Bröllopsyra, svarta fötter, och att vara bakis i 29 graders värme

Ja fy fagerlund, idag har en inte varit katig. Vi kom väl hem mellan tre - halv fyra imorse, det var länge sen jag ramlade in genom dörren vid den tiden och dessutom i onyktert tillstånd. Min hemkomst runt klockan halv tre i fredags natt efter tårtbestyr räknas inte riktigt...

Men jäklar vad kul vi hade, och vad bra allting blev! Tårtan klarade hela fadäsen utan problem, och vi dansade och dansade till mängder av gamla 90-talsgodingar. Jag hade högklackat till min långklänning och lämnade i sista minuten mina ballerinaskor hemma - fruktansvärt klantigt för och vara mig, speciellt eftersom min heels-ratio har gått ner en aning sen Dublin och mina stackars fötter inte är lika vana vid att vara konstant på tå i flera timmar. Men det var bara och göra en klassiker - dra av dem och dansa loss barfota. Det började med lite lagom hoppande till Avicci och slutade med ett konstant slirande på alkoholblänkande golv och fuldans till Björn Rosenströms upptempade slagdängor. Men då var man ju för onykter för och bry sig. Väl på väg hem sen klagade Adde högljutt över att jag med all säkerhet skulle gå och lägga mig direkt i sängen utan och tvätta fötterna först. Bara för och bevisa att jag inte var SÅ nasty så gick (läs; vinglade) jag raka vägen till duschen för och blaska av lite. Kunde väl inte vara så farligt?

Döm om min förvåning när det visar sig att mina fötter är helt jäkla kolsvarta. Seriöst, hur mycket skit kan det egentligen vara på ett vanligt golv? Men så drar jag mig till minnes att jag faktiskt var och sprang utomhus också. Utan skor. Jag tror inte jag tog på mig skorna sen jag väl tog av dem, vid tolv-tiden.

Så ja, tyvärr... jag är nog lite nasty. Men jag gick åtminstone inte och lade mig med dessa skitfötter. Sådeså!

DSC_0621

DSC_0643

DSC_0644

DSC_0695

DSC_0699

Och här har ni den - min allra första bröllopstårta. Så viktig, och så högt skattad och samtidigt förbannad till jordens alla hörn av mig tusen gånger om. Och jag vart faktiskt nöjd med hur den blev till slut. Fucking unbeliveable. Men den får såklart ett helt blogginlägg sen.

Ser nu förresten att den faktiskt matchar Malins underbara klänning rätt så bra med mönstret. Lite volangaktigt sådär. Malin som för övrigt var så förbannat jäkla vacker att jag fällde kvällens första (av många) tårar i skydd bakom mina solglasögon så fort hon klev ur bilen.

Jag är ju inte ens särskilt romantisk person. Mer förr kanske när man var yngre. Jag kräver inte några stora gester utan uppskattar de små vardagliga tingen med känsla bakom, och jag har aldrig planerat mitt bröllop eller tänkt på om jag ens vill gifta mig. Men jag blir så otroligt rörd av och se romantik, riktig romantik och inte sån där sliskig, konstlad skit. Därför börjar jag alltid lipa så fort jag märker ens en antydan till att nåt väldigt fint och känsloladdat är i antågande. Jag har så lätt att leva mig in i känslan. Igår var det fler än jag som stod i klungor och pratade om hur vi alla plötsligt fick en kollektiv bröllopsyra och ville gifta oss typ NU. Jag var, något påhejad av de tre glas bubbel jag stjälpt i mig innan M&M:s ankomst, på vippen och fria till Adde där och då. Jag tror nästan jag gjorde det med. Typ "ska vi gänga oss eller?!"

Inte särskilt romantisk, nä...

Aja, det kommer fler bilder och ord om detta. Nu måste jag ta mig i säng innan jag dunsar huvet i tangentbordet. Jag har sovit halva dan typ, gick upp vid 10 för att jag inte kunde ligga kvar längre eftersom det kändes som jag förvandlats till Saharaöknen. Satt på balkongen under parasollet och drack glas efter glas av juice och vatten, tills Champs öppnade och jag åt pizza till frukost för första gången på jag vet inte hur länge. Sen har min dag bestått av att dricka mer vätska, dö lite i sängen med så lite kläder som möjligt, ut på balkongen igen när jag fick ångest över att vara inne vid fint väder, in till sängen igen när jag fick ångest över hur varm och svettig och illamående jag blev i värmen. Jag svär att mitt svett hade en promillehalt. Först framåt femtiden var jag någorlunda människa igen och promenerade upp till huset med vattenflaska i högsta hugg. Och där uppe dog jag lite till på altansoffan. Det är vad jag orkat med idag typ. #yolo!

DSC_0705