Spindelmannen som blev en Turtle

Pust! Äntligen kan jag sätta mig ner och känna mig färdig. Tre tårtor på drygt en vecka, där fick jag känna på lite hur det skulle vara och göra det här på regelbunden basis. Det är utmanande, jäkligt roligt, dödande för rygg och fötter, ger mig alldeles för lite sömn och för mycket självkritik, men också en tillfredsställande känsla av att utvecklas.

Jag ska slänga upp dem alla på bloggen i sinom tid men nu får det räcka med den sista tårtan så länge, för jag ska alldeles strax äta av Addes pytt-i-panna och sedan ta ett lååååångt bad och bara njuta av att vara "klar".

Genom Malin fick jag min första, externa tårtförfrågan så att säga, från någon som inte är i min familj-och-vänkrets. Den var tänkt som födelsedagstårta till en liten kille, och från början skulle det vara en Spindelmannentårta. Jag började googla efter lite inspiration och fastnade genast för de läckra, höga tårtorna med svarta stadssilhuetter mot mörkblå bakgrund och kanske ett svart nät ovan, eller självaste Spidey. Eller en farligt röd tårta med nät över hela tårtan och en stor, vass spindel i mitten. Speciellt spindeln var jag sugen på och göra, vilket är helt ologiskt med tanke på mitt komplicerade förhållande till spindlar i allmänhet. Eller, komplicerat och komplicerat - det är straigh up äckliga helt enkelt...

Men sen ändrade sig kalaskillen och ville ha en Turtles-tårta istället, och då var det ett ansikte som efterfrågades. Jag har ju inte gjort den typen av tårta innan men det såg ut att vara simple enough, så jag gjorde lite research och bestämde mig för en design jag ville gå efter och tänkte att det här skulle bli en baggis, hur svårt kan det vara och fixa ett sköldpaddeansikte?

Och fan, vid det här laget borde jag ju veta att det ÄR inte så lätt som det ser ut! Även de mest enkla saker kräver finess och tålamod och Rafaelsnubben här var inget undantag.

DSC_0230

Forma huvudet var relativt enkelt, jag körde inte på de mer utpräglade kanter som Turtles normalt har för jag var lite rädd att skära bort för mycket, så det fick bli lite subtila baskonturer. Jag fyllde, frostade, och täckte tårtan under samma kväll och gav mig själv en liten klapp på axeln över att ha fixat alla huvudmoment (ha!) i ett svep och såg fram emot att bli klar med tårtan i lagom tid. Icke då, klart jag stod till klockan två på natten även här! Jag kämpade med bandanan och skar ut den fem, sex gånger innan jag var nöjd. Det är svårare än man tror att skära sånt här på fri hand, speciellt om man vill ha det någorlunda symmetriskt och bryr sig om små detaljer.

Under hela dekorationsdelen var jag extremt missnöjd - varje gång Adde kom in och frågade hur det gick så möttes han att ett förtvivlans ansikte och en evigt upprepande monolog; "jag förstår inte hur jag ska få till det, jag förstår inte hur jag ska kunna ta betalt för sån här skit, jag förstår inte vad fan jag håller på med!" Han var iallafall klok nog att behålla lugnet och säga att det kommer se bra ut när allt faller på plats.

Och det gjorde det ju sen, speciellt efter att jag fått dit alla svarta linjer. De visade sig vara det riktiga eldprovet, man vill få dem att sitta relativt fast precis på kanten, med extremt lite vatten att fästa med eftersom det svarta färgade av sig väldigt lätt. Inte världens lättaste att sen lyfta på det, och sedan fästa kindlinjerna som bara vill följa tyngdlagen hela tiden. DSC_0238

När sen allt var på plats och jag kunde ta ett steg tillbaka, så var jag otroligt nog rätt nöjd ändå. Man ser att det är Turtles, den ser inte ihophafsad ut och framförallt så kunde jag känna att detta var en godkänd tårta att presentera för beställaren. Enda jag ville göra annorlunda var kanten nedtill, det var svårt att få till en bra bård av något som inte såg konstigt ut och när jag väl kom till det momentet var klockan halv två på natten och det var inte riktigt läge att tänka ut nåt avancerat :)

Nu hoppas jag att lillkillen blir glad för sin Turtlestårta, och att den smakar bra också mitt i allt. Jag är lite ängslig över att bottnarna vart lite tjockare än jag normalt gör dem, så det bara fick plats två lager fyllning. Men vi får se!

Den är fylld med den supergoda blåbärsmoussen jag gjorde även till bröllopstårtan med ett tillägg av rårörda blåbär, och en vaniljmousse gjord på Philadelphia, vaniljsås och grädde, perfekt eftersom den inte vart så himla söt. Den är täckt med en sockerpasta från Städter som smakade vanilj den med och faktiskt gick och äta utan att det kändes som man tuggade frigolit.

DSC_0239

Kul utmaning nu i efterhand, vete fasen om jag ger mig på och göra om den nån gång dock ;)

Nu - maaaaaaaat och baaaaaad och sen kanske jag bör ta itu med kaoset som jag lämnar efter mig också...nån gång.

DSC_0243