Hjärteknipande

Två ggr höll jag på och skita ner mig under kvällens promenad. Snön är nästan helt bortsmält i stan nu och isgatan som varit är på väg bort den också, vilket är nice. Däremot återstår ju detta förbaskade slask med grus och skit som letar sig in medelst hundar överallt i lägenheten. Och, allting återgår ju till och vara becksvart.

Det hade inte jag tagit i beräkningen när jag gick ut med dogsen och tog av ren vana vägen ner till kanalbanken och svängde in på vägen längs med den - kolsvart! Hundarna var lösa och redan långt fram och jag tänkte att vafan, vi kan väl gå bort till Platens grav sen vika av mot stadion, där det var upplyst. När vi väl kom dit hade jag vant mig och såg lite bättre, så vi fortsatte. Fem minuter senare tycker jag mig se skepnaden av en man som hoppar in bakom ett träd på högersidan. Börjar reflexmässigt öka stegen och tittar skrämt bakom trädet och höll på och gå åt när jag tyckte mig se silhuetten av ett huvud - men sen visade det sig att det bara var en tjock gren med en knöl på.

Fortsätter gå och försöker stilla mitt skenande hjärta när hundarna börjar lukta intensivt på nånting precis vid kanten av vattnet, och så klonkar det. Går fram och kollar vad det är och hittar två spön uppallade och en håv med diverse fiskrens i som hade fångat hundarnas uppmärksamhet. Står och tittar förvirrat en stund och gör antagandet att nån räknar med att få fisk under natten - lite weird, men ja... och ska precis börja gå igen när jag vänder på huvet - och så står det en karljävel bara två meter ifrån mig, en riktig denna gång, i full fiskemundering och händerna i fickorna, och har iakttagit  mig och mina hundars grundliga undersökning av hans fiskeattribut under total tystnad. Kan inte låta bli att undslippa ett rop av överraskning och ber genast om ursäkt och skrattar lite, "föråt jag såg inte alls att nån stod här". Han bara gav mig ett kort skratt och fortsatte stå där med nävarna i fickorna och när jag skyndade mig bort med skenande hjärta ännu en gång så fattade jag det oerhört sunda beslutet att upphöra med alla mörkerpromenader, med omedelbar verkan...

Och apropå skenande hjärtan - så hade de ju en egen dag igår, för de som möjligtvis kan ha missat det. Nuförtiden är det som vilken dag som helst för mig, det är jättetrevligt och få nåt litet, vare sig det är en sak eller en gest, men ingenting jag längre skulle bli besviken över om det inte blev så. Tänker tillbaka på hur jag var i tonåren med Alla Hjärtans Dag - jäklar vilken press och ångest det var då, jag fattar inte... redan då förespråkade jag att det var mycket mer uppskattat med en egenplockat bukett eller en överraskningsfika istället för alla dessa fancy nallebjörnar och guldsmycken - men lik förbannat vart jag så besviken när jag inte fick en Mirandanalle av min dåvarande kille. Jag har nu uppnått den åldern då man börjar titta tillbaka på sitt yngre jag och rynkar lite på näsan... "herrejösses kvinna, get a grip!" Och detta min besatthet över att få den perfekta, "spontana" gåvan av min partner som jag egentligen hintat alldeles för övertydligt om så denne nästintill kände sig tvungen att fixa vad det nu månne vara... och så vart jag ändå inte nöjd för då "gjorde du ju det här för att du måste, inte för att du ville!"

Jag var bra jävla dum i huvet ibland.

Vilken tur att man blir lite mindre dum i huvet med tiden. Jag är det fortfarande vid en del specifika tillfällen, men Alla Hjärtans Dag är inte längre ett av dem :)

Däremot finns det nu de som gör tvärtom och växer in i att göra denna dag mer och mer speciell för varje år. Adde hade gått all in och fixat så himla fint. Potatisgratäng och fläskfilé  vid tända ljus och med tre stora, röda rosor på bordet, chokladask och ett litet paket med en parfym, Frozen på TV:n och ostkaka till efterrätt. Ticking all the boxes, så att säga. Efteråt gick vi hem till mig för att svulla lite chips och slöglo på Resident Evil. Ett mycket passande avslut på hjärtedagen för oss <3

DSC_0409

Vad hade jag gjort då? Tja, ni kan ju gissa tre ggr. Jag har stått hela veckan sent in på kvällarna och fixat med små dekorerade cookie boxes, innehållandes lappar med lite personliga meddelanden på. Det är mitt bästa sätt att visa folk hur mycket jag tycker om dem - jag lägger ner min tid och mitt hjärta i nåt handgjort, och kommer säkert bli en sån där jobbig kärring när jag blir gammal som virkar grytlappar med dansande måsar på och delar ut till höger och vänster...

För att det skulle vara lite gott och äta med och inte bara dekorkakor, så gjorde jag några färgglada cakepops med. Nu fick jag tyvärr inte nån bild på det hela men funderar på och göra lite cookie boxes av de överblivna kakorna, och ha som egna små dekorationer.

Jag hoppas iallafall att ni alla hade en mysig Valentindag, oavsett om ni delade den med någon eller bara mös med er själva (jaja, tolka fritt) och att lördagkvällen fortsätter i samma anda! Själv ska jag lägga mig och äta sockerärtor och läsa bok medans Stefan och Anton tjafsar om sitt spel över Skype. Umgänge när det är som bekvämast.