Det nya livet

Tack för all medkänsla under de här dagarna <3 nu känns det någorlunda som att jag är på väg upp till ytan igen. Första och andra dagen var hemsk. Själva proceduren gick fort, väldigt fort - men jag antar att det var för att Idun är mycket mindre, och hon var rätt uppspelt också. Sömnmedlet går fort ut i kroppen. Ena sekunden flängde hon runt mellan oss, i nästa lade hon sig ner och somnade. Och vaknade inte mer.

Mamma och Lasse var med den här gången och hann precis, de kom samtidigt som veterinären. Efteråt drack vi kaffe, pratade minnen, och jag försökte hålla mig sysselsatt. Det funkade under större delen av dagen, speciellt efter att Marcus morföräldrar kom förbi också och bjöd ut oss på middag. Det var en välkommen distraktion i sorgen.

Men på kvällen, när vi skulle sova - då brast allt. Det är en så otroligt inrutad rutin att gå och hämta Idun från soffan, gå ut med henne för sista kvällskissen, sen bära upp henne och höra henne tassa över golvet och klättra upp i sängen via den lilla puffen som står där för hennes skull. Det var så hemskt att bara gå och släcka allt, och that´s it. Då trodde jag att jag skulle få en ångestattack där jag satt i sängen och kippade efter andan. Jag hade tagit en sömntablett men sov ändå väldigt sporadiskt.

Dagen efter tog jag Kelly och åkte till Kalle Ringelskogen. Gick hela långa vägen runt, som vi inte gjort på väldigt länge nu. Tog nog över två timmar. Kelly blev nästintill chockad. Och jag gick och plockade lite svamp, grät en skvätt, tänkte att det ändå är skönt att inte vara orolig för att hon ska bli för flåsig, få för ont, hela tiden kolla över axeln för och se så hon hänger med. Även denna veterinär sa direkt när hon kom, att det syntes vem som hade ont. Och hon anmärkte även på Iduns flåsighet, något vi också reagerat på under det senaste halvåret men inte hann kolla upp. Det var mest fokus på hennes hälta, och på hennes hälsokontroll i våras anmärkte de inget när de lyssnade på hennes andning. Men vår gamla hund Rosis fick ju samma juvertumörer som Idun, och de fortsatte komma och satte sig på lungorna till slut. Någonstans i bakhuvudet har det ändå ringt en varningsklocka att det kanske finns mer än hältan. Och där finns det i så fall, verkligen inget och göra.

P1070836-1.jpg

För min del känns det verkligen att en era har avslutats. Eran då det var jag och mina hundar, genom allt. Mitt ständiga sällskap, ett av mina mest grundläggande mål med livet. Några av deras hussar har kommit och gått, vi var ifrån varandra under Irlandstiden, men har alltid hållit ihop, alltid varit vi tre. Mina stöttepelare. Som jag längtat efter egen hund sen jag var gammal nog att kunna uttala ordet, och så mycket av det längtet som manifesterats i de här två. Vårt liv ihop, från den lilla ettan ute på Väster - med långpromenader i Råssnäs klockan 23 eftersom jag satte och spelade WoW hela natten sen - till när jag skaffade dem pass och vaccinationer för att jag tänkte ha med dem till Dublin och missade Sagas andra rabiesspruta med en dag.. tack och lov för oss allihop egentligen. Och fram tills nu, då jag har gått in i en ny vuxenperiod med hus, Marcus och nya utmaningar. När båda nu är borta, då är liksom sista bandet med mitt gamla, 20-nånting-liv klippt. Nu är det 30+, och de vovvar som vi kommer skaffa ihop (för en till staffe kommer det bli framöver, helst igår om jag finge välja, men lite realism måste tydligen in i bilden med) kommer vara med mig, oss, i det här nya livet istället. Det blir liksom en extra dimension sorg att det känns som och släppa taget helt om en så stor del av min förflutna. Är det nån som ens fattar vad jag dillar om här, är jag FÖR högtravande och flummig denna gång? Hehe.

Anyway. Jag är OK nu iallafall. I helgen stundar en hel helg i Varamon med tjejerna, med start i eftermiddag i form av god sushi och strålande solsken. Livet går vidare, om än med en liten klump i magen och tårar som väller över när man minst anar det. Det är OK. Nästa vecka ska jag jobba igen, och sen ska jag och Niklas påbörja hönshusbygget. Webshopen har jag faktiskt stängt över sommaren för att få lite andrum. Jag är inne och sneglar på uppfödarhemsidor och Blocket med jämna mellanrum, och kan kanske redan ha skickat en trevare. Men det kommer ingen ny vovve än på ett tag. Staffar har gått upp en aning i pris sen jag köpte Idun, och vi har så mycket annat att lägga pengar på med. Men som jag saknar staffegrymtningar, den kompakta lilla kroppen, tjattret, Joker-flinet. Snart så.

Önskar er alla en trevlig helg i det fina vädret, håller tummarna för lite regn dock eftersom det börjar bli väldigt torrt igen. Ska ni ut och svira så kan ni väl dra en regndans med?

Midsommar 2019

Midsommar i år blev en lugn tillställning. Eller ja, jag är väl knappast känd för och rumla runt på någon midsommar egentligen, hehe. God mat och gott sällskap brukar vara det allra bästa. Jag hade haft i åtanke att kanske vara med i tjejgängets årliga firande, men när vi fick beskedet om Idun ändrades de planerna till att ta vara på den sista tiden så mycket som möjligt. Så vi bestämde att vi skulle äta ihop med mamma och Lasse på dagen, och sen spendera resten av kvällen hemma.

Har massor fina bilder att visa men det får bli en snabb genomgång så länge. Idag är sista hela dagen med min Fidan, så jag kommer nog inte blogga något mer innan hon försvinner ifrån oss. Därför är det lite svårt att formulera texten till och inte vara extremt tårdrypande. Så, i rapportform: Midsommar 2019.

P1070775-1.jpg

En sista promenad ihop alla fyra i Fålehagen, med finkläderna på och bollar i högsta hugg.

P1070781-1.jpg
P1070786-1.jpg
_DSC0632-1.jpg

Väl hemma hos mamma och Lasse fick hundarna svalka av sig medelst vattenslang.

_DSC0633-1.jpg

Idun goes instant piraya.

_DSC0582-1.jpg

Kort därefter satte vi oss till bords och högg in på midsommarmaten - vi körde allt möjligt plock utöver färskpotatis och sillen jag ännu inte lärt mig äta; diverse godsaker jag köpte på REKO i Mjölby, mer ostar, Marcus salami, supergod lax från Lidl (!) och smultroncider.

_DSC0589-1.jpg

Mums!

P1070820-1.jpg

Vi tog tillfället i akt och förevigade några familjefoton. Jag ser dock på alla foton hur trött jag ser ut och vara. Jag kände mig rätt melankolisk och seg, men visste inte att det syntes så väl. Eller är det såhär jag ser ut per default nu som 33-åring? Eek!

Men ja, dagen innan var tuff och det hade varit mycket tårar, så kanske inte så konstigt.

_DSC0597-1.jpg

Klart vovvarna fick midsommartallrik de med. Idun högg in på potatisen, för att sekunderna därefter spotta ut den och mumsa i sig nästa. Hon ville bara åt smöret och saltet…

_DSC0685-1.jpg

Sedan följde matkoma, och fotografering av flora och fauna.

_DSC0700-1.jpg
_DSC0698-1.jpg

Alla turades om att kela med Fidan.

P1070863-1.jpg

Mer poserande och kråksparksfest.

P1070868-1.jpg

Sällsynt bild på mig och brorsan! Bägge med lika uppnosig uppsyn.

P1070856-1.jpg

Mer farvälgos.

P1070875-1.jpg

Sen var klockan efter fem och vi åkte hemåt för soffhäng med bok och lite midsommargodis.

P1070880-1.jpg

Ett stillsamt regn som strilade ner.

P1070883-1.jpg
P1070882-1.jpg

Och en väldigt trind liten Fidan som fått smaka på särdeles mycket godsaker denna dag och nu nöjt låg och snarkade bredvid mig. Här låg vi hela kvällen, och nästan hela natten med eftersom jag somnade i soffan. Jag ville inte gå upp och bryta den trygga sfären. Låtsas att allt var som vanligt, och att vi åkt flera år bakåt i tiden tills då det var standard att jag somnade i soffan med en friksareIdun och chipspåsen bredvid mig.

Idag ska jag ta med henne på en sista promenad ensam i Fålehagen, där vi gått tusentals gånger förr. Imorgon förmiddag ringer veterinären om en mer precis tid, och ja… vi får se när jag får ork att skriva nästa gång helt enkelt.

Hoppas ni hade en fin midsommar, och får en fin start på veckan. Ta hand om varandra.

Bland grodbakelser och hönshus

Jag är jätteglad över att det regnar så här mycket - verkligen. Förra sommaren har helt ändrat mitt perspektiv på regn. Det är nästan (men bara nästan) en fröjd att springa ut i hällregnet ideligen och tömma hinkar och kärl i de stora regntunnorna för att samla så mycket som möjligt. Men den här BLÅSTEN. Jag blir tokig! Visst, vi bor ute på åkern, det är extra mycket vind här, men KOM IGEN. Alla mina stackars odlingar och rangliga blommor i odlingslådan börjar se ut som att samtliga har extrem skolios - de lutar åt alla håll utom uppåt. De som varit ståndaktiga nog att inte knäckas av på mitten då. Och det är faktiskt så himla tråkigt. Ska man inte kunna ha blommor här liksom? Idag promenerade jag inne i stan och blängde avundsjukt genom staketen på alla trädgårdar där som hade låååånga och FULLT UTVECKLADE ringblommor och jätteverbenor. Bastards.

64204801_437742603474243_5747757026302230528_n.jpg
62435478_319748655615535_2356787196859514880_n.jpg

Försökte ta bilder för att illustrera hur extremt mycket det regnar, går inte riktigt att fånga dock. Men, titta där - en sån däringa vi-måste-båda-bli-bättre-på-att-komma-ihåg-och-ta-in-sånt-direkt-efter-användning-sak. Det är inte bara jag minsann.

Anyway - hade en trevlig måndag och tänkte jag skulle dela med mig av den genom mobilbilder för en gångs skull.

image_2019_06_11T18_14_54_438Z.png

Första anhalten var hemma hos Niklas. Han ska hjälpa mig att bygga ett hönshus i sommar, och nu diskuterade vi den slutgiltiga designen samt själva bygg-upplägget. Känns trösterikt att ha ett litet projekt att se fram emot under sommaren, och fullfölja det med någon som faktiskt kan snickra och hindrar undertecknad från att limma ihop ett par brädor och call it a day, hehe.

64431045_406884693500292_2003628395639865344_n.jpg

Sedan drog jag vidare in till Linköping centrum. Idun var med mig - de här sista dagarna nu är så dyrbara att jag inte vill vara ifrån henne längre än nödvändigt, och tänkte det kunde få vara roligt för henne att komma ut och göra stan lite. Vi chillade vid St Lars-kyrkan innan klockan slog 18 och det var dags att möta upp Johanna.

64451209_2256833597738111_4436745665384546304_n.jpg

Hon hade med sig salami som Marcus köpt från en sån där föreningsgrej, och så skulle vi ta en fika. Jag struntade i alla eventuella hund-på-fik-etiketter och hivade upp Idun i egen stol med filt.

64403319_454025828499970_7636450941754933248_n.jpg

Köpte mig en macka, mycket svart kaffe, och något jag inte ätit på år och dar - en grodbakelse.

62357293_415910308992602_8227501955660906496_n.jpg

Precis när jag ska hugga in på den så kommer en kollega från jobbet och skämtar om att jag “måste ju vara väldigt kräsen när det kommer till andra bakverk”, och jag försäkrar honom om att så sällan är fallet men att jag kaaaaanske gör lite research för att se om det här är något jag skulle kunna göra en egen version av.

Men när jag väl tagit en tugga så kunde jag konstatera att jag definitivt kunde ha gjort det bättre. Alldeles för lite kakao, och för mycket margarin. Men mycket fotogenisk.

62497908_2294019047582027_8853426862764851200_n.jpg

Var sämsta cafégästen ever och matade småfåglar direkt ur handen, utöver att jag behandlade min hund som en regelrätt fikaperson. Men fuck it.

64292833_445093566069256_4815210023070203904_n.jpg
64430505_668320930248348_7586101130338238464_n.jpg

Idun var en riktig människomagnet - flera ggr ser jag Johanna le åt någon bakom mig, och då står det folk och tittar på Idun och utbrister i diverse “åååh” och “aaaw”. Folk saktade ner när de gick förbi och log med hela ansiktet. En snubbe med en “I love Jesus” t-shirt kommer fram och är helt lyrisk över Fidan, och berättar en story om sin egen vovve och dennes kvälls-kiss-rutiner. Hon själv bara glassade i beundran med stillsam grace. Förutom när hon fick halva min ostmacka och hugger den som en galen haj innan min hand knappt lyft tallriken. Hon har lärt sig snabbt de här dagarna att hon är Queen.

62269039_303229497291262_8166796256539049984_n.jpg

När caféet stängde gick vi och satte oss vid kyrkan igen och fortsatte språka. Ytterligare ett par kom fram och beundrade Idun och sa att de själva funderade på en staffe.

Så ja, är man singel och vill köra hundtricket, så är en Idun tydligen väldigt bra och ha.

62314400_2219084438403121_2737406494256398336_n.jpg

Sedan skildes vi åt, och på vägen ut från parkeringshuset ser jag den här skylten. Jag messar Johanna och skämtar om att “vad vet de som jag inte vet, VAD KOMMER HÄNDA!?” Medans Marcus approach var att det var en väldigt fin och passande skylt, och att det borde finnas fler sådana.

64225856_2343601495888737_5759216892401156096_n.jpg

Och sen slutade vi kvällen här som så många andra den här veckan, i soffan med extra lyxig bäddning. Jag flydde in i en av de nya böckerna jag köpte i Linköping, och tog ytterligare 100 kort av Idun när hon låg och sussade. Hela min mobil är proppfull av såna här kort. Jag är livrädd att missa en enda sekund av extrem Idunsöthet och inte kunna föreviga det.

62322488_334765490530998_4083586297229213696_n.jpg

Annars då: det är helt otroligt vad extremt grönt allting är just nu. Men så kom vi ju på att förra året fick vi ju inte se allt i sin rätta skrud, då var det ju så torrt att inget växte och allt blev gult istället.

62522291_374347226527435_4377294805382725632_n.jpg

Svampabstinensen börjar kicka in i takt med att folk i svampgruppen på Facebook lägger upp att de hittat både kantareller och stensopp. Jag fick nöja mig med vad jag tror är en champinjon på Vadstena frisbeegolfbana.

64250473_640496599763729_706914946490826752_n.jpg

Försökte fota en av väldigt många vackra fjärilar - de har kommit i mängder nu de senaste dagarna. Väldigt roligt såklart - mindre roligt när man ska åka in till stan och det bara smattrar om framrutan som förvandlas till en smärre massgrav.

62327502_633169170493365_700448959126044672_n.jpg

Var tvungen fota det här arrangemanget utanför mamma och Lasse med. Det syns varifrån jag får den kreativiteten.

62367912_411569466097557_6144435618735718400_n.jpg

Fler promenader med Idun. Hon får bestämma takten, och oftast är vi bara ute i max tio minuter. Jag försöker göra dem så roliga som möjligt med lite nya ställen, och en del godissök.

62440623_2235966033154492_3310879315121405952_n.jpg

Nu har jag även varit med på Mjölby REKO och sålt, och fick en hel del beställningar - roligt! Skulle haft Motala REKO ikväll men energin räckte helt enkelt inte till så det fick prioriteras bort. Hade en del hemsidebeställningar jag gjorde klart under gårdagen istället och fick in en beställning på en donut-tårta. Den ser jag fram emot och göra.

62577484_2375942162456502_4575163841335263232_n.jpg
62608151_611156576035445_5988079623542407168_n.jpg

Och idag har vi gått en blåsig, kall promenad, sedan parkerat oss här i soffan med kaffe och bok. Nu har jag läst ut boken, det mullrar av åska, och jag borde gå ner och förbereda inför pappa och H:s besök då de kommer säga hejdå till Fidan. Vi har bestämt den 25:e juni med distriktsveterinären nu, så bara två veckor kvar. Det är fruktansvärt tungt, men jag njuter så mycket jag kan av henne de här dagarna som är kvar och tillåter mig att prioritera sorgen. Jag vet att det är mycket nu med Idun och tungsintheten, men jag fick aldrig den här chansen med Saga förra året och det är ändå en liten tröst i att försöka vara någorlunda förberedd och redo när den 25:e väl kommer.

Hoppas ni har det gott inomhus, ni som också har hällregn och åskoväder omkring er <3