Love is all around

Vilket dop det blev. Jag blir fortfarande helt varm i kroppen när jag tänker på det :) det hela började med att jag var tidig och lyckligtvis lyckades haffa Marcus på parkeringen, annars hade jag aldrig vetat vilket hus vi skulle till. Det är många sådana där ute i Örberga kyrka. När jag kommer in till lokalen där vi ska fika efteråt sen så möts jag av en Malin som är helt stunning, i en svart spetsklänning som sitter som gjuten och ett stort Hollywoodsvall av lockar - precis så som jag minns Malin första gången vi träffades. Fast utan den lilla svarta då ;)

Lilla Elton var helt underbart söt i sin lilla dopklänning, och vi satte av i snabb takt mot kyrkan eftersom det var svinkallt ute - nu är det "äntligen" minusgrader och kanske lite chans till snö.

Väl inne i kyrkan var det iallafall riktigt varmt, och jag tar plats bredvid Kiddan, Peter och docksöta Ines och småpratar lite tills det börjar röra på sig och hela kortegen kommer in, med gudföräldrar och allt. Viss förvirring uppstår då Sanna tar Elton och går och sätter sig, och Malin och Marcus står kvar ensamma där framme.

"Du tror väl inte de ska... gifta sig?" viskar Kiddan.

"Näe, det måste vara nån symbolisk grej - typ att de gemensamt ska samla kraft inför uppgiften, eller nåt."

DSC_0525

Guess what... så var det inte.

DSC_0530

Effekten som blev när alla i rummet samtidigt insåg vad som höll på och hända var så stark att man nästa kunde ta på den. Jag till och med slog handen för munnen rent automatiskt och det är ett otroligt ovanligt move av mig. Faktum är att jag nog bara gjort det en enda gång tidigare, och det var när de drog igång slakten under Red Wedding i Game of Thrones. Lite makaber parallell, but there you have it.

Och sen var det ju absolut kört. Tårarna flödade över och jag hade gåshud under hela ceremonin och flera gånger tittade bara jag och Kiddan på varann, och släkt och vänner tittade på oss och bara log och grät och jag var så jäkla nära att stå där och fulgråta i kyrkan, med hulkningar och snor och hela konkarongen och det hela var bara magiskt. Jag är inte den romantiska typen, och aldrig riktigt drömt om eget bröllop eller planerat mitt eventuella framtida giftermål överhuvudtaget. Visst har man fällt en tår då och då i romantiska filmer där de gifter sig, men jag gråter ju å andra sidan om jag ser en avliden blåmes på gatan. Men att stå där och se sina vänner avge dessa löften, enkelt och okomplicerat och prästen talar om kärlek och gemensam styrka, och Malin var så vacker och Marcus så stilig - det var definitivt ett av de finaste stunderna i mitt liv. När sen tjejen som skulle sjunga på dopet bränner av en oerhört finstämd version av Elton Johns Your Song - jag känner redan när jag skriver detta att det bränner bakom ögonen igen - var det liksom toppat. Det kunde inte ha blivit bättre. Och efter allt detta så fortskred det med dopet, och vi kunde samla oss lite. Tack gode gud att jag hade vattenfast mascara.

DSC_0531

DSC_0534

DSC_0541

Mina bilder var verkligen inte top notch ser jag men jag ursäktar mig med att min koncentration fortfarande var något skakig efter den känslomässiga attacken som blev av det hela ;) tur att makarna Berg (ååh) hade hyrt in en proffsfotograf.

Sedan - maaat, och massa, massa fika.

DSC_0559

DSC_0560

DSC_0564

DSC_0566

Malin har själv gjort marshmallowfondanten som dekorationerna är gjorda av. En annan har varit alldeles för lat för och göra om det utan har köpt färdigt. Och jag har inte ens barn...

DSC_0569

collage

Tack vännen för att jag fick ta del av allt det här vackra! <3

Nu har jag en liter äggvita och ett och ett halvt kilo smör som ska marängsmörkräm innan jag går och lägger mig. Phew!