Nyckeln till vansinnet.

Ja, det var ju inte roligt nånstans och gå upp i lördags morse (kl 08.00 också) och höra ovädret redan innan du ser det och desperat knipa ihop ögonen och upprepa låtadetintevarasnölåtdetintevarasnö - trots att du redan vet innerst inne att det likförbannat kommer vara shitloads med snö ute. Och mycket riktigt.

_DSC0237

Nja, inte shitloads kanske då, men tillräckligt för att man ska bli lagom uppgiven. Varje dag nu gläds man åt solen och alla plusgrader som kryper uppåt och så glömmer man fullständigt att Mars månad är en synnerligen oberäknelig jävel som kommer och bitchslappar dig i fejset med minusgrader och hagel när du är alldeles för optimistisk.

Annars så firade jag in helgen med en klassisk Rebecca-idioti. Eller vad man ska kalla det. Otur blandat med dumhet.

Jag har nämligen sedan en tid tillbaka saknat min reservnyckel till Skodan. Jag trodde det skulle finnas i gamla lägenheten och komma till rätta när vi rev ut allt under flytten. Så var icke fallet. Jag har således bara haft en enda nyckel till bilen och den har varit lite smått på upphällningen funktionsmässigt, så efter mycket tjat från min moder och mitt sunda förnuft så tog jag mig till en nyckelsnubbe och bad och få den kopierad. Inga problem, han kunde ringa en nyckelverkstad och få den modellen som jag behövde, jag kunde lämna 150-200 kr nu eller när det var klart.

"Billigt och bra!" tänkte jag och cashade ut. Sen har det varit struligt som fan med den här nyckeln. När den väl kom så matchade den inte alls min gamla, sen när den gjorde det så funkade det inte och starta bilen med den eftersom det var nåt fel på chippet, så tre ggr under två veckor fick jag åka ner och joxa med detta. Och jag som är så dumsnål med tyckte det var oerhört irriterande att lägga ner tid och hundralappar på detta. Men så äntligen i torsdags så funkade nyckeln när man vred om, bilen stod snällt kvar och puttrade och allt var frid och fröjd. Trodde jag.

För när jag då glatt tackar för mig och gör mig beredd att åka iväg och han hejdar mig, säger att jag måste betala också - "men jag har ju redan gjort det?"

Nä - jag måste punga ut med 650 kronor till. 850 skulle hela kalaset gå på.

Jag bara står och stirrar dumt på honom och ilsknar sen till och påtalar att det hade ju vara väldigt bra om han sagt det från början.

Då hävdar han att jag blev informerad om det och att mina 200 kr som jag trodde var hela kostnaden, bara var en slags handpenning. Jag hävdar envist att så icke var fallet. Men gjort är gjort, jag har ju skrivit kvitto och allt på beställningen och betalning så jag kan inte bara kasta nyckeln på honom och swosha därifrån som jag fick lust och göra. Utan jag plockade, med stor vånda, ut 650 kr till. Betalade, stormade ut, ringde Adde och rageade över altings jävlighet. Detta fortsatte jag med ända upp till huset, där hundarna fick mig och lugna ner mig något. Och då började jag inse...att eftersom han bröt så himla dant på sin svenska... så kan han mycket möjligen ha sagt 850 till mig, som jag trodde var 150. De "150-200" jag skulle ge i handpenning, var nog i själva verket "850 kronor, 200 i handpenning". Och där hade jag stått och härjat och betett mig som världens idiot. Awkward.

Och vet ni det bästa av allt?

Adde hittade min reservnyckel sen. I dörren på sin bil när den skulle vårstädas.

Så nu har jag inte mindre än 3 Skoda-nycklar och en tom plånbok.

Yay.

DSC03701

Resten av helgen var iallafall bra - lördagen gav oss lite sol så vi åkte iväg på lite utflykt och handlade nya lampor, gardinstång och annat smått och gott och avnjöt Sibyllamat i solskenet och snålblåsten. På söndagen kom Addes mamma och sambo och hjälpte oss att sätta upp speglar, hyllor och tavlor så nu slipper vi ha dem drällandes omkring på golvet. Jag tog tillfället i akt att få baka en Budapesttårta, när vi nu så lägligt snart ska dit, och bjöd på som söndagsfika. Tillsammans med ett gäng nutellabars och chokladbollar har jag nu äntligen haft premiär för bakningen i nya köket.

_DSC0377

Nu i helgen ska vi ha ljusparty med så jag denna vecka kommer gå åt till och fixa fika i en halv oändlighet. Jag har så mycket som jag skulle vilja testa och göra, folk kommer få äta tills det ramlar pajsmulor ur öronen på dem. Innan dess dock ska vi på Irländsk Afton, som ett slags försenat St Patrick´s Day-firande. Och nästa vecka kommer ingen mindre än herr Tillman hit med sin flamma och bosätter sig i vårt vardagsrum fram till påsk. Äntligen rör det lite på sig i vardagsstiltjen.