Sur Skoda, sur kärring, sur Rebecca

Jaha, den här dagen började ju på ett alldeles strålande, fenomenalt sätt! Under gårdagkvällen hade jag matlagningsmaraton och fixade inte mindre än fyra olika rätter för veckan som kommer, så när jag tog sista kvällspromenaden med hundarna var jag lite dimmig av alla sambal oelek-ångor. Planen var att jag skulle flytta Skodan från ena änden av parkeringen till den andra.

Det är nämligen så att tidigare har vi kunnat stå ett par dagar i rad utan problem på vår stora, fina pendelparkering med omnejd - men så nu för några veckor sen möttes jag av mitt livs första parkeringsbot på sagda parkering. Då fick jag pröjsa 300 riksdaler för att jag stått i över 24 timmar. Det sitter en sån skylt uppe men det mycket få som följer den, eftersom parkeringen är väldigt stor och speciellt den nya delen är aldrig full utan tvärtom mycket gles med bilar. Men nu har väl lapplisorna fått upp vittringen på just det. Fine. Men kruxet är ju att vi som bor i stan har ingen annanstans och parkera. Förutom på gatan då som kräver en halv burk mynt per dag.

Så efter det här har jag av ren envishet - och kanske med ett litet stänk av bitterhet över varje korvöre jag lägger på bilen, må så bara att det "bara" är en p-bot - flyttat bilen från punkt A till punkt B varje dag. Just för att de inte ska kunna säga att jag stått på samma plats i 24h. För de kan väl inte mena hela jäkla området, då skulle ju mängder av oss pendlare få böter mest hela tiden plus magsår om vi måste flytta bilen nån annanstans varannan dag.

Så nu skulle jag då praktisera denna nya, ofrivilliga ritual men när jag kom fram till plåtburken så  upptäckte jag att jag hade glömt nyckeln.

"Äsch, jag fixar det imorgon bitti!" tänkte jag, och där hur ni ju själva vilket desillusionerat tillstånd jag befann mig i som tror att det verkligen kommer hända, klockan fem en måndag morgon. Speciellt eftersom det snöade som fan hela kvällen och bilen skulle vara praktiskt taget begravd i snö och täckt av en halv glaciär.

Men men - sagt och gjort. Med fyra minuter till godo i morse så stod jag där med snö och glaciär över hela jackan och hävde ur mig min bästa kollektion av okvädesord, på grund av att:

1: Passagerardörrlåset har frusit, vilket innebär att jag inte kan öppna förardörren vars nyckellås är trasigt sen tidigare.

2: Efter att då ha klättrat in via bakluckan, hävt mig över sätena och dragit upp dörrknoppen på passagerarsidan så att jag kan komma in därigenom och dra upp samma knopp på förarsidan, så har den OCKSÅ frusit.

3: Får klättra över från passagerarsätet till förarsätet över handbromsen. Ni som åkt med Skodan vet hur sardinburkig den är, så det var liiite tight.

4: Bilfan startar men dör. Försöker ett flertal ggr men när jag ska backa så lägger den av och indikerar batterilampan. Batteriet har varit taskigt ett tag men laddade det i huset med förhoppning att det skulle hålla mer än en vecka.

Med aggressivt fladdrande näsvingar gör jag ett femte försök att rubba Sardinburken när jag i ögonvrån ser att buss 520 svänger ut ur stan och in på vägen mot centralstationen. Under en sjättedels sekund överväger jag blixtsnabbt att skita i bussen och ta bilen till jobbet, avfärdar det lika snabbt som en urusel idé och praktiskt taget slänger mig över handbromsen och ramlar ytterst ograciöst ut ur passagerarsidan, drämmer ner knoppen och smäller igen dörren, och drar en Steven Seagal-sprint som om det inte fanns nån morgondag.

anigif_enhanced-buzz-3248-1374871927-11

Hinner precis på bussen men sitter sedan full med ångest över den parkeringsböter som jag redan nu skissar fram framför min inre syn. Sen infinner sig ett FUCKTHISSHIT-mode - vad kan jag göra liksom?- och jag bestämmer mig för och försöka ta en powernap. Lyckas för en gångs skull dåsa till, mycket pga att min "vanliga" plats var upptagen av en ny medlem av Motalas pendlargäng och jag satte mig på en annan plats där det fanns påslaget element.

Dock vaknar jag sedan med ett ryck av att en kärringjävel (rent ut sagt) kommer och trycker ner sig bredvid mig på ett mycket bryskt och markerat sätt, förmodligen för att det här på nåt sätt har varit hennes stammisplats innan. Min väska som halkat ner på vänstersidan om mig sätter hon sig helt sonika på. Jag är alldeles för yrvaken för att reagera med någon verbal åthutning, drar åt mig väskan bara och försöker dåsa till igen. Då börjar hon ta av sig sin mögelgröna dunjacka på ett MYCKET svepande sätt - jag vet inte om hon har huvudrollen i nån amatöruppsättning av Döende Svanen men armarna gick fan att åt alla håll i hennes kamp att befria sig från plagget. Även här orkar jag inte bry mig mer än att jag suckar och trycker mig närmare gardinen för ett andra försök och återgå till min vila.

Då händer det - kärringfan TÄNDER LAMPAN. I en kolsvart pendlarbuss, full med sovande pendlare som alla följer den gyllene regeln om att inte utöva någon energisk bussaktivitet mellan fem och halv sex på morgonen - ska hon sitta och skriva anteckningar från ett förbannat Arbetsförmedlingendokument, av alla saker! Kallt, vitt fluorescerande ljus flödar över oss och nu sitter jag bara och stirrar på henne.  Vafan är det för FEL på människan!? Frågar man inte sånt här innan? När man sätter sig bredvid en sovande medmänniska i en buss full med övriga platser att slå ner sitt mögelgröna dunjacksarsle på? SERIÖST! Är det bara jag som tänker så??

Och ja, jag är ledsen att behöva meddela att jag var så förbannat svensk att jag inte sa något nu heller. Hela morgonens stress och ångestmoln vart helt enkelt för mycket och jag orkade inte med att verbalt försöka hugga huvudet av en egocentrerad pantertant också. Jag satt resten av resan och hatade mänskligheten och bilar med en jämlikhet som kunde ha gjort Gudrun Schyman stolt.

Ironiskt nog var det här tänkt att bli ett inlägg om hur mysigt jag hade det i fredags och vilken god mat jag åt och vilken skön helg jag haft, och istället vart det världens mest hatiska rant, haha!  Jag ska skriva ett sådant inlägg med men först måste jag röja upp lite snabbt i vår stackars lägenhet som förfaller mer och mer eftersom vi typ slutat bry oss eftersom vi ändå ska flytta alldeles snart. Får nämligen eventuellt besök imorgon, eller så får jag det inte, men i vilket fall så ska det röjas. Och gärna bakas en kladdkaka med. Klockan tio i tio på kvällen när jag egentligen borde sova. Tro om inte de där ångorna sitter kvar i huvet på mig...

Oh, and by the way - fick ingen böter, Skodan startade utan problem när jag hade Adde med mig för och kickstarta den med startkablar, och den står nu tryggt och kostnadsfritt placerad uppe vid huset. Alltid något.