Mobilt

Igår började packa på riktigt. Oliver kommer vara utflyttad ur lägenheten idag och det är dags för mig att flytta in och äntligen börja bygga upp ett eget litet hem igen. Det är både otroligt befriande och samtidigt rätt läskigt - jag är lite rädd för och känna mig ensam nu när jag äntligen får vara ifred. Oh the irony.

Så jag spenderade kvällen igår med att kravla runt på vinden och leta reda på alla mina lådor med grejer. Är rätt säker på att jag har ett litet nätt hål i vardera skinka nu efter att upprepade ggr satt mig på de två spikar som sticker upp precis vid golvet runt vindsluckan. Det roliga är att samtliga kartonger innehåller alla mina miljarder prylar men inte ett endaste husgeråd. Mina förhoppningar är att de huserar i pappas förråd, annars blir det och börja om från början igen. Jag är smått allergisk faktiskt mot det faktum att jag har så mycket grejer, och gjorde mig av med två överfulla kartonger och två kassar rent skräp. En liten espressomugg från Starbucks i New York har ju visserligen någon form av affektionsvärde, men det börjar kännas som en hårfin gräns mot och bli en hoarder...

Förhoppningsvis får jag iallafall tillbaka suget efter och skriva och fota när jag flyttat sen, och satsa på bra lampor så jag faktiskt kan ta bilder. Det är hopplöst nu när det är bäcksvart när man kommer hem, har ingen lust alls för det blir ändå skit. För och ändå ha några bilder till inlägget så lånar jag från mobilen, även om kvalitén där är under all kritik med. Förbannade HTC.

Vi gick på bio i tisdags och Adde gick all in på tillbehören. Här skymtar också min lilla älskling från Desigual i Ukraina som jag glömt visa upp.

1491467_10201657097723822_874451868_o

Ytterligare en tårtbild, in the making - eller snarare, det här var runt klockan halv ett på natten när jag -  efter mycket frustration och härjande på både mamma och Adde efter åsikter om dekoren - till slut bestämde mig för att den här designen fick duga.

1492399_10201657097843825_18424162_o

Lite bättre in-the-making-bilder. Det var asroligt och spackla tårtan, SMBC-frostingen kan vara en pain in the ass och göra ibland men att spackla med den är som att måla flytande pärlor på änglarumpor.

collage

Skon var för övrigt en av dem som jag ratade, så de får väl följa med mig till lägenheten och hitta nån rättmätig plats nånstans, jag vill inte gärna kasta dem efter all ångest jag hällt ner i dess sömmar.

Men yes.

Nu får vi se om nästa inlägg blir premiärskrivet från nya lyan!