Wien – Primark och prima wienerschnitzel

Guten Morgen! Då var vi inne på dag två här i Mozartkulans hemstad, och solen lyser tyvärr med sin frånvaro men tack och lov så är temperaturen precis lagom och det blåser inte kastvindar iallafall. Vi har precis avhandlat frukosten (som för övrigt hade ett exceptionellt bra utbud av ostar!) och håller som bäst på att göra oss redo för en dag av museum, spanska ridskolan och såklart – konserten ikväll.

Jag hade ju först lovat Niklas att det inte skulle bli tal om någon större shopping för min del här i Wien. “Om vi inte hittar ett Primark då!” skojade jag, fick ett infall och kollade upp, och minsann om det inte fanns hela två Primarkaffärer här i Wien. En i norr och en i söder, och båda lika aplånga att ta sig till. Men godmodig som han är så fick jag godkänt på att vi tar oss till en av dem och ser det som ett litet tunnelbaneäventyr, mot att jag får en begränsad tid på mig att gå crazy inne på Primark. Innan ni höjer på ögonbrynet kan jag addera till storyn att sist jag var inne på Primark tog det två-tre timmar innan jag kom ut i dagsljuset igen, så det fanns fog för restriktionerna.

Sen visade det sig att tullenbanan här i Wien är väldigt okomplicerad och oerhört smidig, så det tog inte alls så lång stund som vi trodde och ta oss ut till ett gigantiskt shoppingcenter i utkanten av Wien där Primark huserade. Det gick dessutom gratis bussar ut dit varje kvart från stationen. Kollektivtrafiken här får fem av fem perukförsedda kompositörer i betyg.

En timme prick var jag inne på Pimark, gick inte in i omklädningsrummet en enda gång och kom ut med två kassar och so far passar allt perfekt. Är man rutinerad eller vad?

Wien är för övrigt precis så vackert som jag trodde att det skulle vara. Arkitekturen är magisk, och det är blomaffärer och bagerier överallt.

Det kommer bli mycket fika känner jag. Det österrikiska bakverksutbudet är något utöver det vanliga. Wienerbröden är stora som kattungar typ.

 Och apropå stort – när vi skulle dinera riktigt rejält för första gången igår kväll så gav vi oss såklart ut på jakt efter en wienerschnitzel, och hittade ett place strax nedanför vårt hotell som serverar dem ihop med syrlig potatissallad och lingonsylt. Väldigt otippat, men väldigt gott!

Schnitzlarna var, inte riktigt så stora som ett dasslock, men gott och väl ett tredjedels lock.

En något trötter blondin efter tidig morgon och en hel dags resande med tunnebaneluft i lungorna, men jag fick i mig hela schnitzeln och hela ölen – det ni!

En lika trött men mycket nöjd Fransson.

Hade tänkt dra en sachertarte till efterrätt men det var helt enkelt inte fysiskt möjligt, så det blir en Kaffee Mozart istället. Kaffe med Mozartlikör. Bra skit. Den där Mozart han har många strängar på sin lyra.

Nu ska jag slänga på mig lite smink och bli presentabel så vi kan ge oss ut och gå loss på det kulturella smörgåsbordet. Tchüse!