Dumma saker jag gjort i värmen hittills, och lite allmänna happenings

Jag började skriva på det här inlägget ett par dagar innan Saga gick bort - det har liksom inte känts OK och skriva några andra blogginlägg sen dess, men nu är lite av det värsta över och jag kan iallafall prata om det utan och börja gråta. Så nu kanske det är dags att publicera lite annat. Livet går ju vidare, även om tomheten vid min sida är påtaglig.

Äntligen helg, äntligen lite bris och blåst och aningen (men bara aningen) svalare temperaturer. I helgen åker Marcus på roadtrip med Kelly för och få lite egentid på vägarna, och jag får massor egentid här hemma med Idun och alla mina projekt som fick läggas på paus. Det ska bli skönt det med. 

Hoppas ni har en go fredagmorgon, här kommer fortsättningen på ursprungsinlägget! Jag är ju rätt dimmig i huvudet normalt sett, men värmen har tagit det till nya nivåer...

_DSC0463-1.jpg

 

* Kokat brigadeiros, hällt upp smeten på en tallrik och direkt fyllt kastrullen med diskmedel för that shit is sticky. Sedan kommit på att jag vill göra en batch till, och tagit sagda kastrull och dumpat resten av min omsorgsfullt reducerade veganska kondenserade mjölk däri ihop med kakao... och kokade faktiskt upp skiten innan jag insåg att det började luktade Ängsblomster om smeten...

* Temperaturen i min bakstuga (säger bakstuga from now on för folk blir så himla förvirrade när man säger lägenhet) ligger väl på en 35+ grader fram till typ 21.00. Jag har ändå envist stått och bakat med en enda stackars fläkt och dessutom använt min lilla bordsugn samtidigt. Skulle göra chokladpraliner och fyllde dem med kakdeg, hällde på mer choklad, och gick ut och vattnade trädgården i en timme. Kommer tillbaka och chokladen är fortfarande smält. Klockan var halv elva på kvällen. Blir och investera i en AC nästa år.

* Kriget mot flugorna har nu nått sin absoluta höjdpunkt och numera skiter jag högaktningsfullt i att avhysa dem på ett någorlunda humant sätt - häromsistens inhandlades de här superklibbiga, superokompatibla-med-dekoren-i-något-rum-rullarna du hänger i taket, och det första jag gör är såklart och fastna i en av dem. Sportade diarrégult streck på underarmen i flera dagar. *UPDATE* nu efter skörd och gödsling av åkrarna runt oss har flugkolonierna fullkomligen exploderat, och vi måste ha stängt överallt om vi inte önskar oss hejdlösa flugorgier på alla ytor. Kom häromdagen in i köket och ser en svart klump stor som en femkrona på golvet och tror det är en tuss Kellyhår. Nä. Bara 22 pilska flygfän som glatt kopulerar i grupp.

Dessutom har jag fastnat med både hår och t-shirt i flugfällorna cirka tretton ggr vid det här laget.

* Just när man trodde att man bekantat sig med alla flygande, krälande och surrande invånare ute på landet, så kommer the big guns of insektsvärlden för att spana in en - och de har inte direkt med sig välkomstkakor. Istället dyker de upp när man är som minst beredd, ca fem centimeter från händerna eller huvudet, och landar med en dov duns eftersom de är så förbannat jävla stora, och rör sig sakta mot mig med ondska i blicken. Vårtbitarna. 

_DSC0501-1.jpg
_DSC0426-1.jpg
_DSC0503-1.jpg

* Apropå duns, så har jag också haft min första dust med en riktigt bulkig husspindel. Jag livetweetade dessutom hela händelseförloppet i en av mina FB-chatter med en ytterst supportiv Stefan. Normalt sett har jag låtit alla spindlar vara eftersom jag tänker att de hjälper oss och fånga in flugor. Men och ha en sån där en-decimeter-mellan-ögonen-fucker i sovrummet, det går fetbort. Jag låg och mornade till mig i sängen med kaffe den helgen när Marcus var borta, när jag i ögonvrån ser något stort och mörkt leta sig fram över väggen framför mig. Reagerar instinktivt med att krypa högre upp i sängen, dunka en kudde framför mina uppdragna knän och ta upp mobilen för och hysteriskt messa om spindelupptäckten på Facebook. 2018 års krishantering för 30 plussare. 

Jag ligger där ett tag och följer hen med blicken medan jag överväger eventuellt mordredskap - till slut faller valet på min bok, som är inbunden och tjock och har bra spindelavverkningskapacitet. Kliver ur sängen och smyger mig närmare - spindeln i fråga kan säkert känna lukten av min rädsla på flera mils avståndo och sitter självsäkert kvar. Det är lite svårt och mörda en spindel medelst bok på lodrät vägg, så jag petar till den lite med ena kanten.

Och fanskapet HOPPAR då ned från väggen och landar med en fucking DUNS i golvet, så tjock och stor var den och jag SVÄR att det blev en yttepytteliten spricka i träet efter den med. Med ett avgrundsvrål släpper jag ner boken över den och med en ännu större DUNS är Spidey ett minne blott. Sorry alltså, men can you fucking not vara i vårt sovrum, please. 

Nu blev jag påmind om den där boken med som ligger kvar uppe på golvet än idag, behöver ju läsa ut den. Gissar Spidey är lagom pulvriserad vid det här laget.

P1050833-1.jpg

Övrigt:

* Trädgården är nu uppdelat i det som är dött, det som fortfarande växer som satan, och det som befinner sig i någon slags limbo som hänger på om jag kommer ihåg/orkar vattna/ens har vatten till dem. Squash och gurkor håller på och ta sig ur pallkragen, mangold har vi ätit varje dag. Marcus tycker det är riktigt trevligt att gå och plocka in egen sallad till maten, så jag får pösa lite av resultatet av mitt hårda arbete. 

* Vi har vaknat i flera veckor nu och varit superallergiska. Kunde inte alls fatta varifrån allergin kommer, jag har liksom inga andra växter inne nu som doftar, mer än Dr Westerlundpelargoner - sen inser vi, idag, att eftersom vi har fönsterna vidöppna för och få in korsdrag så det blir någorlunda drägligt där uppe - så öser det ju in pyttesmå frön från björkarna och lägger sig bekvämt tillrätta mellan lakanen i vår säng. Vi har i princip sovit bland björkavkomma. 

_DSC0442-1.jpg