När livet tar en annan vändning

Nu har det varit tyst här ett ganska bra tag, och anledningen är inte att det inte händer något - tvärtom. Men all min energi har gått åt till att reda ut den härva av tankar och känslor som jag gått runt och plockat, trasslat med under en längre tid nu.

För två veckor sen avslutade jag nämligen min sju år långa relation, en av de svåraste saker jag någonsin gjort med tanke på vår intensiva historia och de framtidsplaner vi ändå smidde alldeles nyligen. Men det var någonting som inte kändes bra med dem, någonting som gjorde att jag bromsade mitt i allt. Jag har fått ledtrådar i hur jag känner av och till, men skyllt det på jobbstress eller 30-årskris. Sedan visade det sig, efter mycket rannsakan, ältande, ifrågasättande - att det inte var någotdera. Och att det inte är schysst någonstans att fortsätta som ingenting, köra på med planerna och med förhållandet när ens själ och hjärta inte är i det. När känslorna inte räcker. Det låter så himla futtigt när man säger det, och ingenting som jag alls önskade, men så är det.

Jag flyttade ut samma kväll och är åter tillbaka i mitt gamla tonårsrum. Tills jag får mitt egna place om några månader. Jag är så oerhört ledsen för den skada jag orsakat inte bara för den som var min allra bästa vän, utan även alla runt omkring som blir påverkade av detta. Jag tänker inte skriva så mycket mer, hade kanske egentligen inte tänkt skriva alls men så är ju det här min dagbok med, om än offentlig, där det vore konstigt om en sådan stor händelse inte fanns med. Och för att jag inte riktigt vet hur man gör när man ska berätta sånt här för dem utanför ens omedelbara närhet. Det känns så himla konstigt att världen där ute fortsätter utan och veta att min (och hans) värld plötsligt vänts upp och ner, å andra sidan finns det väl inte direkt nån manual eller process heller för och informera.

Så ja - fyi.

113487-sad-podrick-walks-away-gif-img-atel