Oversleep-inception, och äventyr i Västerås med Döden i skateroutfit som stand-in receptionist

Vilken morgon jag haft. Jag vaknade med ett ryck ur en dröm där jag hade försovit mig till klockan 11:50 - jag såg den specifika tiden med ilskna, röda bokstäver på en klockradio, av alla klockor. Har aldrig ägt en i hela mitt liv. Men den paniken över att tro att man sovit bort mer än halva jobbdagen. Lättnaden efteråt - i ca 3 sekunder, tills jag hörde Addes lika ilskna alarm ljuda. Och då vet jag att klockan måste vara efter 06, så då är jag försenad lik förbannat. Bara hoppa ur sängen, slänga ner frukosten i väskan och ta bilen.Då är jag inte heller riktigt vaken och resan in till Linköping blev en pärs. Mina ögon var som springor och jag fick rycka upp mig flera ggr så jag inte nickade till. Det är inte på långa vägar idealt att ta bilen till jobbet längre, i becksvart mörker och värmen i kombination med det sövande ljudet från däcken. Men fram kom jag iallafall.

För hemresan tänkte jag vara förberedd och packade ner kaffe, sockerbitar och frukt från jobbet för och kunna ta snabba energikickar när det behövdes. Men det visade sig att det var helt onödigt, eftersom det var pissväder ute med snöblandat regn och slask, så jag satt som klistrad vid ratten med ögonen konstant sökandes efter vad som var vägen och vad som var slask. Också i becksvart mörker. Jag har dessutom blivit mer ängslig i trafiken, eller vad man ska säga, efter olyckan i somras. Trots att jag själv inte var med så har den påverkat mig väldigt mycket. Jag litar mindre än nånsin på mina medtrafikanter, blir skvatträdd för minsta lilla löv som blåser mot bilen, och har av och till svårt för och sitta i passagerarsätet och inte ha kontroll - men paradoxalt nog är jag ibland lika osäker ändå när det är jag som sitter bakom ratten. Jag är livrädd för och köra in i något, eller bli påkörd. Så har det inte varit innan, det är grymt jobbigt, och jag gör mitt bästa för att bearbeta det och träna in att inte se olyckor av exakt varje move.

Appropå bearbeta, jag är ju sjukt efter med mina blogginlägg fortfarande. Det är tur att jag inte är en storbloggare som lever på detta... orken finns helt enkelt inte de fåtal timmar som blir över om kvällarna. Därför jag, som sagt, ser fram så mycket emot julledigheten. Tre dagar kvar.

Men en liten snabbis om Västerås kan jag ju slänga in! Vi åkte på förmiddagen i lördags och var i Västerås efter klockan ett. Vi möttes av en obemannad reception men däremot en döskallesminkad skatergirl som pekade på kuvert med nycklar i som låg på ett bord. Smått surrealistiskt. Välkommen till Västerås liksom. Misstänker att de var del i någon tävling som pågick i stan men fick aldrig riktigt klarhet i varför en av dem var utklädd till Döden. Det kanske var  - "mördande konkurrans", höhöhö!

DSC_0934

DSC_0944

Vi chillade i några minuter och mötte sedan upp Andreas för mat, kaffe och en liten tur runt stan. Vi var inne i leksaksaffären för och köpa knallpulver till Andreas outfit, och medans killarna stod och beundrade leksakspistoler stod jag och...inte beundrade det leksaksutbud som finns idag. Jag ser inte riktigt hur ungarna skulle tycka det var kul att ha en sån här leksakshund med snor och klet i både nos och ändalykt?DSC_0945

DSC_0946

Vi gick hem till Andreas och Catrines lägenhet och hälsade på kaninen Fluff och tittade på när A knåpade ihop en godisgurka till sina jobbarkompisar, som någon sorts ursäkts/fuck-you gåva eftersom han inte kunde vara med på deras fest för att han skulle ha sin egen som de inte skulle gå på. Nåt sånt.

DSC_0956

Sedan blev det plötsligt brått och vi skyndade tillbaka till hotellet för och byta om och bege oss ut till festen, i en stuga mitt ute i ingenstans på nån Västeråsisk ö. Jag hade ju grov ångest över vilken kostym jag skulle ha som matchade speltemat - jag ville väldigt gärna gå all in med en rejäl kostym för åtskilliga hundralappar, men samtidigt var det ingen uttalad maskeradfest och det mesta av min budget har gått till julklappar. Jag förpestade tillvaron för både Niklas, Jonathan och Adde i typ två veckor med den här ångesten men till slut beslöt jag mig för och släppa den och köra på nåt lätt - en Super Mario-tshirt med matchande knästrumpor vart det istället. Jag siktade på lite gulligt nördigt, men med mina vader såg jag mer ut som en udda fotbollsspelare. Men jag hade valt rätt iallafall, det var bara vi, värdparet, och en till som hade klätt ut sig.

DSC_0977

Photobombing lvl mordhot...

DSC_0973

Adde var utklädd till Dallas från Payday 2. Han beställde masken på Amazon, handskarna har pappa kirrat och kostymen hade han ju sen innan. Måste säga att det är så otroligt mycket lättare för snubbare och cosplaya med liten effort. För tjejer gäller antingen all in eller all off, bokstavligt talat...

DSC_0983

DSC_0003

DSC_0002

DSC_0005

Det var en väldans trevlig fest - vi åt mat, tårta, drack mycket vin och hembryggt ö, spelade Cards Against Humanity som Andreas fick i present av oss. Adde vart tvåa i Bästa Utklädnad, vann gjorde den andra utklädda snubben i gorilladräkt. Mot slutet av kvällen när Andreas skulle tacka för presenter och dylikt, så ber han Catrine komma upp med honom och sedan friar han till henne på sitt alldeles egna sätt. Alla hurrade och skrek, jag grät en skvätt och tackade vetenskapen för vattenfast mascara, för den varan hade jag mycket av. En mycket lyckad och härlig fest!

DSC_0971

Vi hade hållit igång på festen sen halv fem typ, så runt ett-tiden fick vi skjuts tillbaka till hotellet och däckade direkt. Söndagen spenderade vi också i sängen och sov och kollade på TV om vartannat. Helt sanslöst hur seg man blir dagen efter nuförtiden. Klockan tre kom de nyförlovade hem och vi hjälpte dem bära upp alkoholen som vart över i lägenheten, och sen gick vi och käkade igen - bara det att klockan var halv fyra, vi skulle åka halv fem, och efter 20 minuters väntan på deras hamburgare och min fläskfilé så fick vi be dem att fixa take away, och jag och Adde hade romantisk middag ombord på ett trångt tåg med något nedkyld mat istället. Så kan det gå.

Nu har det gått två hektiska dagar med mycket på jobbet och jag tänkte ägna kvällen åt och spela WoW, men nu har jag jagat runt efter vidunder som droppar ägg i typ två timmar, för och kunna göra pepparkakor nu när det är juletider i spelet, och jag har fått ihop två ägg hittills och har fått sitta och leta efterstället med bästa drop-rate, som nu tar en halv evighet och ta sig till. Så funderar på och ta en saffransbulle till som sängfösare och gå och lägga mig. Att jag stänger av mitt alarm händer ju typ en gång vart tredje år och är en liten indikation på att jag kanske behöver liiite mer sömn.

Just det ja - lite nostalgi...

DSC_0966