It´s on!

Imorgon smäller det. Nu har vi gått loss på packningen och är numera omgärdade av kartonger och jag drömmer om Rusta och galna svanflockar på nätterna.

DSC_0051

 

Idun tycker mest det här med packandet och smällandet från kartonger och kassar är allmänt hemskt och jobbigt.

DSC_0043

Och antingen springer och gömmer sig på sina "safe spots" eller tjurar.

DSC_0048

Saga är dock chill och nästan lite exalterad, vill gärna leka med sin mjukisboll bland allt bråte och ställa till mer oreda. Och sen vi flyttade undan Ullaredbädden till mitten av vardagsrummet för och kunna stapla klädkassar vid öppna spisen istället, så typ lever hon i den efter att ha ignorerat dess existens innan. Subtilt sätt och vara i ständig centrum.

DSC_0063

Mitt i all oreda står den här skönheten och glänser - jag fick den i spontanpresent av min käresta efter en särdeles trött och smådeppig vecka förra veckan. Jag visste inte ens att PIP Studio hade såhär stora skålar i sitt sortiment. He´s a keeper <3

DSC_0041

Och den fina buketten jag fick på Alla Hjärtans Dag hänger fortfarande med - de torkade rosorna bland de fortfarande färska nejlikorna och krysantemum (tror jag?) gör bara att den ser mer rustik ut.

DSC_0026

Jag har nog sagt det här vid varje flytt, men fy fan vad med bråte man samlar på sig. Speciellt som oxe, vi har ju en egenhet att samla på oss vackra saker i omgångar och ha ett visst känslomässigt värde till precis allt. Mormor hade huset proppat med allsköns ting i alla hörn, mamma har ett loppis både ute och inne, och jag går i samma fotspår känner jag. "Men jag fick den här i spontanpresent av mamma när jag var lite deppig förr-förra sommaren..." säger jag med ynklig röst och hundögon när Adde påpekar att vi har en dubbelt så stor, dubbelt så kraftfull mixer och jag krampaktigt står och håller om min lilla rosa OBH Nordica smoothie mixer. Och min fula, buckliga och missfärgade kastrull som tar hundra år på sig att bli uppvärmd ska ABSOLUT inte slängas, för den har vi minsann poppat popcorn i under typ hela min uppväxt och den har gått i arv till mig och ska gå i arv till våra barn vare sig de kommer gilla kastrullpopcorn eller inte. Skitsamma att jag sitter som på nålar och svär över tiden den tar på sig och börja poppa, och att man sen måste dra bort den från plattan snabbt som satan innan den blir FÖR varm och bränner sönder allt och har varit orsaken till att jag kastat mig in i dörrkarmen X antal ggr i iver över att lyckas hinna med detta. It´s staying.

Och min lilla rosa mixer också.