Att gnida ett kycklinglår

Jag försöker vidga mina vyer lite av och till när det gäller matlagningen, eller iallafall försöka få ihop epitetet gott, nyttigt och billigt. Och för gårdagens middag så stod en hel, ugnsstekt kyckling på menyn. Sällan anade jag att hanteringen av sagda kyckling skulle bli en av de mest bisarra upplevelserna jag haft på länge. Jag googlade lite på hantering av hel kyckling innan och råkade komma över en beskrivning som skulle passa ypperligt som en helt normal mellanakt i Game of Thrones.

"Skölj fågeln in- och utvändigt. Tag även bort lungor och njurar som sitter tätt intill ryggraden. Vrid vingarna bakåt och lås dem på ryggen. Benen behöver inte bindas ihop. Lägg kycklingen med bröstet upp i en ugnssäker form. Pensla den runtom. Lägg ev hjärta och muskelmage bredvid kycklingen. Pensla levern och lägg den inuti."

Mysigt. Tur att de fåglar de säljer i affären redan gått igenom denna rit. Hindrade inte mig dock från att oroligt syna min kyckling mellan de (ickebundna) benen.

Men bara det här att lyfta upp kycklingen ur förpackningen - jag ska väl egentligen inte jämföra det med ett spädbarn riktigt, det känns som det kan bli väldigt bisarra associationer - men det är det närmaste jag kommer. Jag var ytterst medveten om att jag höll en kropp i mina händer, måhända hädangången sen länge och avskalad på attribut såsom huvud och befjädring - men likväl en kropp. Jag kom på mig själv med att hålla andan när jag lyfte upp den och varsamt hålla ena handen under ena vingen och den andra om... rumpan. Ja ni hör ju själva! Jag är inte riktigt klok.

Men det slutar inte här. Tanken var att jag skulle marinera kycklingen, så jag ploppade ner den i en fryspåse och ringlade över vitlöksblandningen, knöt ihop påsen som var liiite för trång - och sen skulle jag börja massera. This is where the crazy shit starts...

Onekligen en av de mest udda och - intima upplevelserna jag haft med mat. Jag stod där och knådade och kände varenda del av den stackars fågeln, från det knubbiga bröstet till den lilla knoppen där bak och mitt huvud fullkomligen imploderade av dussintals skämt av det svartaste laget och samma tanke om och om igen - här står jag och masserar ett kycklinglik. 

Nämnde jag att jag inte var riktigt klok?

Eftersom påsen var lite för liten så kom inte marinaden över hela, utan jag fick till sist stå och knåda fram marinaden till ett av låren som blev utan, och sen gnida extra mycket där för att få in saften. Återigen samma känsla av intimitet och i ett anfall av extra morbid humor så fick jag en sån oerhört lust att luta mig lite närmare, fortsätta gnida och med lågmäld röst fråga - känns det bra?

Jag vet. Det är helt OK att börja ifrågasätta eran vänskap med mig.

Anyway, kycklingen fick helmassage och stod sen och gottade till sig under natten och dagen och när det var dags att ta fram den igen och tillaga i ugnen så lyfter jag ur den på samma idiotiska, varsamma sätt och fanskapet börjar flappa! med vingarna av tyngdlagen och jag dog lite inombords i två sekunder innan jag fick grepp om verkligheten igen och dänger ner hönsfan i formen med den kraft som bara en skammen över ens eget patetiska beteende kan ge...

Min fantasi går på alldeles för mycket högvarv även i de mest vardagliga bestyr.

Om man nu kan kalla kycklinglikmassage för vardagligt bestyr.

DSC_0629

Summa summarum - det vart iallafall mycket gott, och ologiskt nog hade jag inga problem med att cutta upp köttet sen och dra bort ben och skit utan DET var jag fullständigt cool med. Vet inte riktigt vad det skulle säga en psykoanalytiker. De skulle iallafall säkert kunna hitta nån form av vettig förklaring till mitt alldeles för känslomässiga engagemang till en rå kyckling.

Hoppas jag.