Missing in action

Nu var det ett bra tag sen jag skrev - inte sen midsommar till och med. Det har varit lite tuffa veckor och jag vill inte att bloggen ska bli fylld av en radda snyftinlägg. Energin och ron till och sitta ner och skriva har inte riktigt funnits där heller eftersom mina kvällar har bestått av och baka tårtbottnar och utöva min berömda bakverksperfektionism.

Båda mina vovvar har fått åka en vända var till veterinären igen - Saga för en knöl i pannan som vägrat försvinna, och Idun för att hon återigen började halta kraftigt på höger bakben. Och just hennes härva med lederna och höfterna var väl det som tog mest kraft av mig och var lite av droppen i den välkända bägaren. Det var ju bara lite drygt tre månader sen vi var där sist, och mina nerver ligger i princip utanpå kroppen under varje promenad - kommer hon halta nu? Gick vi för långt? I för mycket terräng? Jag skulle inte kastat den där pinnen så hon sladdade, men hon vill ju så gärna...nej, du får inte gå upp där, nej du får inte brottas med Saga, nejnejnej! Och så har det ändå inte hjälp trots att jag försöker vara försiktig, för hon började hoppa på tre ben efter förra helgens morgonpromenad och ville inte följa med på de andra promenaderna och visade tydligt att hon hade ont. Och då målar jag fan på väggen och tror direkt att det är höger korsband som rykt - jag bara går och väntar på att det där förbannade högra korsbandet ska bli en av de vanliga effekterna av ett opererat vänsterknä. Och så oroar jag mig för att mina pengar inte ska räcka för fler operationer. Ja ni hör ju vilken härva av ångest jag väver in mig i.

Men ett besök på Jägarvallen i onsdags gav mig ett definitivt svar - det finns inget som tyder på att höger knä är så pass illa att det kommer bli en skada, inte av slitage ännu iallafall. Det är höfterna som hon har ont i, men där var det samma bud som förra gången - tack vare att hon är så liten och musklad så klarar hon sig relativt bra med smärtlindring och ta det lite lugnt de perioder hon har känningar. Nu blir det injektioner igen i fyra veckor och förhoppningsvis har någon av veterinärerna i Motala/Borensberg möjlighet att ge detta så jag slipper kajka till Linköping flera ggr om dagen igen.

Saga då - det var en kraftig infektion hon hade, och nu har vi fått ett mysigt litet blodfärgat medel som vi ska gojsa runt i såret ett par gånger per dag och hoppas på att det hjälper. Hon blev rakad runt såret och ser ut som hon precis genomgått lobotomi. Men i övrigt är hon pigg och glad.

Nu får det banne mig räcka med veterinärbesök och annat skit - for real!

I övrigt då så hade vi äntligen Malins möhippa i fredags, och igår vart det spontan utgång när vår kvällsdrink på Hugos urartade i ett besök på Harrys och helikopterfylla för mig. Så idag har jag inte varit katig kan jag ju meddela... men det får bli ett annat inlägg, vi ska strax dra och bada lite och försöka piggna till. Sjukt, sjukt kvavt ute!

DSC_0035