Another year over

Och jag som skulle skriva så många inlägg och komma ikapp och allt nu under ledigheten, det ser vi ju hur de gick med det! Men jag har varit så upptagen med att bara sitta och chilla med WoW, gå promenader i strålande solsken och snö (till slut!) och äta alldeles för mycket godsaker. Nu är det snart år 2015, och i år står vi för nyårsfirandet så just nu kokar två kastruller potatis på spisen och kotletterna som jag såklart glömde ta upp för tining igår kväll ligger och filosoferar på elementet som en provisorisk lösning. Det blir favorit i repris ggr 2 ikväll, kotletter i sambal oelek sås och så chokladmousstårtan till efterrätt, men lite tillsnitsad dagen till ära. 11 pers kommer vi vara i vårt lilla vardagsrum ikväll och nu insåg jag att vi har glömt och köpa skumpa och skåla med också. Det blir bra det här!

Jag får försöka skriva lite mer efter nyår sen, nu när jag trots allt dingat 100 i WoW med. Det här året har varit både upp och ner. Jag har inte rest så mycket som jag velat, utan har fått lägga pengar på bil-och-hundreparationer och det suger rätt rejält. Jag hade väntat mig att jag skulle ha en rejäl sparbudget vid det här laget, men det får väl bli nästa års mål istället. För trots allt är jag ju sambo nu med, på "riktigt", och kommer fortsätta vara det, och dessutom i nyrenoverad, större lägenhet. Förutsättningarna är bättre. Ingen hund har än så länge brutit något iallafall. Skodan ska besiktas nu snart och där lär det väl gå åt fanders, men jag överväger lite och vara utan egen bil. Eftersom vi faktiskt klarar oss OK på Addes och mina bilar alltid har varit en ångestkälla för mig. Vi får se.

Vänskaper har fasats ut och vissa har fördjupats. Jag är glad att jag slutat lägga tid och energi på att få igång människor som uppenbarligen inte har lika mycket intresse som jag av att bibehålla en relation. Och acceptera det och umgås på deras villkor. Det får bli som det blir helt enkelt. Jag vet var jag har de närmaste. Typ ;)

Nåt som stör mig lite är att jag blivit sämre på att socialisera, och kallprat och vara kvick med skämt och comebacks - jag vet inte om det är mitt och Niklas ständiga snack om introvertism som har påverkat mig eller vad det handlar om. Men när Stefan var nere stötte jag på en byggarbetare ute i trappuppgången som var pratglad, och jag blev helt överrumplad när han började prata med mig när jag sitter med huvet under Sagas mage för och torka bort allt slask, och kom bara med klumpiga och obegripliga svar och till och med Stefan reagerade på hur awkward konversationen var. Wtf liksom. Jag har alltid kunnat småprata med vem som helst egentligen, nåt som jag lärde mig under min tid inom vården, men nu är det som att jag inte ens orkar lägga nån effort på och ens inleda något. Mycket märkligt. Också nåt att jobba på nästa år.

Nu börjar potatisen bli klar och Adde har börjat plocka med skit och brygga bål, så nu är det nog dags att gå all in med förberedelserna. Wish me luck! Och gott nytt år om vi inte hörs innan!

DSC00101

DSC00106