosa och brunt ihop och hittade inspiration till ugglan på Pinterest, med några modifikationer. Färgade sockerpastan själv och satt många timmar med de små blommorna, grenarna, och det förbannade huvudet på ugglan som vägrade fästa sig vid kroppen - för och inte tala om tofsarna! Den bruna sockerpastan är chokladpasta från FunCakes, och den verkar ha väldigt svårt att fästa sig vid annan sockerpasta, till och med när man använder kristyr som var min sista utväg. De satt fast till slut, men minsta lilla putt så var de av igen.

Den övriga sockerpastan är Ballinas med vaniljsmak, som smakade betydligt bättre än de andra sockerpastorna jag har bekantat mig med hittills och den har fått gott betyg som bra täckare för tårtor. Dessvärre hade jag otur med att den sprack när jag lade över den, så vissa delar av kanten ser rätt träliga ut. Fördelen dock med och dekorera en tårta med blommande grenar är att man lätt kan täcka över de fulaste bitarna.

Sen vet jag inte om jag gjorde ett dåligt grundarbete eller om det också beror på sockerpastan, men kanterna och en del av ytan var rätt knöliga när jag inspekterade tårtan dagen efter jag täckt den, vilket de inte var till en början. Väldigt synd, dock bröt jag inte ihop över det nu iallafall eller fick det väntade psykbrytet - trots allt var det ju jag själv som var "klienten" nu.

Hann bara ta en snabb bild av Ugglebuggle innan vi drog och sen var det ett sånt där otäckt, gulaktigt sken i köket som vi kameraentusiaster skyggar undan ifrån, men det kunde inte hjälpas. Positivt är att det gör att man inte ser de ojämna delarna lika tydligt så jag behöver inte sitta här och stirrbliga på dem och störa ihjäl mig efteråt.

_DSC0391

_DSC0014

_DSC0022Strax innan den möter sitt öde.Bandet är borta och tårtan känns redan halvnaken.

_DSC0034

Eeek!

_DSC0035

Innehållet var grädde med krossade hallon, och daimfluff - något av det godaste gottet som finns och alldeles för lätt att sleva i sig en hel sats på egen hand...kan varmt rekommendera daimfluff även vid andra tillfällen, som en mousse att ha i glas med bär exempelvis eller som frosting till cupcakes. Du tar bara 3 dl grädde och ca 180 gram finhackad daim, värmer i kastrull på medelvärme och rör om tills all daim är smält, låt det inte koka. Låt sedan daimgrädden stå otäckt (som i utan plastfolie över, inte att den ska stå vanskligt - höhö) i en bunke i kylskåpet över natten. Vispa upp till härligt koladoftande fluff dagen efter och försök motstå suget att inhalera hela rasket. Vill man göra fluffet ännu godare kan man ha i en handfull finhackade daimbitar för lite exta crunch.

_DSC0037

Nu när jag ser tårtan på bilderna vill jag nästan göra om den i helgen, bara för att kunna ta ännu bättre bilder i bra ljus. Jag vart faktiskt rätt nöjd över den trots allt - jag gillar färgerna, och Uggebuggle såklart. Trots hans idiotiska tofsar.