Firande och slirande - och kastrering

En särdeles bra helg har detta varit - fredagen dedikerade åt spel och fredagsmys, lördagen startade med visit från Malin och loppisrundor med tillhörande semmelfika. Har pics från Erikshjälpens mysiga café jag ska slänga upp sen, tillsammans med lite mer tankar och funderingar om framtiden.

Marcus tyckte vi skulle ha en kväll då vi firade mina framsteg och förbättringar genom att klä upp oss, äta god mat och dricka bubbel - sagt och gjort. Detta skedde under lördagkvällen med perfekt tillagad ryggbiff, potatisgratäng och tre sorters sås. 

_DSC0165-1.jpg

Så gott! Min man han kan han <3

_DSC0167-1.jpg
_DSC0178-1.jpg
_DSC0182-1.jpg

Det bidde en del glas vin för oss båda två och framförallt Marcus som senare slirade runt i WoW-världen med tveksamma raidresultat som följd, hehehe. 

Mycket mysigt och mycket viktigt att fira både stort och smått.

Idag har vi spontanköpt ett stort plåtskåp som jag spanade in under loppisrundan och där Marcus glädjande nog delade min åsikt om att detta är the shit att ha i vår framtida hushall! Den ska få husera i mammas garage tills vi är innehavare av en sådan. Därefter har brorsan firats eftersom han fyller år idag, och jag har suttit med min KBT-uppgift. Imorgon är det nämligen tredje och sista (?) samtidigt som vi har uppföljningsmöte på FeelGood med chefen. To be continued.

Jag har ju också helt missat och berätta att lilla Idun numera är kastrerad! Det var en morgon för ca två veckor sen när jag tyckte hon betedde sig underligt, flåsade och var orolig och hässjade. Det bara knöt sig i magen och jag blev livrädd för livmoderinflammation, återigen, eftersom hon borde befinna sig i slutfasen av sin skendräktighet. Där och då fattade jag beslutet, och ringde till Motalas djurklinik som bokade in operation torsdagen förr-förra veckan.

Och tur var väl det - veterinären meddelade mig efteråt att hon hade haft cystor på äggstockarna, som förmodligen orsakat hennes konstiga löp. Samt förändringar på livmodern som kan leda till inflammation. Där fick jag bästa kvittot på att det var rätt beslut, även om jag nojade mig över hennes ålder. Nu försöker jag undvika och känna skuld över att jag inte gjorde detta tidigare. 

Idun var olycklig och däven i ungefär en dag - sen var det fullt ös som gällde! Skitsamma att halva magen var uppskuren och ihopsydd och både matte och husse fick parallella hjärtslag när hon struntade blankt i att hon varken fick hoppa eller gå i trappor på en vecka. Fidan var unstoppable! Inga promenader på en vecka heller, så vi försökte med hjärngympa och tuggisar men ändock var hon otroligt rastlös och olycklig. När tre dagar gått fick hon komma till huset igen och strax innan sket jag själv i restriktionerna och lät henne springa lös en kort runda i skogen. Och som hon sprang! Hon har inte fått stafferyck sen hon var säkert tre år, men nu jädrar så rejsades det så snö och kottar flög åt alla håll. Efter det har mamma och Lasse gått kortisar med henne där hon för första gången typ EVER inte velat gå hem utan visar att hon vill gå åt ett annat håll, längre bort från soffan! Helt otroligt. Oförskämt pigg tioåring efter ett sådant ingrepp - både Kelly och Saga var ju nere för räkning i flera flera dagar efter sina procedurer. Hon är tuff min lilla betongsugga <3

Nu ska vi spela litet här innan det är sängdags och tidig morgon med alla möten. Sov gött folket!