Sagauppdatering och lite blomster

VI skulle ju egentligen varit inne hos Valla i måndags, men deras röntgen gick sönder hastigt och lustigt så vi fick tid på torsdagen istället. Hela veckan har jag försökt undvika katastroftankar och ångest och vara rationell istället - jag har som icke-hundortoped ingen aning om hur skadan ser ut och det kan mycket väl vara så att det är en rejäl stukning eller någon inflammation "bara". Men så slänger man en bläng på henne där hon står och "dippar" med vänstertårna ner i marken och det blir så satans förbaskat svårt att behålla det rationella tänket eftersom det ser ut exakt som när Iduns korsband gick av. Så när jag klev upp imorse var alla försök till neutralitet som bortblåsta och när jag väl skulle hämta henne på eftermiddagen så var jag nervösare än under hundrafjorton random föredrag i skolan. 

Men vet ni vad - diagnosen blev kronisk knäledsartros. Och en förmodad uppflammad inflammation som följd av hennes kattjagande i trädgården för två veckor sen. Ortopeden hade vändit och vridit på henne men inget av deras dragtest visade att korsbandet var i farozonen. Till och med höfterna, som jag fått för mig är rätt kassa, såg väldigt bra ut enligt röntgenbilderna och hennes stelhet där är bara vanliga ålderskrämpor. Vi är nu ordinerade en månad av mikropromenader i koppel, extra tillskott för lederna och smärtstillande, plus massage och lite annan rehab som jag behöver refresha minnet för. Så varken operation eller utdömdhet utan mellanalternativet som jag ändå hade så lite förhoppningar om. Se där vad de kom på skam - nu hoppas vi bara att det räcker med den här månaden och att hon blir bättre, så det inte fortsätter med mikropromenader och ingen lek eller springa. Då vet jag vad som behöver göras <3

Appropå rehab, så var jag ju på Feelgood i fredags och fick faktiskt prata med en renodlad psykolog. Det är märkligt det där hur en fungerar, det är så lätt att ge andra råd och hänvisa till samtalsterapi men när det kommer till en själv? Nänä - jag har redan gjort min egen analys, tack så mycket, du behöver bara säga åt mig vad jag ska göra av den så är saken biff!

Inte fullt så enkelt... jag kom till honom med tanken att slänga fram min stresshantering som främsta orsaken till besöket och få lite tips och trix för hur jag, typ - inte är så stressad. Men såklart så snappade han upp att det var mer än så och så slutade det med verbal uppkastning och en känsla av "herregud så väck jag är!" Men nyttigt som fan. Nu ska jag tillbaka dit om två veckor och har en del att fundera på.

Annars så är det långhelg på G, igen - och även denna ska fyllas med, förhoppningsvis, mer flyttbestyr, en ost-och-vin-provning och så resten en behaglig blandning av göra precis lagom mycket och ingenting. Jag tänkte försöka få ner några stycken inlägg som hamnar på efterkälken, och berätta mer om Australien ju! 

Men nu ska jag strax dra iväg och hämta ut medicin till Saga och gå en powerwalk med Kelly  - M är och svirar med kunder i Linköpings uteliv och jag bränner doftljus för glatta livet. Känslig som han är för dofter så har jag fått dra ner på min doftljuskonsumtion och brassa på när han är ute hur huset.

Tack och lov så har han dock än så länge inte reagerat nämnvärt på den stadigt ökande volymen av vilda blommor jag släpar in i köket dagligen. Framförallt min all time favourite syren som har sin prime time nu! <3

"Jag har nog fasen blivit immun mot blommor, eftersom de kommer in varenda dag och är precis överallt!"