Halvvägs till Irland

Nu är det snart dags! Bara en ynka dag imorgon, och sen sätter vi av i den kalla natten uppemot Arlanda, och vidare till den regniga, blåsiga men ack så gröna, vackra ön. Som de här dagarna har sniglat sig fram! Jag borde egentligen hämta väskan och börja packa, men jag har iofs inte mycket och packa - datorn, kameran, passet och underkläder. Tandborste. Mer än så behövs inte, eftersom jag planerar att fylla upp väskan med hjälp av Penneys. Och tro fan om jag inte ska packa ner några pommes med och bunkra upp med hemma...

Jag ska strax ta tag i det hela, men först får det bli ett litet allt-i-allo-inlägg eftersom min käre far påpekade på Facebook - japp, nu har han också hittat dit- att jag dels satt på mobilen på jobbet, och dels att min blogg inte uppdaterats på hela helgen. Ändå har helgen varit relativt lugn men det är å andra sidan det som gör att inget blogginlägg blir till. Det är så skönt där i soffan  utan några måsten och det blir svårare och svårare att ta sig i kragen så längre man ligger.

Helgen började iallafall med att jag kom hem sent från jobbet efter lite ärendestrul, och finner att Adde varit gullig och inhandlat mitt fredagsmys redan som han radat upp på bordet: en 300 grams chipspåse, en påse cheddarpopcorn, och en rejäl påse med mina favoritgodisar (Bubs) i olika smaker. Feeder for life! <3

Vill ni veta det hemska med? Chipsen och popcornen var halverade innan klockan slog midnatt. Adde förmanade mig innan vi lade oss att jag skulle komma ihåg och äta riktig mat under lördagen nu när han inte var hemma. Jag lovade att jag skulle se till och få i mig nåt vettigt.

Popcornen drog jag till frukost med en kopp kaffe och resten av chipsen blev mellanmål. Men jag höll ändå mitt löfte - det vankades tjejkväll hemma hos Kajsa i Vadstena och där serverades underbart god lax, pressad potatis och utsökt sås. Följt av cheesecake. Följt av kaffe och godis. Följt av ost och kex. Jag kan svära på att bilen sviktade lite till höger på vägen hem sen.

DSC_0357

DSC_0360

DSC_0366

Kajsa hade fixat så fint och trixat med underhållning - vi gick en tipspromenad i huset som - hör och häpna - yours truly gick och vann! Äntligen fick jag nytta av min kunskap om allt-möjligt-onödigt.

Ska tilläggas också att jag var den enda som till 100% förstod vad "där fick du fikon" betydde. Sara lyckades luska ut det av mitt tonfall när jag demonstrerade dess användningsområde, men återigen har vi bevis på att jag uttrycker mig som en gumma från slutet av 1800-talets Sverige... eller läser för mycket böcker som översattes på 80-talet.

Kvällens höjdpunkt var dock paketspelet! Över två månader för tidigt, enbart för att Kajsa så gärna ville spela det, men det går väl ALLTID och spela paketspelet eller? Mer paket åt alla!

DSC_0373

Första omgången med oöppnade paket så slutade det med att jag satt med sex stycken och fick riva papper av hjärtans lust så det räcker ända till julafton. Sedan följde det sedvanliga myspyset som denna aktivitet innebär - det vill säga ett verbalt krig med mordlystna blickar och svordomar som haglar, smått fradgande mungipor, giriga händer som rycker åt sig tärningarna alldeles för snabbt (skyldig) och tänder blottade i ordlösa grin av frustration och en nanosekunds hat mot och behöva förlora sin förbannade jävla ljuslykta med trähjärtan för sjuttiotolfte gången.

Själv förde jag en intensiv kamp mot Sara om en tesil med en uggla - smarta Sara hade gått och köpt något hon själv ville ha och den där ugglan for som en skottspole mellan oss under hela halvtimmen som spelet pågick. Slutligen gick jag segrande ur striden, men inte efter att jag lyckats vara på gränsen till elak och kläckt ur mig "DRICKER DU ENS TE??!!" i ett särdeles frustrerande ögonblick. Hur mycket te dricker jag ens själv?

Den nämnda ljuslyktan med trähjärtan föll också i min ägo för övrigt men den gav jag bort till Malin - som är en urusel förlorare och som gick tomhänt ur det hela trots en hetsig kampanj för och vinna till sig ett paket vaniljljus med en intensitet som skulle ha gjort en valfri diktator grön av avund. Som den mes som jag innerst inne alltid är så ville jag lindra förlusten lite och dela med mig. Tyvärr fick jag sen istället dåligt samvete å Angelicas vägnar, som körde spelet för första gången och också gick tomhänt. Tur att det kommer en gång till lite närmare jul sen, då kan alla få revansch!

DSC_0380

Nu börjar klockan närma sig halv tolv så nu måste jag verkligen sätta fart och få allt fixat - kommer ju vara så uppspelt att det blir svårt att sova även utan att jag ränner omkring här mitt i natten och försöker packa så ljudlöst jag kan så jag inte väcker Adde. Iofs kan inte ens en hjord bisonoxar väcka den snubben när han är lite förskyld och däckar rumpa mot rumpa med Idun.

Sov gott peeps, om ni inte nattugglar som jag!