Smått och gott, en onsdag och ett typ recept

Gokväll i stugorna - hoppas alla sitter och har fullt upp med sitt fredagsmys, vad det än det månne vara. Själv sitter jag och zappar mellan Pinterest, Instagram och en hel drös med nyfunna bloggar som ger mig stora skälvan inspirationsmässigt. Det vill säga, vill alldeles för mycket som jag vill fixa typ NU och inte riiiktigt i stäv med det där typ-nyårslöftet att spara pengar. Men drömma kan man ju, planera och fixa pö om pö. Jag har snöat in fullständigt på en mer lantlig vintageapproach med mycket trä och naturmaterial. Det är nånting som alltid kommer tillbaka i omgångar i mitt liv, och det speglar väl vilken helylle jordmänniska jag egentligen är. Mörkt, murrigt, träigt. Det fina i det enkla. Det som får mig att egentligen vilja samla ihop alla prylar jag samlat på mig jämt och ständigt (som den typiska Oxe jag också är) och kasta skiten åt skogen och bara sitta här i ett hav av omaka terrakottakrukor och en Svenska Socker aktiebolaget trälåda.

Jag gick faktiskt så långt att jag påbörjade en sådan utrensning under eftermiddagen. Jag stannade hemma från jobbet idag, eftersom jag vaknade av att mitt huvud och framförallt min panna höll på och gå i tusen miljarder bitar, efter en smått oväntad händelseutveckling under gårdagen. Jag åt mitt andra äpple från jobbets fruktkorg och min kropps immunförsvar gick bananas. Från ingenstans kliade det i hela näsan, jag nös och nös och sen anlände en syndaflod av snor (sorry for graphics) som fortsatte hela vägen hem på bussen och det var också där som jag kände att skiten kröp upp i bihålorna. När jag klev av på Motalamark hade en huvudvärk av den värsta sorten börjar nalkas och eskalerade så till den milda grad att jag gick och lade mig redan vid nio i hopp om och sova bort allt. Icke. Klockan 06.15 var jag färdig att kasta sambon överbord från balkongen och låta klockradion som han inte stängde av fort nog gå samma öde till mötes.

Efter sjukanmälan sov jag till klockan halv tolv och vaknade med en liten antydan av molande värk i högra tinningen, som jag fortfarande kan känna diffust av och till. Snorandet har tack och lov avtagit. Vete fasen vad det var/är för konstigt skit.

Men ja - alla som har haft Huvudvärken från Helvete i någon grad vet hur otroligt befriande och energiväckande det är att äntligen få den och lossna. Så efter tre koppar kaffe skuttade jag (nåväl... raglade med stuns) ur sängen full av goda föresatser att använda de sista eftermiddagstimmarna till nyttigheter: plantera mina sticklingar, byta plats på växterna, leta kökshylla på IKEA, rensa ur alla lådor i datarummet,slänga minst hälften av allt, rensa mina passionsblommor på bruna blad, pärma räkningar, massakrera granen - you name it!

Men en viss groggighet och oförmåga att besluta vad jag skulle göra först ledde till att jag drog fram några random växter på diskbänken, lade vår julklappstavla i sängen, tog in murgrönan från balkongen till TV:n i sovrummet, och lilla sockertoppsgranen från köket till en kasse i hallen, och miljarder barr längs med vägen. Sen tog jag vår gamla mikro och våra gamla tallrikar och lastade in i bilen och åkte till Biltema och köpte snöskydd till bilrutan. Makes total sense?

Adde kom hem mitt i allt också och undrade lite smått vad som hade försiggått men var klok nog att inte fråga förrän jag själv förklarade att jag iallafall hade FÖRSÖKT vara duktig. Och jag fick ju faktiskt iväg mikron och de gamla tallrikarna som stod här och störde helhetsintrycket.

_DSC0129.

Apropå duktig, så var vi ju lediga i onsdags eftersom det var trettondagen och jag var tvungen att googla vad trettondagen egentligen handlar om. Tydligen "firas" den till minne av de tre vise männen som kom med gåvor till Jesus. Innebär inte det att vi egentligen borde hedra deras handlingar genom att ge varandra presenter - igen? Eller känns det för nära inpå vad vi gjorde för - ja, tretton dagar sen?

Jag valde iallafall att möta den tolkningen halvvägs genom att ge min käre sambo en rejält paradoxal frukost i form av nyttiga pannkakor gjorda på havre, bananer och rivet äpple - serverade med grädde, sylt, bär och frukt.

_DSC0075

_DSC0076

Pannkakorna var faktiskt riktigt goda, och mycket mer mättande än de vanliga. Och nyttigare såklart, minus grädde och sylt då. Vill ni testa så hittade jag bananpannkakor här och äppelversionen här.

Fidan åt pannkaka med såklart, och även denna gång vart det förevigat på bild. Det här blir ett läckert kollage en dag känner jag.

_DSC0082

_DSC0083

Saga blev också erbjuden men nyttiga pannkisar föll inte henne i smaken utan den här damen gillar ju bara allt onyttigt. Tur att det finns andra som inte är lika nogräknade.

_DSC0085

_DSC0088

Efter en sån här måltid gick vi en lång promenad i skogen bakom Maxi, där Adde gjorde hyss som liten mindre parvel och jag antingen lekte mol allena bland alla roliga stenar och rötter eller delade ut POG:s (kommer ni ihåg POG, alla ni andra 90-talister?) till de andra kidsen eftersom jag ville vara lika cool som de och äga en påse men fattade inte alls det roliga i hela grejen. Vi var ett år på den här skolan medan Södra renoverades och jag hann både bli Mest Poppis För En Dag (i och med utdelningen av POG:s då), bli tilldelad min första pojkvän av de coola tjejerna i klassen (som sen gjorde slut med mig efter att han hört ryktet om min Snyggast-i-Klassen-Lista där han fanns på en smått vanhedrande tredjeplats) och göra ett bejublat framträdande som Lotta Engberg med Kan Man Gifta Sig i Jeans? på talangjakten (bejublat av lärarna då - betvivlar att ens en enda av skolans 12-åringar visste vem Lotta Engberg var. Det här med att vara 12-års-cool var ju inte riktigt min grej. Nu i efterhand kan jag tycka det är häftigt att jag iallafall var originell!)

Fjorton minus och underställ på - man var inte katig när man kom in sen och då är det ändå -40 uppe i norr? Helt sinnes.

3dba2e42-2478-45ad-99c1-d51cfefc2568

66a5ed69-0857-470a-b731-f29a8d655e7e

489fbfd2-485d-42ec-aedf-3f6b8622cd5b

Fidan hittade Pinnen med stort P och bar med sig den nästan hela vägen och stannade med jämna mellanrum för och tugga på den. Ser ut som om en bäver börjat med småskalig träslöjd.

57451bbd-c4ef-4736-ab7b-bf50d5092663

Jag må starkt ogilla kylan när den kryper ner till över tio minus, och att vintern obönhörligen för med sig bieffekter som att behöva gå upp en kvart tidigare under sina redan ultratidiga mornar för och stå och skrapa rutor och kärringgång med broddar under kvällstid... men det är nåt alldeles särskilt med att komma in efter en rejäl utevistelse, med ilsket röda kinder och avdomnade fingrar men också nöjda hundar, en kropp man känner har jobbat ordentligt och vetskapen om att man nu kan byta om och kura ner sig i soffan med nåt varmt och bara njuta av stillhet och en sakta uppvärmning. Vovvarna däckar och sover i timmar och det är fritt fram att sträckläsa under filten med några koppar karamellkaffe.

_DSC0091

_DSC0102

_DSC0077

Och så är det just nu - vi åt för några timmar sen fredagsmysmiddagen bestående av vår egen version av garlic cheese fries och kotlett som fick spela andrafiolen till denna fantastiska rätt. Det var svårt att komma upp ur soffan efter en sådan mastig förtäring men upp kom vi, och det blev en inte fullt så kall promenad med sex minusgrader men desto mer snö som vi pulsade och vovvarna skuttade i. Nu efter hemkomsten för ett tag sen så sover fortfarande de fyrbenta, den ene tvåbenta sitter och härjar om "naked guys",red shirts" och"give me a sleeing bag!" framför datorn och den här tvåbenta är fortfarande så mätt att hon faktiskt skippar fredagschipsen och nöjer sig med kaffe och fikon till boken i soffan.

Vill ni förresten prova att göra denna gudagoda magsäcksvidgare så kommer "receptet" här:

1. Pommes. Vilka du föredrar, men bäst blir det om du tar de som är lite tjockare.

2. Ost. Stark ost. Mycket. Helst av allt ska det vara röd cheddar men det kan ju vara lite svårt och hitta så Kvibilles vita cheddar funkar utmärkt också. Färdigriven som bonus.

3. Vitlöksås. Efter att ha testat lite olika kom vi fram till att Östenssons vitlöksaioli ger den mest autentiska smaken.

_DSC0146

Tillaga pommesen i ugn enligt anvisningar på förpackningen. Ner med den i folieformar, antingen flera små eller som här, två större. Ös på med massa aioli. Ös på med massa riven ost. In i ugnen 150 grader tills osten smält. Klart!

_DSC0149

Den däringa lilla salladshögen känns ju rätt överflödig i sammanhanget men utan den så blir det alldeles för starka vibbar av den vedervärdiga färgskalan på borden hos samtliga deltagare av Du är Vad Du Äter så den fick vara med för att jag skulle känna mig lite, lite nyttigare. Heh.

_DSC0155

Och med det så tar jag mina fikon och min bok och önskar er andra nattugglor en go kväll och en god natt.