Statusuppdatering

Hälsan: fortfarande trälig i halsen och hostig, så jobbar hemifrån idag med. Det är väldigt lugnt och skönt nu, jag hade en enda grej som hängde över mig lite och med den ur världen kan jag med gott samvete släppa på arbetsbördan och i princip invänta att någon pingar mig någonstans om någonting jag ska delegera ut. 

Jag och chefen hade möte med Feelgood i torsdags förra veckan. Det blev mycket blandade känslor där. Tydligen hade psykologen kommit fram till att de insatser som var gjorda på jobbet var nog, och eventuella actions framåt var att jag själva skulle söka vidare samtalsterapi för "personliga problem". Jag kan inte komma på något annat än att vi pratade om min frustration över varför just JAG inte klarar stress och beredskap lika bra som mina kollegor och det utvecklade sig till någon slags analys om hur jag var som person och hur jag växt upp etc etc. Men det är ju inget som hjälper min stressproblematik NU, och inte heller får mig att ta mig upp ur utmattningssymtomen. Tanken trodde jag var att få verktyg för och hantera och förbättra det. Vilket han upplyste mig om att "det kan ju inte jag ge dig".

Nähä, men varför är jag här då..? En livscoach kan jag skaffa mig på egen hand bland familj och vänner liksom. 

När vi dessutom får reda på att FeelGood de facto har en stresskurs (!) som startar ett par ggr per år beroende på efterfrågan, så kändes det ännu märkligare att det inte var dit jag blev hänvisad från första början. Eller iallafall efter de första par samtalen med psykologen. 

Vi hade möte med en ny rehabkoordinator och psykiatrikern jag träffade sist. Tack och lov, för han är väl den vettigaste rösten hittills i den här härvan. Både saklig, rättfram och fyndig. Rehabkoordinatorn fick direkt varningsklockorna att ringa när hon svarar "nja det är nog bättre att du mailar mig" när chefen sa att han skulle ringa henne efter att ha snackat med HR. "Jaha, kommer du svara då..?

"Jaa, jag kommer ha SETT det, och på så vis hanterat det".

Låter förtroendeingivande, eller hur?

Iallafall, så vi se om jag kan få komma på den däringa stresskursen, kombinerat med ett SSRI-preparat som psykiatrikern beskrev så passande: man blir inte lika hudlös, det tar udden av all känslighet och de nerver utanpå kroppen som jag har nu. Inte som i och bedöva något, utan hamna i balans och få vila från den storm av fysiska och psykiska reaktioner jag virvlar runt i emellanåt. Hoppas nu att HR ger oss en chans till och går med på att detta faller under företagshälsovården, så det inte sumpades på första försöket där vi inte kom fram till ett skit under fyra månader.

_DSC0112-1.jpg

Inför jul: för första gången på, ja jag vet inte om det är första gången någonsin? Så ska jag fira jul någon annanstans än hemma i huset. Nämligen uppe hos Eva och Peter, bara jag och Marcus och Kelly. Det är första gången jag känner att det är helt OK, till och med ser fram emot, och fira jul med någon annan än min egen familj. Säkerligen gör det sitt att jag lyckats med konststycket och vänja mig vid ständiga hemmajular under 31 års tid, det är svårt att att bryta ny mark mentalt då - men sen har jag heller aldrig lyckats slappna av riktigt runt andras julkonstellationer. Inte riktigt känt mig hemma. Så är oerhört glad att det känns så pass bra nu - hoppas det snöar mycket när vi ska åka upp, med termosen full av varm glögg och iförda våra bästa jultröjor! 

Annars har jag faktiskt lyckats hinna med det mesta. Julklapparna blir färre i år med tanke på att vi sparar till hus, men de som fixats är gjorda med mycket omtanke bakom. Jag har ett litet pepparkakshus och en kaka att fixa till julfika med jobbet på fredag, ett annat snabbt bak, och så lite smågrejer. Och slå in saker då, tänkte lägga lite extra krut på det i år när klapparna inte är så många. Men det är ju bara roligt.

Övrigt: så har jag äntligen införskaffat mig en fjärrutlösare till kameran! Håller som bäst på och lära mig den, klantade mig lite och köpte en aningens för stor variant men tja, den får la duga som träningsfjärr. Får se om jag kan utöka andelen selfies i bloggen framöver.

Australien-inläggen får ligga lite på is tills julledigheten drar igång. I vanlig ordning har jag högtflygande planer om allt jag ska hinna med på den där veckan, tillsammans med och bara slappa och njuta då såklart.

Nu ska jag avsluta min fikapaus med lite mer te, och slänga en bläng på några ärenden som behöver skjutsas vidare. Hoppas ni får en trevlig eftermiddag och kväll!

_DSC0110-1.jpg

(Och titta, nu har även traditionen med en paketkalender veckan innan ju kommit till ända - iallafall hos upphovsmakaren. Nu hänger den hemma hos oss och det är Marcus som får plocka ett litet paket om dagen fram till dopparedan!)