Jag - ett kylskåp. Och lite rosa tårta.

Fun fact: när jag koncentrerar mig, så knarrar jag. Högt. Har gjort ända sen jag var liten, och jag har inte en susning om varifrån det kommer eller när det började. Jag trycker liksom upp tungan mot gommen och åstadkommer ett slags baksug som gör att det uppkommer ett knarrande läte. Detta kan intensifieras ju mer koncentrerad jag är. Det är faktiskt ganska svårt att missa, och vänner genom åren har haft mycket roligt åt denna egenhet.

Med tanke på den mängden bakverk jag sysselsätter mig med nuförtiden, kombinerat med mina blogginlägg, så hörs detta knarrande rätt så frekvent i vårt hushåll. Jag är inte alltid själv medveten om att jag gör det, men ibland kan jag liksom komma upp i en sådan ljudnivå att jag tillfälligt väcks ur min koncentration och får tyst på mig själv en stund. Så ni kan ju tänka er hur det låter från köket.

Nu i förra veckan så upptäckte Adde, efter lite över fem år tillsammans, att det är JAG som gör det lustiga ljudet som han hela tiden trott varit - ett kylskåp.

Han stack in huvudet i köket där jag höll på med nåt, kommer inte ihåg vad men säkerligen kaktryfflar eller bullar - och utbrister: "Är det DU som låter sådär!? Jag har trott att det är kylskåpet eller nåt som håller på och surrar!"

...

Ett kylskåp.

Fem år. FEM ÅR! Jag undrar om han trott att vi varit förföljda av mer eller mindre ojämnt fungerande kylskåp vart vi än har varit bosatta under de här åren?

Anyway - om det mot förmodan finns fler av er där ute som finner det underligt att ni hamnar i närheten av knarrande kylskåp i tid och otid, frukta intet - det är bara jag och min egensinnighet som gör sig påminda.

Jag utövade lite av nämnda egensinnighet i lördags kväll när jag packade ner min smörkräm och lite tyllar och smög mig in i familjen Bergs hus för lite kvällsdekorering av tårta. Malin hade fått en förfrågan om och göra en ett-års-tårta som jag skulle hjälpa till med, så mitt uppdrag för kvällen var och sätta ihop alla delar, fylla, spackla och spritsa. Mycket.

DSC_0251Fylld med hallonmousse och suuuuupergod vit chokladganache gjord på Marabous vita choklad, helt klart den att föredra när man gör vitchokladfyllning.

DSC_0255

 DSC_0259

Vi hade lite olika spritsningar och välja på och kom till slut fram till den här lite snirklande rosvarianten. Den efterfrågade färgen var rosa ombre så körde på tre nyanser rosa.

Vi tog paus ibland och åt kanelbulle och drack kaffe, och Malin hade en svingod sallad bestående av bacon, mögelost, äpple och lite annat smått och gott - katterna var helt överens med oss där i fråga om smak.

DSC_0264-001

Förra gången jag och Malin gjorde en tårta ihop var Angelicas bröllopstårta, som jag ännu inte visat här i bloggen kom jag på nu. Det var en hisnande rörig historia, där jag åkte dit under den tidiga eftermiddagen och åkte hem kl ett på natten eller vad det blev... båda barnen var hemma hos oss och det finns få utmaningar så krävande som och försöka få till något som liknar koncentration med de busungarna härjandes. Jag måste erkänna att jag själv rycktes med och när jag egentligen skulle lägga på ett till lager chokladmousse så slutade det med att jag hade det utsmetat över händerna istället och jagade E genom trädgården och ropade "BAAAJJJSSS!" i högan sky. Moget värre. Och så räckte inte smörkrämen så jag fick åka hem och fixa nytt eftersom jag hade den vita färgen kvar i köket - annars hade vi kunnat fixa det hos Malin.

Men men, nu smög jag in efter att barnen somnat och tårtmakeriet avlöpte utan större drama. Resultatet var den här lilla rosa läckerbiten, komplett med Malins fina vimpel.

DSC_0267

DSC_0271

Jag har suttit med många YouTube-tutorials gällande dessa smörkrämstårtor så det var kul att få testa på och göra en. Nästa gång vill jag göra en mer sluten rosvariant, mindre och högre kanske.

Först väntar dock nåt helt annat - jag har fixat pumpapuré under gårdagkvällen som jag tänkte förvandla till nåt spännande i eftermiddag , vi får se om det blir en hit eller hulk.

DSC_0293