Påsextravaganza – Noobyliscious

Det råder onekligen WoW-feber här hemma nu – i förrgår var jag iväg med ett gäng vapendragare från jobbet och såg Warcraft-filmen för andra gången, because why not? Och den var bättre andra gången till och med, eftersom man nu hade tid och lägga märke till mer detaljer och känna in sig ännu mer i handlingen och bli ÄNNU mer snurrig av filmen historia jämfört med loren och vad jag läst innan.. Kan iofs ha nåt och göra med X antal vin -och -GT-glas som råkade hamna innanför västen dessförinnan med… men ändå.

Sen att det för första gången på länge ligger dammråttor modell medium i hörnen, och maten hastas ihop för och tjäna som enbart förtäring mer än njutning – “time is money friend!” Det är lite klassiska tecken på att man befinner sig i den här smekmånadsfasen av spelandet. Igen. Hur många gånger har jag varit där nu? Åtta? Jag och WoW har onekligen det längsta on-off förhållandet i mitt mannaminne.

Men jag hoppas det håller i sig fram till Legion nu, det är ju faktiskt väldigt mysigt att försvinna in en värld av ölhävande pandor, rått-grodor och pimpade mopsar när regnet smattrar utanför och köket doftar gott av kaffe.

Apropå regn så hoppas jag att det kommer något snart, det är så otroligt kvavt här nu och Saga om har inbyggd åskradar vandrar runt som en strykrädd iller längs med väggarna så nåt är väl på gång.

Jag tänkte slänga in lite pics på en av mina födelsedagspresenter, av någon outgrundlig anledning har jag inte kommit mig för och skriva om det innan (ehem) men den här var så rolig så den förtjänar ett eget inlägg.

Utöver den här förtjusande påsen så fick jag även ett jättefint, stort hjärtformat fat som man antingen kan göra mastodontpaj i, fylla upp med godis eller som jag gjort ett par ggr nu – fylla med massa frukostgott.

Det jag verkligen tycker om med den här påsen är hela tanken bakom, Sebastian som gav sig ut för och inhandla allt skit jag gillar och som fick ringa Niklas för och synka. Det faktum att de fick med både choklad och chips såväl som kex och en brieost (!) som de gömde i kylskåpet.

Brieosten syns inte på bild här men det kan ha och göra med att den gick åt allra först…

Garvade när jag såg de här med – nygamla favvochokladen som jag för ett ständigt samvetsbattle mot när jag jobbar och vi går till kiosken. Alltför ofta intalar jag mig att de ju är så små så det gör absolut ingenting om jag tar en till efterrätt. Varje dag. De gånger jag bestämmer mig för och ha disciplin och stannar kvar i huset när Niklas och co ska gå iväg, så blir det lik förbannat så att 50% av de tillfällena så svingar jag mig runt hörnet i sista sekunden och ropar “ähmendu, ta med en bouchée!“

Borde jag ta det här som en pik måntro?

Chips har nog inte en enda i min närhet missat att jag är hooked on, så mycket som jag tjatar. Tur att vi är ett gäng chipslovers på jobbet som har förståelse för varandras beroenden.