Tröttsamt

Jag kom visst av mig helt med bloggandet . Jag hade tänkt och skriva ett långt inlägg om psykisk ohälsa och en massa annat jidder, men kände att det inte riktigt tillförde nånting just då och att det redan finns tillräckligt med sådana inlägg här i min webbdagbok.

Kort sagt så fick jag en rejäl dipp för ett tag sen. Från en dag till en annan var det som att den berömda blöta filten var tillbaka över axlarna - inget kändes något värt, extremt omotiverad, ville vara ifred men kände mig samtidigt ensam. Och jag var så ARG. Alltså verkligen arg på nästan allt och alla. Så extremt trött på sociala medier. Jag fick inre utbrott på allt från “människa som ser dum ut på tåget” till en random statusuppdatering på Facebook. Det var så främmande för och vara mig, och så jäkla energikrävande. Ville bara stänga in mig här i huset med höns och hund och Marcus och inte prata på hundra år typ. Det var så weird.

Jag vet fortfarande inte varför det blev så. Om jag var utmattad, om det var en försenad reaktion på Iduns bortgång, eller bara allmänt mitten-av-de-trettio-depp eller nåt. Eller allt på en gång. Jag tog iallafall tag i det rätt omgående. Fick ny antidepp utskrivet efter ett besök hos vårdcentralen. Jag slutade ju med den förra året, dumt nog, av oklar anledning. Jag står dessutom i kö till samtalsmottagningen för och se om jag kan prova på online KBT. Fått en remiss till sjukgymnast för och kolla upp min onda höft som fortfarande inte är bra.

Och nu känns det lite bättre. Jag har fortfarande väldigt lätt för och bli trött, så jag tror det är någon form av utmattning i grunden som har gjort en repris. Och då tycker jag ändå att jag tagit det rätt lugnt, men ja - hjärntrötthet kan ju ha sina källor från massor olika håll. Det är ju det som är det verkligt svåra och lära sig. Man tycker att man vilar och tar det chill, men hjärnan snappar upp intryck från annat håll och kollapsar ändå. Man får liksom spana på sin vardag ur en 360 graders vinkel.

68711603_338539840368796_2038448051990822912_n.jpg

Men ja, det är jäkligt tröttsamt det här med - jag orkar liksom inte med en vända till med analyserande, att hela tiden tänka sig för, väga för-och-nackdelar, hitta den där supersvåra balansen mellan verklig vila och arbete. Det tar så himla mycket energi det med. Det skulle vara skönt och bara vara, jag vill inte säga “normal” men liksom - icke-grundsjuk. Eller nåt. Äsch, nu blir det svammel ändå. Jag får helt enkelt bita i det sura äpplet, acceptera återigen att det är såhär det är nu, och lyssna på min kropp och anpassa mig.

67898894_738517729938076_4252087480683069440_n.jpg

Saker som ändå skett under den här depp-fasen: mer bygge på hönshuset, en sommarfest, återöppnandet av företaget efter sommaruppehåll (och tillhörande chock efter en heldag av prepp för min ovana kropp och hjärna, lyckat), skräckfilmskväll med en total o-skräckig film, ny höstsådd och mååånga hönsvideos. Ikväll ska jag ta mig ut och möta upp Johanna för ett glas vin eller två, sen kommer de närmaste dagarna bestå av mer bak och prepp för företaget. Momsredovisning. Och att vara gräsänka några dagar, när Marcus drar till sin pappas stuga med kompisar. Jag har min tvåveckorsledighet nu, den första utan extrajobb på länge, och det är himla skönt.

68948083_403282140305486_6448662407307853824_n.jpg

Åh, och ja såklart, Skänninge marken. Tack gode gud att jag inte anmälde mig som försäljare dit, hehe - jag var där en snabbis men köpte bara en enda grej. Sockervadd. Pga varit så himla sugen på det varje gång vi hanterat isoleringen till hönshuset som ser ut precis som gul sockervadd, men skulle vara katastrof att stoppa i munnen.

Ha en riktigt go lördag nu, så får jag återkomma senare med lite muntrare sommarbilder.