Back in business

Så har jag då alltså varit med om varje bloggares mardröm, eller åtminstone en utav dem. Och det är att hela skiten försvinner. Plötsligt en dag möts jag bara av den förhatliga error koden 404 och när det inte "gick över" efter två dagar, då var det läge att råka i panik. Inte blev det bättre av att City Network, som har mitt webbhotell, har en smärtsamt långsam support. Två veckor och en hel del mail och telefonsamtal där jag fått sitta och lyssna på nästintill fysiskt smärtsam pausmusik, så fick jag då mail om att allt var återställt. Orsaken var en årsförnyelse jag missat, eftersom de inte skickat ut nån notis om att jag ens hade någon. Och den var inte direkt billig. Men nu skulle allt vara som det skulle.

Ingalunda.

Adressen var återställd men jag kom till Wordpress kom-igång-sida utan ett spår av det som utmärkte min egen lilla blogg. Och efter fler mail och ett telefonsamtal idag så fick jag äntligen prata med en vettig tjej, som meddelade att hennes kollega tycktes helt ha glömt och ta innehållet från databasen i den så kallade återställningen. Så hon fixade det, och nu är jag back i business igen. Jag kan tänka mig att ni är många som legat sömnlösa om kvällarna av oron för att Noobyliscious era är till ända. Men nu är allt som det ska i Noobyland!

Och nu ska jag alltså lyckas sammanfatta augusti månad, eller egentligen hela sommaren, och alla bilder och allt som hänt. Jag som redan ligger efter. Men men. Jag kan iallafall konstatera att augusti inte har varit min bästa månad. Inte bara på grund av det uppenbara, och hur min semester blev. Men jag har också lyckats avverka, förutom bloggen, att göra det fatalt idiotiska misstaget att lägga min mobil på biltaket när jag skulle tanka. Tänker att glöm för FAN inte mobilen där nu Rebecca. Och självklart är det precis det jag gör. Så jag har nu sällat mig till skaran av mobilanvändare vars tekniska älsklingar pryds av ett nät av sprickor och ojämnheter. Jag kan tacka mitt slitna fodral att min mobil ens lever, för jag ser i ögonvrån genom bakrutan precis när jag ska köra på motorvägen från påfarten, att någonting åker ner. Och i backspegeln ser jag som i slow motion att det är min mobil. Den studsar plågsamt många ggr på vägen och kort flyger överallt, tillsammans med en liten bit av min själ när jag inser vidden av det hela. Jag överväger i några sekunder att bara åka vidare, acceptera skiten och åka hem och rota fram en gammal backupmobil och fixa nya kort och bara lugnt och stilla ta emot denna djävlighet som jag så väl behövde för att lägga ovanpå min redan befintliga lilla hög. Men så tänker jag att NÅT av korten kanske går och rädda, och parkerar således så långt in mot kanten jag kan längst fram på påfarten med varningsblinkers, och går hela vägen tillbaka till min stackars telefon som ligger där helt chockerad på motorvägen och faktiskt FUNKAR ändå. Och mirakulöst nog så har mitt körtkort och VISA-kortet karat sig utan skråmor, medans övriga kort var mos eller bara borta. Ett enda kort till hittade jag, det första jag hittade faktiskt på vägen mot mobilen. Och det var SL-kortet från min Stockholmsvistelse. Tror ni på tecken? Jag gör det.

DSC_0356

Jag har ju kvar min gamla HTC från Irland men ännu har jag inte förmått byta ut dem. På nåt sätt känner jag en viss förpliktelse mot min stolta HTC One, som så troget fortsatte leverera Dragonvale och Facebooknotifieringar trots det trauma den utsattes för av sin airhead till ägare. Men nu har jag börjat få små mikroskopiska flisor i pekfingret när jag scrollar, så det är väl ändå dags snart.

Jag har också fått reparera bilen. Surprise! Vad annat hade vi väntat oss? Ni som varit med ett tag vet ju att det är det bästa jag vet, och det är ju för bilreparationer jag sparar pengar varje månad så jag har råd att reparera riktigt ordentligt för det är så JÄVLA KUL med reparationer, yeaaaaah funfunfun you should try it!

En månad i min ägo så dunkade det till i Skodan och den började luta lika krokigt till höger som sin ägare - stötdämparen. Jahapp, jaja det kunde ju varit värre saker, in med den till Isopro bara, som skrattade i luren när jag ringde och förklarade att ja nu har jag bytt Olycks-Opeln mot min mammas Skoda och Opeln funkar  klockrent nu, jajamensan inte en enda lampa lyser illvilligt på den stålhingsten nu när den inte längre är i mina händer. Men Skodan, njaaa - där har det ju skett en liten sak, inget jättestort, bara en stötdämpare som typ... pajat helt. Kommer väl inte kosta så mycket?

Och sen visade det sig att det inte var det enda som pajat helt. Vänster stötdämpare var med körd, liksom bådas fjädrar, och plattan som ska ligga mellan fjäder och stötdämpare var borta (!) plus lite annat smått och gott som var kört och behövde bytas ut. Det blev ett par tre stycken tusenlappar för kalaset. Men vad gör det. Det var ju bara en julmarknadsresa liksom. Jag e inte bitter.

Nä usch vad negativ jag blev nu, men så är det natt nu med när jag skriver och jag är faktiskt lite melankolisk. Helgen har iallafall hittills varit väldigt skön, inte en enda grej planerad och bara vara hemma. De senaste veckorna har det varit nåt i princip varje helg, varje dag, och trots att en del varit roliga grejer så har det tärt på mitt batteri och det har inte blivit laddat ordentligt förrän nu. En rolig sak att berätta är iallafall att jag har bokat en Dublinresa. Samma dag och typ en timme innan jag fick beskedet om kostnaden för bilen, men anyway - bokat är det, och boende fixat, och jag åker dit med Niklas den 22:a oktober och jag räknar redan dagarna tills jag kan promenerade på de älskade irländska gatorna igen och ta en Guinness emellanåt.

Nu ska jag läsa lite mer i min bok och sen förhoppningsvis få lite sömn, med en dunderförskyld Adde i sängen.Jag tror för övrigt att mina hörselgångar är felskapta, iallafall det vänstra. Jag kan inte få in några öronproppar på ett vettigt sätt, när de vidgas så åker de ut igen för att gången in i örat är så snäv eller nåt så den kommer inte så djupt in för och kunna fastna. Vilka problem.

CSC_0874