Blue pastel

I lördags morse vaknade jag av att jag - inte bokstavligen, men ytterst, ytterst nära - praktiskt taget nästan sket på mig av skräck. Klockan var strax innan halv nio, och jag hade gjort min zombiewalk från soffan fem timmar tidigare. Grannarna i lägenheten nedanför hade fest under natten, och den var tydligen fortfarande i full gång när jag vaknade till som hastigast runt sju. Och även nu kunde jag höra dunka-dunka-musiken strömma uppåt. Det var också inte det enda jag hörde - nån var på dörren med, det var ett fasligt liv och vad värre är, handtaget trycktes ner samtidigt som låset började klicka och mina hundar reagerar omedelbart med att ställa sig och spänt stirra från sovrumsöppningen. Fatta den skräcken som tjej när man ligger där halvnaken och vet att det varit party i huset med tvivelaktiga gäster som ränner i trappuppgången och hänger utanför porten och gapar. Nyvaken är ju inte logiken särskilt exceptionell och det här var alltså det första som for genom mitt huvud - "nu händer det, nu kommer den, dagen då jag blir rapead!"

Men så var det ju såklart inte - in kommer istället Adde, pigg som en lärka och med en påse frallor och ost i ena handen, och kaffemuggar i andra. Han hade skjutsat en kompis tidigt på morgonen, och tänkt att han skulle passa på nu när han faktiskt var uppe innan mig och fixa frukost. Jag har antytt lite subtilt (njaaa) att det skulle vara mycket trevligt som omväxling. Och det var det. Det tog bara tag för mig och svälja ner hjärtat på sin rätta plats igen och kunna ta en tugga ostfralla.

Under kvällen sen mötte jag upp honom igen plus fyra av hans polers och avnjöt en god carbonara och ett glas vitt på resturang Balkan, innan det vankades bio - Captain America. Väldigt seg tbh. Men den däringa Winter Soldier som dök upp med sin mörka hårsvall gjorde det hela lite intressantare iallafall.

Resten av lördagen ägnades åt att knåpa ihop ännu en liten tårta. Gotta keep that training up. Lika-delar-botten fylld med whipped cream frosting smaksatt med lemoncurd, och skivade jordgubbar. Spacklad med vaniljsmörkräm och ett lock av vaniljmarsipan. Ovanpå trånar tre stycken gerbera-liknande blommor i sockerpasta. Ville ha den ren och enkel och det blev jag faktiskt nöjd med.

DSC_0820

DSC_0819

DSC_0825

Mina tårtgäster denna gång var pappa, Heidi och farmor. De fick likadana instruktioner som förra sällskapet, att inte snåla på feedback - även och nästan helst den negativa, så man kan lära sig. De var dock idel vänligheter alla tre. Men jag tyckte det var lite tam lemoncurdsmak, vilket var lustigt eftersom jag hade i nästan hela burken och dessutom lade ett litet lager på varje botten innan fyllningen. Det får bli starkare lemoncurd helt enkelt.

Och så vill jag få mina kanter skarpare. Det är dock ett av de allra vanligaste nybörjarutmaningarna har jag förstått av de otaliga bakbloggar jag läser. Det är en liten konst i sig att få skarpa, raka kanter.

DSC_0838

DSC_0829

DSC_0842

I min iver över och försöka få till en bild som inte blev skuggig av persiennerna så missade jag helt att ta bild av mina tårtgäster, sånär som på farmors händer. Jag får ta igen det sen när jag fyller år. Herregud, när jag fyller år ja! Min födelsedagsfika - vad ska det bli? Och tårtan! Oh my God, vad ska jag ha för egen födelsedagstårta? Jösses, har inte haft en tanke på det. Fixa första våningstårtan kanske? Eller... death by chocolate-tårta. Jag kan lätt avlida 28 år gammal av en kakaoöverdos...

DSC_0845