Hellström, hällregn och hemskt strulig blondin

Jag tog nog priset som struligaste resesällskapet förra veckan när vi skulle till Stockholm. Dålig dag och trött och sur och allmänt eländig, inte riktigt fit for fight och hänga med Marcus storstadsspring i folkmassorna och ständigt på efterkälken. Sen är jag dum nog och tar med mig systemkameran till konserten fastän jag borde lärt mig vid det här laget att de med 98.9% chans inte är tillåtna. Så efter att ha köat i två timmar, eftersom konserten var framflyttad och de hade tyckt det rimligt att notifiera överallt utom hemsidan som såklart var det enda vi kollade på, så blev det totalstopp vid insläppet när de fick syn på kameran. Och till råga på eländet så hade de ingen som helst förvaring heller. Så jag fick vackert traska runt och kolla med diverse infoställen innan det blev till och bita i det berömda sura äpplet och ta sig till centralen för och låna ett förvaringsskåp. Tur i oturen då att konserten skulle börja kl 20, och inte 17 - info som jag fick av volontärer i en infovagn. 

Lyckligtvis tar jag mig fram och tillbaka utan några större problem och passar på att köpa med mig lite snacks, efter att noga läst det finstilta på biljetten och försäkrat mig om att det var OK. 

Fast det var det ändå inte, eller ja - lösgodis var OK, chips (jag hade köpt en liten 30 grams påse till Marcus) räknas tydligen som mat(!) så det gick icke. 

Med den förargliga påsen undanröjd kom jag då äntligen in, givetvis genom fel ingång, och fick strula mig fram till min bättre hälft och när jag äntligen sätter mig ner och pustar ut - så frågar han hur länge jag bokade skåpet och jag svarar glatt att det är bokat för hela fyra timmar. Och inser i samma sekund att vi kommer ju för fan vara borta mycket längre än så - med en halvtimme redan förverkad i restid tillbaka, en och en halv timme kvar tills konserten börjar och sedan den plus restid tillbaka. Jag vete fasen vad jag tänkte där jag stod och stirrade på valet mellan 4 timmar och 24 timmar och tyckte det första var bättre för då sparade jag ju en tjuga med. Suck!

I Marcus blick ser jag för en sekund ren och skär förtvivlan över insikten att jag faktiskt är skvatt knäpp emellanåt. Men sen tar han  sig samman och ber mig kolla hur villkoren ser ut om man övertrasserar, och jo - det går över till 24 timmar då och så får man betala den där tjugan. Phu.

Och konserten var jättebra, jag är ju inget Hellströmfan till och börja med utan har bara snappat upp en och annan låt via Marcus men killen är onekligen en pärla live. Och allra allra sist körde han min absoluta favorit som jag kommit att älska, Nu kan du få mig så lätt. Då rann tårarna. Den betyder mycket för mig och jag hoppades in i det sista att han skulle riva av den.

Det tog ett bra tag att ta sig hem efteråt, eftersom vi delade Stockholms gator med Summerburstbesökare och fotbollsdårar på väg från Sverige-Frankrikematchen och dessutom promt ville ha med chips (Marcus) och en Big Mac (jag) samtidigt som det gjorde ont i magen vid tanke på Kelly som suttit hemma i Marcus pappas lägenhet alldeles för länge. Efter att ha suttit och våndats under en utdragen stoppsignal med chips och burgare i ett fast grepp på tåget ut till Sollentuna kom vi äntligen hem vid typ halv två på natten.

Dagen efter drog vi hem runt lunch och kraschlandade i soffan lördag kväll där vi blev kvar resten av helgen typ. 

Eftersom det blev en så kort vistelse till huvudstaden denna gång så har jag inte en endaste bild därifrån, förutom några halvsuddiga Håkanbilder i telefonen. Jag har desto fler från sommarstugan, så här kommer en bildbomb på den lilla guldklimpen - komplett med det här härliga försommarvädret som skiftar mellan hällregn och solsken i fuktig dis. Här satt vi och grillade, beundrade utsikten, lyssnade på en hantverkare som hade tveksamma åsikter om kupering på hundar, och drog på promenad i solens sista strålar. 

Ser ni de fina regndropparna? Sånt där regn som är som och gå omsluten av ständig våta väggar och lägger sig som en yttepyttefin hinna över ansiktet. 

Kelly dual-wieldade två pinnar samtidigt.

Magiskt vackert när kvällssolen bröt fram. 

Och sedan gick ner över sjön.

Nu ska jag fortsätta röja här hemma. Jag sjukanmälde mig pga taskig mage och emellan toabesöken tänkte jag försöka få gjort allt annat skit (höhö) som bara blivit liggandes här hemma på grund av bristande motor från undertecknad.