Helgen, hållbarhets-och-barndomsreflektioner, och bloggstrul

Den här veckan har ingen av oss varit riktigt på topp, därför ställde vi in oss på att ha en riktigt bra, lugn och skön helg istället. Jag inledde ju min med Halloween-barnkalas visserligen, men efter allt partajande var det superskönt att landa hemma i soffan med tovigt, tuperat hår och knastertorra post-linserögon och somna efter lite popcorn. Like the good old times. 

Lördagen gjorde vi absolut inget mer än och gå i skogen med vovvarna och ligga i soffan där vi börjat plöja igenom Stranger Things. Slörpade i oss görflottiga irländska pommes och gick och lade oss vid midnatt typ.

Men idag - jösses, vad vi har varit produktiva! En sådan där dag då du klappar dig själv på axeln för gott dagsverke och gott tänk. 

P1010413.jpg

Marcus började röja i förrådet som har gått från någorlunda organiserat till släng-in-skiten-snabbt-som-fan-och-stäng-dörren-titta-inte, och jag drog till skogs med Idun och Kelly. Saga överansträngde sig igår och fick ta en lugnare promenad enskilt. På vägen hem hämtade hämtade jag nya ögondroppar till henne och handlade. Skojade med Marcus sen att min kasse var ett skolboksexemplar på en god konsument - allt ekologiskt och/eller svenskproducerat, sånär som på en påse bondbönor jag fick akut craving på och där de enda som fanns var från Egypten men när du handlar 99% bra-konsumentigt och dessutom redan valt bort kardemummabulle och delicatoboll eftersom vi-ju-redan-har-daimgodis-och-tårtbit-kvar-hemma och du vet att din sambo gör extra rum för mer källsortering och du rev av plastlocket på ekologiska soyghurten för att kunna sortera dem separat och till och med dina nyinköpa trosor är GOTS-certifierade... då kan man fan få unna sig en liten liten påse egyptiska bondbönor, va!?

P1010415.jpg

Jag måste ändå säga att jag kommit en himla lång väg med mitt nyårslöfte om att äta mer vegetariskt - ur det föddes en helt ny nivå av medvetande och intresse för hållbarhet, kvalité framför kvantitet, miljöpåverkan och eftertänksamhet. Mycket färgas ju av att de flesta bloggar och konton på social media som jag följer har det som en del av sin profil vilket jag såklart påverkas av - men också en cirkel som både tar vid och sluts av min barndoms värderingar. Den Rebecca som redan från tidig ålder satt och grät till Earth Song och var så arg på sig själv för att hon tyckt så mycket om kött när allt hon ville var och bli vegetarian, som nitiskt åt upp all mat på tallriken pga inre röst det finns dem som aldrig får mat var inte otacksam, som ömmade för alla djur och all natur och plockade plastpåsar ur diken och tuggummi från trottoaren. Som avgudade alla hantverk som hade naturens element i sig, indianprylar och ädelstenar och vikingasmycken och aldrig var intresserad av trender eller mode. Som ville vara loppis-bohem med oversized skjortor istället för tighta linnen. Jag tappade bort henne någonstans där i tonåren och mina 20-nånting, trots att alla dessa delar av min personlighet låg och slumrade i bakgrunden och visade sig lite då och då. 

P1010418.jpg

Därför är det så väldigt intressant att se att jag nu som 31-åring är på väg tillbaka dit, men med ett helt livs erfarenhet och betydligt mer kunskap som bidragande attribut till den framtid jag vill vara med och forma - både min egen och som en liten fis i den enorma rymden som är vår värld. Men många fisar tillsammans  skapar mycken magvärk, eller nåt sånt... metaforiskt, med väderspänning... heh. 

_DSC0497.jpg

Jag är iallafall rätt stolt över mig själv som nu verkligen tar tag i mini-Rebeccas värderingar på riktigt och fortsätter på den banan med de medel och förutsättningar jag nu har. Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något, och är jag så pass privilegierad att jag kan göra flera saker så har jag liksom inga ursäkter att gömma mig bakom utan att svika mitt tolvåriga jag. 

_DSC0494-2.jpg

Iallafall - utöver ovan så har vi även röjt i köket och fått bättre ordning på alla skafferivaror och pinaler. Jag har röjt både kläder och min totalt kaosartade underklädeslåda och vi har fixat ny hallmöbel för och organisera bättre där ute. Nu sitter jag lagom utsjasad med en kopp sent kvällskaffe, men med en skön ro i kroppen efter att ha rensat och slängt och samtidigt rensat ur sinnet lite granna. Enda molnet på himlen är att det verkar helt kört att importera min gamla bloggs bilder till Squarespace. Det gick ju i våras, när vi kämpade med att bloggen blev hackad i tid och otid, och dumt nog så körde vi inte igenom hela importgrejen där och då. Nu verkar det ha gjorts någon ändring där våra vår-tricks inte funkar längre. Vilket då lämnar mig med valet att antingen lämna bloggen som den är, spara ner den till PDF och ha som ett fint minne lokalt på datorn - eller manuellt sitta och kopiera över inlägg efter inlägg. Ugh.

Jag som tar hundra år på mig att blogga om nutiden som det är liksom. Samtidigt blir jag stressad över att ha det här hängandes över mig, ett enormt arbete. Då måste jag verkligen gå in för det varje kväll ett bra tag framöver. Dubbel-ugh. Har ni något tips, feel free to share.