Första boendet i Sydney, med icke-dödliga djur och minusgrader

Jag underskattade lite det här med hur trött jag skulle vara efter Australien. Jag tänkte kanske max två dagar av god sömn och chill så är jag fit for fight igen. Icke. 

Vad jag inte hade väntat mig var att jag skulle revertera till mina gamla hallucinationer som jag hade av och till under mina ungdoms år. Vakna upp mitt i natten och tro att jag är kvar på guldkusten, och att - ve och fasa! - nån av de andra killarna ligger i samma säng som jag! Och jag i bara - FLÄMT - underkläderna! Så jag går upp och vacklar bort till garderoben och går sen och lägger mig igen, och på morgonen undrar Marcus varför jag sovit med kläder på.

Eller när jag somnar på eftermiddagen och vaknar på kvällskvisten, ligger och lurar där mellan lakanen och tänker "fan det HÄR rummet var jäkligt likt mitt eget sovrum hemma!" Går upp och vandrar ut i vardagsrummet, där Marcus somnat i soffan. Står och blinkar förvånat mot honom. "Hur fasen lyckades du komma ner hit så snabbt?"

Sen ska vi inte tala om eftermiddagströttheten överlag. Runt 15-16 är jag helt slut, för då är det midnatt i Australien och kroppen vill gå och lägga sig, trots helt OK antal timmars sömn under natten. 

Så ja, därav lite seg start för det här med bloggandet. Och nu ska vi dessutom dra på vår egna lilla semester, en  stuga i skogen mellan Ödeshög och Gränna. Bara vi, vovvarna, och naturen. Och ett basic internet. Så vi får se vad jag lyckas åstadkomma. 

_DSC0040.jpg

Jag tänkte iallafall jag skulle kicka off lite smått med vår första kväll i Sydney. Ni minns ju att jag skrev att vi blev av med alla våra bokningar pga kreditkortsbolagets övertygelse om scam, så vi (läs; Anton) fick fixa nytt. I Sydney är det superknökadyrt med AirBnB på vettiga ställen. Vi ville spara våra penningar och resonerade att boendet bara var någonstans att sova. Så det bidde ett litet radhus inknökat i ett bostadsområde ungefär 15-20 minuter från staden, helt OK distans ändå. Såg helt OK ut på bilden, hade fått väldigt bra reviews. Så när vi väl hittar stället efter att ha vandrat runt i totalt mörker en halv evighet, eftersom Australien tydligen anser sig ha det ljust nog större delen av året för att totalt skita i och investera i gatlysen whatsoever... så kommer vi in till ett smärre Antarktis. Alltså det var så satans kallt där inne. Återigen - australiensarna tänker att de har det ju varmt större delen av året, så element att go along with the betongväggar, det är ju överflödigt. 

Jag har en enda bild från den lägenheten och den ser ni här uppe, tycker den ändå catchade känslan ganska så bra - kallt som as, skitiga, halvkrackelerade väggar, ett pyttekök med världens största köksbord. Där värden åtminstone hade ställt en kaktus och ett fång rhododendronblad i en burk för och göra det... hemtrevligt. 

Och badrummet... nu var ju jag ändå RÄTT så taggad på att få se alla dessa djur och insekter som detta land enligt internets utsago har som enda mål här i livet att förgöra så många homo sapiens under sin livstid som möjligt. Krackelerade väggar och tvivelaktig eldragning till trots så var ändå rummen relativt safe. Köket totalt ormfritt. Men badrummet måste ju ändå hysera nån krälande liten mördarmaskin?

Nä. Det enda jag hittar där inne... är en snigel. Och den hade inte ens huggtänder.

Big fail. Much dissapoint.

_DSC0036.jpg

Jag var till och med ute vid garaget och ögnade förväntansfullt alla dussin spindlar som hängde där och chillade, men till och med dem var helt ordinära australienska husspindlar. 

Nåväl - här huserade vi iallafall under de första dagarna. Vi drog sticka och jag hade turen att få ett eget rum med ett eget (uråldrigt) värmeaggregat. Jag satte på det och somnade livrädd vid tanken på att vakna upp av att den där jäkeln exploderar, men det slutade med att det var jag som vaknade helt genomsvettig. Stängde av och vaknade sedan till papegojskrik och jetlag klockan två på morgonen och hackade tänder. Ett under ändå att jag inte blev dösjuk. 

_DSC0032.jpg

Inte mycket var öppet den där första kvällen men vi hittade iallafall ett italienskt hak där vi var de sista som satt kvar vid stängningsdags och jag fick en doggybag med mig hem eftersom min skaldjurslinguini var GIGANTISK. 

_DSC0037.jpg
_DSC0038.jpg

Det här stället gav oss onekligen en intressant start i detta enorma land, och tack och lov så klättrade vi bara uppåt boendemässigt efter det här trånga, svinkalla lilla haket utan tillstymmelse till farliga insekter. Vi lärde oss att uppskatta värme och vilka vi inte ville sova i samma rum som due to snarkning. 

Nu ska vi börja bära ut grejer till bilen och ge oss iväg till vår lilla stuga - det ska regna hela veckan så det blir ett riktigt mys-retreat och kommer förmodligen snabba på mitt bildredigerande. Första batchen nu är cirka 1700 pics, jag har väl kommit en tredjedel...